Jag stickar på, ett gäng vantar ligger och väntar på att få trådarna fästa, men de får ligga där och vänta ett tag för jag har nämligen startat upp denna stickning. Jag ligger ju alltid långt efter alla andra, för den här mysteriestickningen kom väl ut 2014 om jag inte minns fel. Jag hade garn hemma så då var det ju bara att köra igång även om det inte var de färger jag skulle välja i första taget.
Min blir mörkblå i stället för rosa och vit i stället för grå, det blir säkert bra det också när den blir klar.
En kväll när jag var ute med hundarna domnade min ringtå, jag knölade på mig sockor sen men det blir trångt i stövlarna. Då fick jag en idé, varför inte bara göra sockar som sitter framme på foten. Det första paret blev för korta och gjordes om, men till slut blev det ett passande par. Första gången kändes det som jag hade hål i hälen, det kändes lite kallt alltså i början, men den känslan gick över fort och nu kan jag bara säga, gud så skönt det är med varma tår.
I måndags satt vi som klistrade framför tv´n. Programmet hann bara börja innan tårarna kom, alla dessa öden man får berättas för sig. Jag hoppas verkligen de hittar botemedlet mot denna folksjukdom. För visst kan man väl säga så när 1 av 3 drabbas. När jag fick höra hur forskaren Thomas Helleday forskade nu, då blir jag hoppfull för framtiden.
Här går dagarna i maklig takt. Vi hade en lugn jul och nyår med ganska snabba förändringar för Stempen. Det var riktigt illa ett tag vid 13-dagen. Vi hade fått ett schema för cortison vid läkarbesöket i december, men han ville liksom inte börja med det eftersom biverkningarna är jobbiga. Men den 6 januari startade han och en förbättring kom relativt snabbt. I måndags togs det nya cellgiftet, 5 piller på en gång och uppehåll sen i 6 veckor. Nu blir det provtagningar varje vecka för att se hur kroppen klarar av dessa. Vi håller tummarna för att de verkar på tumören och att han blir lite bättre också. Nu känns det som jag är ensamstående mamma med en 3-åring. Kan men förstår inte riktigt sina handlingar, fastnar lätt i saker, ( inte bokstavligt fastnar) allt tar sååååååååå lång tid. Det finns ingen huvudvärk som många tror att alla med hjärntumör har och det får vi väl vara glada för i allt annat elände. Men talet påverkas, glömmer ord, stoppar mitt i en mening och det övergår till ett stammande. Men allt detta är småsaker, det kommer att bli värre framöver nån gång det vet jag ju.
I allt detta fick jag veta att jag kommer att bli uppsagd också. Det blev väldigt jobbigt ett tag, men så bestämde jag mig för att se det som en möjlighet, en möjlighet att få göra nått totalt nytt, att vidga mina vyer, få tid till att träffa mina barnbarn, hälsa på Claudia lite mera nu när hon flyttat till Borås. Ja, den bra sidan överväger den tråkiga, det gäller bara att sätta för och emot och läsa av resultatet.
Men ännu har inget hänt och jag har ju 6-månaders uppsägningstid, vem vet vad som händer under den tiden.
Nu ska jag fika med mannen och se lite skidskytte. Ute snöar det ordentligt så det känns som en helt ok grej att få göra så här dags.
Trevlig onsdag.
Ps. Tack för alla hälsningar, de värmer så gott. Ds




6 kommentarer:
Vad fiffigt med dina sockor.
Man får verkligen hoppas att dom kan hittar ett botemedel mot cancer.
Det är så många som är berörda av det.
Här är det både kallt och snöstorm nu. Inte roligt att vara ute, men jag måste ut och skotta några gånger varje dag.
Hoppas det ordnar sig med jobb, du kanske får ett nytt innan det gamla är slut. Annars är det rätt så skönt att vara hemma också när man vants sig med det.
Kram
Så roligt att höra av dig igen! Eller ja, jag har ju hört av dig lite, men att du bloggar. Och vilken energi du verkar ha trots allt. Du stickar så mycket fint! Dina färger på sjalen var finare än mönstrets.
Uppsagd, det var inte roligt, men som du säger, det ger nya möjligheter, man ska se det positiva, försöka i alla fall.
Och så hoppas vi att mannen din blir bättre och bättre att allt stabiliseras och att han inte har ont någonstans.
Stor kram
Agneta
Låter som att det var bra att han fick gjort sina resor tidigare, det du beskriver är säkert tufft för honom och förfärligt tufft för dig.
I det jobbiga vädret som varit har jag funderat på hur det är med dig och din sjukdom?
Men att du förlorar ditt jobb var väl verkligen en sak för mycket.
Klokt att se det som en möjlighet till något nytt! Borde finnas bra jobb att få för en erfaren och skicklig person som du!
Du är dessutom kompetent i själva livet, så imponerad av dig! Önskar det fanns något jag kunde hjälpa dig med? Stor kram!
Kram! <3
:) Nu ska jag sticka små sockar till mina frusna tår. Tack för tipset.
Hoppas att behandlingen ger resultat så lugnet kan återkomma till er. Tur att du har handarbete som hobby för det lugnar. Ska bli spännande att se sjalen när den är klar. :)
Här blev det vinter den 2 jan och nu har vi ca 5 dm snö och 16 kalla grader.
Ha de gott. Kram
Tåvärmare gjorde min mormor till mig på glada 80-talet. Tyckte att de var en jättebra idé och gjorde två par som jag tänkt sälja. Men folk tror att det är barnvantar! *hahaha* Men de värmer jätteskönt om tossingarna. Himla tråkigt att du blivit uppsagd. Men du gör rätt, ser framåt och på den ljusa sidan! Här borta i Skövde är det också vinter. Idag var det -15 grader. *brrr* Kram till er båda Ulrica
Skicka en kommentar