Söndag

Idag var det skönt väder och det gillar både jag o hundarna när vi är ute och går. Förmiddagen gick åt till att städa av lite lätt. Claudia kommer i kväll så jag vill inte ha sådant att göra när hon väl är här. Stempen har väl försökt att göra nått också men det går så långsamt och han är mest i vägen hela tiden tycker jag. Jag vill ju ha lite tempo när jag gör saker och ibland har jag inte tålamod till att vara pedagogisk bara. Tur det är lite skidor ibland på tv så vi sitter ner och får den vilan i alla fall. Tycker annars att det känns som det är lite vimsigare idag och det kan ju vara det att hon kommer och längtan är stor, jag vet inte. Hoppas det så det blir en lugn och bra dag i morgon. Nu är det dags för kvällsmat så vi hinner få i oss lite innan jag åker till flyget för hämtning.
Ha en skön kväll

Kontrollerad

Tack för alla fina kommentarer på mitt förra inlägg, det är många kloka ord. Man får inte vara bitter bara lite besviken så är det.
Medans jag gjorde mitt inlägg igår ringde chefens fru och undrade om jag behövde ha nått handlat. Så gulligt och omtänksamt. Det är två mil mellan oss så det är ju inget man gör i en handvändning precis. Men jag sa att jag återkommer när jag verkligen behöver den hjälpen, när det inte går på nått annat sätt längre. För nu fungerar det ju ännu ganska smidigt.

Stempen hade sett att Hjorth och Rosenfeldt hade kommit ut med ny bok och ville ha den. Vi kollade på Ica Maxi i tisdags när vi var i stan eftersom de brukar vara snabba på att få hem nya böcker men de hade den inte och att åka in till själva city var vi inte så sugna på då. Vi kollade upp på adlibris och de hade den och då slog jag ju till med en ny vantbok också när vi ändå skulle beställa. Jag valde att inte betala porto för det tar ju bara ett par dar extra men kostar ju inget då. Döm om min förvåning när jag får ett sms på torsdagen när vi kommit hem från stan att den kommit. Två dar, det var snabbt det får man säga. I dag bestämde vi att åka in o hämta boken i Vibble som är vårt utlämningsställe. Första poliskontrollen för i år fick jag på köpet. Det var till att visa körkort och blåsa. Jo, jag fick grönt för fortsatt tur, men man väntar nästan att de ska hitta nått fel på bilen eller nått. Visst är det märkligt det där med poliser, bara man ser en bil eller så, så släpper man lite på gasen, precis som man inte kör lagligt jämnt, :))

I går sov Stempen en liten stund efter middagen, nu vet jag ju inte om det var det som gjorde att han faktiskt var lite piggare på kvällen, för det var han i alla fall. Jag såg lite i ögonen och märkte väl lite på honom att han inte var helt ok, men han hjälpte till med middagen och det var väldigt länge sedan det hände. Nu var det inget storslaget han gjorde, bara hade koll på köttet i stekpannan, men det är det där med ha ork och lust som är det viktiga. Jag tycker han ser piggare ut i dag också, men resultatet brukar komma på kvällen, Hjärntrötthet är jobbigt för oss som inte känner av sådant. 

Så var det dags att fika med honom eftersom jag redan varit på min promenad och han har sovit en liten stund. Det var riktigt skönt ute idag och jag hade gärna gått en lite längre promenad, men 30 minuter får duga, bättre än inget allts. 

Trevlig lördag

Du är så stark

I gårkvälls hoppade min rundsticka isär, hur kul är det? som tur var var det på det sista varvet av det slätstickade partiet och inte på spetsstickningen det hände. Så nu är det vanliga stickor som gäller framöver på den här stickningen.

Den lär bli väldigt mjuk o skön den här sjalen.

Idag håller de på att köra fram timmer här utanför. Vi hör men ser inget och hundarna, eller mest Bella är på tå hela tiden.

