Jobbiga samtal

Ett par nästan helt klara, trådarna är sydda men de är inte tvättade ännu.

Storleken är 2-4 år. Personligen tycker jag de är lite väl smala. Men så fin modell, extra + för den.

Just nu är ett par "Rosensocka" på nålarna. Modellen är från Hermanna Stengård "Gotländsk sticksöm" 1925. Mönstret är från Yllet i Visby. Jag stickar i helt andra färger än vad som är skrivet, har bytt ut alla färger förutom det vita, man tager vad man haver som "Kajsa Warg" sa. Garnlagret behöver bantas och då gör man så här och man behöver ju inte följa mönster slaviskt heller. 

Vi hade bra tid med tjejerna och Charlie när de var hemma. Det är ett lugnt tempo som gäller och vi har spelat spel och pratat. Långa frukostar blir det och ibland känns det som vi bara sitter här vid bordet och äter och äter. Men att få hjälp med matlagning, hundrastning och bort dukning är guld värt. Att få prata med en annan vuxen, även om de är mina barn så är de ju vuxna nu, ja det gör så gott så det kan inte beskrivas. 

I tisdags när vi var på lasarettet för dropp och provtagning fick vi frågan om vi pratade om döden, hur vill du dö Stempen, hemma eller hur har du (ni) tänkt. Får väl medge att det hade vi inte pratat om. Även om det är och var jobbigt att prata om det så var det ett väldigt bra samtal vi hade där. Vi fick lite info som kändes tryggt och bra och som gör mig lite tryggare i sinnet. Så är ju sanningen den att Stempen är sämre, det går liksom inte att blunda för det heller. Vi vet att det närmar sig och ska det gå i samma rasande tempo som det gjort den sista månaden, ja då vet jag inte hur länge det tar. Vi hoppas ju på att få fira midsommar ihop, få fira vår bröllopsdag den 19 juni och kanske få en sista sommar. Det är tyvärr inte vi som bestämmer det bara, men just nu när jag ser min man stapla omkring på darriga ben, sitt eviga torkande på alla ytor med handen, fastna i saker med blicken och inte kunna ta sig ur det, att börja äta stående bakom stolen eftersom han glömmer att sätta sig, Att ställa ut några tallrikar på bordet kräver enorm koncentration för att inte glömma nått. Listan kan göras hur lång som helst, så är vår vardag men vi hoppas ju ännu på cellgiftet men vi vet ju också att det lika väl kan gå fort åt andra hållet nu. 

Ibland känns det helt ok, att jag är klar (om man någonsin kan vara klar) men ibland får jag nästan ångest för allt som händer. Ibland känner jag att jag vill gråta men det finns inga tårar och ibland rinner de bara ändå. Det finns inget rätt eller fel, man kan inte bestämma själv man bara åker med av farten. Tur jag har hundarna så jag kommer ut på promenaderna och får annat att tänka på. 

Nu ska jag försöka få honom med mig in framför tv så han sitter ner en stund och slutar torka på allt och kanske vi ska tänka om och öka dosen med cortison igen, han gjorde ju ett val att gå ner från 6 tabletter till 5 från igår och jag märker skillnaden. Men vi kan nog avvakta en dag till och se hur det är tror jag. Nu tv och stickning en stund innan sängen. 

Trevlig kväll

Ps Ewa, jag saknade er också, kram Ds

Lite tur och lite......

Hade lite tur för jag hittade en liten skvätt garn i samma färgbad och nu är sjalen färdigstickad. Verkar som all ork försvunnit på att slutföra grejerna nu, eftersom jag stickar klart och lägger in i en kasse bara i mitt pysselrum. Nåväl, det blir nog dagar framöver till sådant pyssel också skulle jag tro.

