Visar inlägg med etikett Halgus valgus. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Halgus valgus. Visa alla inlägg

onsdag 16 mars 2011

På stickorna

Just nu en liten tröja med flätmönster. För att garnet ska räcka så blir resåren lite grå också.
Tack för alla snälla kommentarer om de gröna vantarna. Men jag måste dementera en tanke & tro om mig. Jag bär inte min smärta tålmodigt utan klagan. Frågar man här hemma skulle nog svaret komma direkt: vilket svid och gnäll det är om den där foten.
I två dagar nu har jag haft så ont så jag inte orkat blogga, inte orkat nått om sanningen ska fram. Smärta gör en trött också så igår var jag helt slut när jag kom hem. Varje steg på lunchen måndag och tisdag genomfördes med en enorm envishet och tårar i ögonen. Idag har det varit lite bättre, satte på tjockare sockor så skon skulle sitta stadigare på foten, men jag travar ännu runt i Stempens gympadojor för jag kommer inte i mina ännu.
Så gnäller gör jag faktiskt, men jag försöker inte gnälla här.
I morgon är det 8 veckor sedan operationen, jag tycker själv att det går framåt och att det hänt mycket sen jag fick av gipset, men det är väl det där med skor som stör mig mest just nu. Att promenaderna går i lustakt, att jag haltar, att jag svullnar gör kanske inte så mycket, men skorna, jisses va jag längtar efter mina egna. Så, så är läget om sanningen ska fram.
Nu ska jag fixa lite fika tills oss, för jag slipper gå kvällspromenad och då kan jag ju göra det i ställer så fikat är klart när de kommer in frusna igen.
Trevlig kväll

lördag 5 mars 2011

Tårar, glädje och stolthet

Tre ord som jag känt av idag.
Tårar som bara kom eftersom jag inte kunde få ner foten i nån sko, inte ens Stempens kängor. Det gick inte bara, försökte och försökte men det ska ju böjas på tåleden precis innan man får ner foten och jag kan inte, det går inte det gör så förbenat ont bara.
Hur slöt det då?
Fick använda mig av hans sommarsandaler på ena foten och min läderstövel på min andra. Ja, ja det ser säkert kul och löjligt ut, men det bjuder jag på.
För till min glädje kunde jag ju gå ute idag och vi var även i en affär och jag gick runt o tittade lite.
Stolt kan man väl få vara när man fixat grejer idag som jag inte fixade igår. :)
Trevlig Kväll

fredag 4 mars 2011

Skidpjäxa


Det är väl så det känns ungefär att sätta på sig nattskenan. Om gips var otympligt så var det bara förnamnet mot vad det här är.
Inte har jag sovit nått bra heller. Det har gjort ont, det har varit tungt och knöligt.
Tyvärr åkte kryckorna fram igen, osäkerhet och värken bidrog till det.
Idag ser jag ut som en vindruva som börjar torka och bli rynkig över foten och tårna. Snacka om att bandaget var hårt lindat.
Men titta så fin foten blivit, ingen stor knöl längre.

torsdag 3 mars 2011

Hm

Ingen läkare som tittade, lite märkligt kan man ju tycka. Gips av, få tvätta av foten sen hade de missat remissen till fotskenan. Så jag fick skutta ut från lasarettet igen och tvärs över vägen och prova ut en.
Nu är jag hemma med skena (som jag ska ha på nätterna som skydd), utan gips och för första gången på 6 veckor kan jag sätta foten i en toffel. Det sticker, värker och känns jättekonstigt. Men jag har tagit mina allra första provsteg och de var försiktiga och gjorde ont. Men jag har ju ännu några dagar på mig att prova mig fram och nu ska det bara lyckas och nu ska jag bara bli bättre. Foten ser jättekonstig ut, torr och eländig. Stortån sticker liksom fram ensam och det är tjockt över knölen och ärret lyser. Men ändå är den så smal och fin. Det kommer att bli en jättesnygg fot snart, längre fram när allt läkt ut om ca xxx månader.
Nu blir det dock soffan en stund och fotvila. Måste få upp värmen lite, för det är kallt att inte ha sko på foten när man är ute.

torsdag 17 februari 2011

Fyra veckor

Tänk det har redan gått fyra veckor sedan jag opererade mig. Tiden går fort trots att man bara ligger här hemma på soffan och inte gör nått.
Igår tog jag mina första steg utan kryckor. Det var stort och jag var så lycklig och började prata om att nu, nu kan jag ju börja göra nått också. Tänk jag kan ta fram dammsugaren sa jag, hm man ska nog inte börja med att springa runt med snabeldraken om jag tänker efter. Men den där känslan av lycka att inte ha extrabenet med hela tiden var så stor.
Idag har jag börjat med kryckorna, försökt mig på att skutta och sätta ner foten men inte släppt kryckorna. Bäst att ta det lite försiktigt nu i början så man inte blir övermodig.