Ute är det - 10 grader så det är skönt att vi har en liten kamin och kan elda lite här. Igår köpte jag nya tulpaner igen, röda blev det och de är så fina. Det är ju en tradition här att byta tulpaner på torsdagarna ända till de slutar sälja dem. Vi behöver ju lite färgglädje så här års, eller hur?

Gårdagen slöt lite som i förgår, med en skakig man och synbart påverkad av sin sjukdom. Trots detta går han idag ner med dosen av sina cortisontabletter. Jag har nu påtalat att han bör nog sova middag varje dag. Ett tag gjorde han det en stund när jag gick med hundarna, men nu så håller han på med massa andra saker hela tiden. Så idag ska jag försöka få honom att lägga sig i sängen och sova medans jag går en promenad, håll tummarna att jag lyckas. Varför vill jag det här då? Jo, jag tror nämligen på vad läkaren Sofia sa när vi träffades i höstas, vila och motion är bra. Så ser jag ju skillnaden på honom när han sovit en bra natt också. 

Jag får ofta höra att: Du är så stark, Pytsan heller, jag är liten och så rädd så ingen kan ana. Men jag är bra på att ha koll, vara uppmärksam och läsa av. Men stark, nej inte ett dugg. Det är ju så att stå bredvid är jobbigt och man har ju liksom inget annat val än att vara där och bara finnas. Sökande av information, om hur det är för andra, är det ok att känna så här som jag gör, får mig att skriva själv också. Man är så törstande efter den informationen själv när man är i den här situationen så kan jag hjälpa nån annan genom att skriva så som jag själv blir hjälpt genom att läsa, då skriver jag. Sen kan jag ju bli ledsen av att det finns de som aldrig hör av sig, de som är nära och borde finnas där och säkert bara sitter och läser här i stället. För så är det, vi har fått nya fina vänner som verkligen ställer upp för oss nu, de vi trodde skulle finnas, ja de försvann eller så fanns de väl aldrig där som vi kanske trodde. I början ringde det hela tiden och folk välde in för att besöka. Nu ringer det allt mera sällan, det är i regel samma personer som hör av sig. Besöken, ja de slöt upp bara, det är bara de verkligt nära som kommer hit. Så är verkligheten, vi blir inkapslade mer och mera. 

Vi går i lugn takt här, kl är 11 och jag har inte fått på mig kläder ännu. Hundarna rastas i pyjamas på morgonen, vi bor ju på landet så vad gör väl det då. Men nu är det nog dags att göra sig i ordning för den här dagen som kommer att gå i ett lugnt tempo. Tror nog det är skidor på tv idag så vi kan nog vila ihop.

Trevlig fredag 

Vi ställde in resan

I morgon tar Claudia sin examen i Kalmar. Tanken har hela tiden varit att vi skulle åka dit idag och vara med i Domkyrkan i morgon och sedan äta lunch ihop. Förhoppningarna var att vi skulle kunna åka med henne till deras nya lägenhet i Borås efter och stanna några dagar med dem där innan hon börjar sitt nya jobb. Men vi har fått skippa det och så kom vi på en annan lösning, vi plockar hem henne i stället så vi får några dagar här ihop och så blir det.
Idag är jag glad att vi bestämde så för igår efter mitt inlägg blev det mycket sämre här. Jag behöver ju inte gå in på vad som händer men en grej var att han fick sådana skakningar i sin vänstra hand att han inte kunde få upp maten till munnen. Snabbt ändrade jag om för honom så han kunde äta bara med höger hand och helt plötsligt släppte spänningen. Men såklart fanns ju oron där för jag såg ju att det inte var bra så vi började prata om att öka dosen på cortisonet igen för att få ner svullnaden runt hjärnan. Idag, ja då mår han bättre igen efter en natt med bra sömn, så vi ändrar inte på dosen. Förhoppningsvis är det cellgiftet som börjar verka, jag hoppas verkligen att det är så. Den här berg o dalbanan är jobbig att vara i, att aldrig veta hur dagarna blir, oron för vad som ska hända, att alltid ha koll på minsta lilla sak.
Nu ska vi göra nått så vardagligt som att åka in och handla, en stor grej för honom även om det är en liten grej bara, så är vårat liv nu. Det behöver inte hända så mycket för att bli storslaget.
Trevlig torsdag

Dagarna rullar på

Här fick vi vinter och så blev det tö med ishalka och nu snöar det igen. Ja, det är inte kul med halkan, oron att man ska åka ikull är stor just nu. En redig vurpa har jag lyckats med och jag var så glad att jag inte bröt handleden då, det hade ju varit lyckat nu om man så säger.

Jag stickar på, ett gäng vantar ligger och väntar på att få trådarna fästa, men de får ligga där och vänta ett tag för jag har nämligen startat upp denna stickning. Jag ligger ju alltid långt efter alla andra, för den här mysteriestickningen kom väl ut 2014 om jag inte minns fel. Jag hade garn hemma så då var det ju bara att köra igång även om det inte var de färger jag skulle välja i första taget.

Min blir mörkblå i stället för rosa och vit i stället för grå, det blir säkert bra det också när den blir klar.

En kväll när jag var ute med hundarna domnade min ringtå, jag knölade på mig sockor sen men det blir trångt i stövlarna. Då fick jag en idé, varför inte bara göra sockar som sitter framme på foten. Det första paret blev för korta och gjordes om, men till slut blev det ett passande par. Första gången kändes det som jag hade hål i hälen, det kändes lite kallt alltså i början, men den känslan gick över fort och nu kan jag bara säga, gud så skönt det är med varma tår.

I måndags satt vi som klistrade framför tv´n. Programmet hann bara börja innan tårarna kom, alla dessa öden man får berättas för sig. Jag hoppas verkligen de hittar botemedlet mot denna folksjukdom. För visst kan man väl säga så när 1 av 3 drabbas. När jag fick höra hur forskaren Thomas Helleday forskade nu, då blir jag hoppfull för framtiden. 

Här går dagarna i maklig takt. Vi hade en lugn jul och nyår med ganska snabba förändringar för Stempen. Det var riktigt illa ett tag vid 13-dagen. Vi hade fått ett schema för cortison vid läkarbesöket i december, men han ville liksom inte börja med det eftersom biverkningarna är jobbiga. Men den 6 januari startade han och en förbättring kom relativt snabbt. I måndags togs det nya cellgiftet, 5 piller på en gång och uppehåll sen i 6 veckor. Nu blir det provtagningar varje vecka för att se hur kroppen klarar av dessa. Vi håller tummarna för att de verkar på tumören och att han blir lite bättre också. Nu känns det som jag är ensamstående mamma med en 3-åring. Kan men förstår inte riktigt sina handlingar, fastnar lätt i saker, ( inte bokstavligt fastnar) allt tar sååååååååå lång tid. Det finns ingen huvudvärk som många tror att alla med hjärntumör har och det får vi väl vara glada för i allt annat elände. Men talet påverkas, glömmer ord, stoppar mitt i en mening och det övergår till ett stammande. Men allt detta är småsaker, det kommer att bli värre framöver nån gång det vet jag ju. 

I allt detta fick jag veta att jag kommer att bli uppsagd också. Det blev väldigt jobbigt ett tag, men så bestämde jag mig för att se det som en möjlighet, en möjlighet att få göra nått totalt nytt, att vidga mina vyer, få tid till att träffa mina barnbarn, hälsa på Claudia lite mera nu när hon flyttat till Borås. Ja, den bra sidan överväger den tråkiga, det gäller bara att sätta för och emot och läsa av resultatet. 

Men ännu har inget hänt och jag har ju 6-månaders uppsägningstid, vem vet vad som händer under den tiden. 

Nu ska jag fika med mannen och se lite skidskytte. Ute snöar det ordentligt så det känns som en helt ok grej att få göra så här dags. 