Men en sak förstår jag inte: vägde mig i går och jisses vad det där lilla gipset måste väga, inte konstigt man känner sig som en klumpfot när man går. Minst ett kilo väger det, eller kan det vara så att jag fått tung bak efter soffhäng?

onsdag 9 februari 2011

Vänner

Tänk gamla damen Venus som hatade hundar, nu kan hon faktiskt vara så här nära Ines. Men Ines vet vem som bestämmer.
Claudia fick köra mig till lassis idag. Väl där så fick jag såga av en bit av gipset. När hon sa att hon skulle såga, såg jag en fogsvans framför mig och blev rädd. Men det är ju små runda grejer som bara vibrerar. Durrigt i foten var det och så blev det varmt, men det gick bra och nu kan jag faktiskt få ner foten och stödja på den igen. Hoppas hon inte tog för mycket nu bara så det blir ostadigt.
Nu ska jag ta tag i ärmarna till koftan igen, varför är ärmar så långa och tråkiga att göra? Men det är inte så många cm kvar och sen är det ju kul stickning med mycket mönster och flera färger.
Trevlig kväll

Returresa

Blir ett nytt besök på ortopeden idag. Antar att det blir ett nytt gips också, för klipper man blir det vassa kanter och det är ju inte bra.

tisdag 8 februari 2011

Trippa?

Hur har de tänkt att jag ska kunna börja trippa på foten?
De har ju lagt gipset ändå upp till fotknölen, man går väl inte med foten en meter framför sig utan att vinkla den nått!
Det här tåls att tänka på, nytt gips eller kan vi ta bort en liten bit själva tro, eller lär man sig ändå?

Tänk att stygn kan göra så ont. Jag trodde att jag hade spikar eller nålar i tån och så var det stygnen som låg och skavde så förbenat hela tiden.
Nu trycker gipset på såret på ett annat sätt och jag har sovit jättedåligt inatt. Ingen ställning var bekväm, det gjorde bara ont. Men nu känns det bra (bättre) igen, mycket konstigt, men en o annan värktablett lär nog slinka ner ett tag framöver misstänker jag.

Nu började det snöa här också, det snöar ganska mycket och så blåser det så det vinar i skorstenen. En dag för soffhäng, eld i kaminen, ny ljudbok i Cd,n och stickning i händerna.
Hoppas nån får se solen idag, för här kommer den tydligen inte att visa sig.

måndag 7 februari 2011

9

Så många stygn var jag sydd med.
Nu har jag sett på min raka fina fot. Fått nytt stödgips och bandage (ingen ankfot längre). Totalt ska jag vara gipsad i 6 veckor och sedan ha nattskena. Nå nu hoppas jag bara att jag kan börja trippa lite försiktigt så småningom också. Men ännu är det ingen brådska, skynda långsamt och bli bra är nog att föredra tror jag.
Nu ska jag gå och öppna mitt paket från Yll & Tyll som kom idag. Jag väntade ju ganska länge på det här paketet, man jag visste ju att det skulle ta ett tag för garnet var slut som jag beställde. De är duktiga på att maila och förklara på den butiken, så kan man inte komma dit o handla kan man ju köpa där via nätet också.
Trevlig måndag

söndag 23 januari 2011

Jag går framåt


Min utsikt. Känner mig så mycket bättre idag. Kanske det är det där med att kunna sova längre stunder som gör sitt. Men idag vågar jag sätta ner foten i golvet, jag sitter inte och sliter ut klockan för att få ta nästa värktablett så visst har det börjat vända.

Jag har till och med sytt ihop koftan.


Men att slutföra den får nog vänta lite till.

Jag ska ännu plocka fram knapparna.





Lägga den lite i press så den blir fin i sömmarna.






Men det hinner jag ju ännu.






Stickad i Baby-ull på st. 3 till 6 månader. Claudia ska åka och hälsa på Noa under sportlovet och då får hon ta med den.

Har lagt upp några maskor i tre olika garner och ska försöka mig på att göra en halskrage. Inga krav, ingen hets bara njutning.
Ha en trevlig söndag





fredag 21 januari 2011

Att bara vänta

Fy så trist att bara ligga och vänta på att timmarna ska gå. Inte orkar man sticka, lyssna på bok eller kolla på tv. Fördelen med att försöka lyssna på bok är att man sövs till sömn en stund. Om man kan slita ut klockan genom att stirra så är nog vår klocka snart utsliten. Räknar hela tiden ner tills jag får ta nästa dos värktabletter. Idag gör det ont, det gjorde det inte igår. Det känns som man har kramp. Tänk när kramp sätter in och tån viker sig under foten, så är det fast jag har tån upptå och kan inte vika ner den. Det kryper i foten ända upp en bit i benet. Vet att det snart blir bättre och jag ser verkligen framemot det. Men nu, då är det faktiskt synd om mig.

Ankfot

Hm, undrar om de satte in simhud mellan tårna också. Känner mig som en Anka med mitt bandage nämligen.
Jadå, allt gick bra igår. Kom in vid 11-tiden för förberedelser och vid 13,15 sövde de mig och kl 14 väcktes jag. Fick vakna till och så var det en kopp kaffe och ett par mackor (som smakade så ljuvligt gott) i kläderna och ut från avdelningen. 15,30 satt jag redan nere i foaljen och väntade på min gubbe. Då kände jag mig darrig och var tydligen kritvit i ansiktet enligt honom.
Jag är gipsad på ena sidan av foten som ett stöd och att för hålla tån med spik i rätt läge. Får gå på hälen eller utsidan av foten, men jag har även kryckor med hem och det är faktiskt skönt att få det stödet också.
Nu ska jag ha det här gipset 3 veckor sen ska det bytas när de tar stygnen till ett nytt gips som jag ska ha i 3 veckor och sen är det nattskena som gäller.
Foten ska vilas i högläge, så nu är soffan ombyggd till sjuksäng. Tänk Ines som aldrig ligger i soffan, just nu ligger så tätt intill mig hon bara kan. Undrar om de förstår att man inte är bra och att de tar på sig ansvaret att vakta. Gulligt är det i alla fall.
Ha en skön fredag