Trevlig onsdag.

Ps. Tack för alla hälsningar, de värmer så gott. Ds

Var är julkänslan?

Jag: jag känner ingen julkänsla, vi måste göra nått.

Stempen: vill du att jag klär ut mig till tomte? 

Det kallar jag kärlek :)). 

Jag tänkte mer på julmusik och pyssel, men tomte är helt ok.

OBS! Bilden är lånad från nätet

En enda bra dag hade varit underbar

Jag har och håller fortfarande på med mina stickor.

Jag som aldrig gillat sticka Lovikkavantar har gjort flera par.

Finaste broderierna lärde jag mig genom att titta in vid Rät & Avig.

Jag har även använt mig av de små restgarnerna som blev kvar och fått fram de mest underbara små vantar man kan tänka sig. Totalt stickade jag upp vantar från 1 kg, ja där minskade lagret ordentligt får man säga. Men jag jobbar hårt på att minska ännu som ni säkert förstår.

Vår verklighet är så här just nu. Det går inte att ge upp, man får bita i bara. Varmvattenberedaren började läcka förra lördagen och det rann ganska mycket när de kom på måndagen och tog ut den. Normalt är väl det ganska lugnt eftersom vi har avlopp där men vad vi inte visste var att de fuskat när de byggde huset. Golvmattan var ju skuren fram till rören och inte svetsat, så det var alltså hål rätt ner i golvet. Ja, vi fick en vattenskada, en liten men ändå. Det innebär en massa extra jobb och så här års är det ju totalt hopplöst att få tag i nån hantverkare som kan jobba för en, tur vi har en snäll granne som kommer och hjälpa oss då. Idag ska vi få upp kakel och sen hoppas vi ju på att vi får in en egen beredare här nästa vecka och även den nya tvättbänken som jag beställt. 

I veckan som gått har Stempen gjort en ny MR. Vi visste resultatet redan innan, han är sämre. Tumören har börjat växa igen och så även svullnaden runt om. I onsdags gjorde jag min sista arbetsdag (men jag kommer att jobba lite vid behov och som stöd när jag kan och orkar), ett snabbt beslut när jag såg hur fort försämringarna kom. Nu är tanken att jag ska ha vård av nära anhörig framöver. En dag gick och jag var totalt slut, hur kan det vara så mycket jobbigare att gå hemma än att jobba? Nu är det ju den här läckan som får honom att bli så stissig också, vilket gör att han inte kan koppla ner. Men det är jobbigt att se sin man bli sämre, att inte komma ihåg, att tappa muskler, att fastna i saker och att allt tar sådan tid. Det här är bara början, jag vet ju det och rädslan över hur det ska bli framöver är så vansinnigt jobbig. Nu hoppas vi på att vi kan få en någorlunda ok jul vi två. För vi blir ensamma i år, ett klokt beslut tycker jag ju nu när jag ser hur mycket sämre han blivit. Vi orkar nog inte med små aktiva barn just nu och absolut inte några infektioner som vi blir däckade av. 

I går avslutade han en cellgiftskur och den var extremt jobbig. Tabletter som åkte upp och ner och till slut kom ner som tomma kapslar och nersköljt med massor av vatten. Nästa omgång blir med nya cellgifter, de ska ätas på ett annat sätt. Då tar man 4-5 tabletter på en gång och sen är det uppehåll i 6 veckor. Det är det här vi håller tummarna för nu, att de ska ta på tumören för sen vet jag inte vad som kan göras längre. Det känns tungt nu, jobbigt och så sorgligt. Men som alla andra drabbade med anhöriga, vi ger inte upp, vi kämpar på, vi har ju liksom inget annat val. 

Hoppas ni får en fin helg och julpysslar så där lagom och får en fin stämningsfull 4:e advent. Kör försiktigt på vägarna, man kommer fram även om man kör lite sakta och håller avstånd och viktigast av allt, ta tillvara på varandra.