Jag har tankat lite energi denna vecka när Claudia varit här. Inte för att det märks nått precis men vi har ändå gjort en del saker. Hon ville så gärna lära sig göra saffranspannkaka så det gjorde vi i går och kommentaren var: var det så här lätt. Ja, för precis så lätt är det att göra. Så nu Borås, nu kommer det att dofta saffran lite oftare än vid julbaken hos er. :))

När vi ändå hade bak på schemat så bakade hon kladdmuffins också. Dessa är så supergoda och hon tar recept från nätet. Måste lära mig vart hon hittar det här så jag kan göra dem också.

Nu när sjalen var färdig så kunde jag ju få börja sticka ur boken:Eventyrvotter. Jag har gjort mitt val redan men Claudia ville välja nu när hon var hemma och så blev det. Stickar nu Nökken storlek 2-4 år. Det gröna är Sandnes Tove och det senapsgula är nog mitt egna gotlandsgarn som jag färgat. Fint blir det ihop i alla fall. 

Idag åker Claudia hem till sitt nya hem, jobb och pojkvän och vi får hem en ny enegiladdare, mer om det i ett annat inlägg. 

Trevlig fredag

Du är så stark

I gårkvälls hoppade min rundsticka isär, hur kul är det? som tur var var det på det sista varvet av det slätstickade partiet och inte på spetsstickningen det hände. Så nu är det vanliga stickor som gäller framöver på den här stickningen.

Den lär bli väldigt mjuk o skön den här sjalen.

Idag håller de på att köra fram timmer här utanför. Vi hör men ser inget och hundarna, eller mest Bella är på tå hela tiden.

Ute är det - 10 grader så det är skönt att vi har en liten kamin och kan elda lite här. Igår köpte jag nya tulpaner igen, röda blev det och de är så fina. Det är ju en tradition här att byta tulpaner på torsdagarna ända till de slutar sälja dem. Vi behöver ju lite färgglädje så här års, eller hur?

Gårdagen slöt lite som i förgår, med en skakig man och synbart påverkad av sin sjukdom. Trots detta går han idag ner med dosen av sina cortisontabletter. Jag har nu påtalat att han bör nog sova middag varje dag. Ett tag gjorde han det en stund när jag gick med hundarna, men nu så håller han på med massa andra saker hela tiden. Så idag ska jag försöka få honom att lägga sig i sängen och sova medans jag går en promenad, håll tummarna att jag lyckas. Varför vill jag det här då? Jo, jag tror nämligen på vad läkaren Sofia sa när vi träffades i höstas, vila och motion är bra. Så ser jag ju skillnaden på honom när han sovit en bra natt också. 

Jag får ofta höra att: Du är så stark, Pytsan heller, jag är liten och så rädd så ingen kan ana. Men jag är bra på att ha koll, vara uppmärksam och läsa av. Men stark, nej inte ett dugg. Det är ju så att stå bredvid är jobbigt och man har ju liksom inget annat val än att vara där och bara finnas. Sökande av information, om hur det är för andra, är det ok att känna så här som jag gör, får mig att skriva själv också. Man är så törstande efter den informationen själv när man är i den här situationen så kan jag hjälpa nån annan genom att skriva så som jag själv blir hjälpt genom att läsa, då skriver jag. Sen kan jag ju bli ledsen av att det finns de som aldrig hör av sig, de som är nära och borde finnas där och säkert bara sitter och läser här i stället. För så är det, vi har fått nya fina vänner som verkligen ställer upp för oss nu, de vi trodde skulle finnas, ja de försvann eller så fanns de väl aldrig där som vi kanske trodde. I början ringde det hela tiden och folk välde in för att besöka. Nu ringer det allt mera sällan, det är i regel samma personer som hör av sig. Besöken, ja de slöt upp bara, det är bara de verkligt nära som kommer hit. Så är verkligheten, vi blir inkapslade mer och mera. 

Vi går i lugn takt här, kl är 11 och jag har inte fått på mig kläder ännu. Hundarna rastas i pyjamas på morgonen, vi bor ju på landet så vad gör väl det då. Men nu är det nog dags att göra sig i ordning för den här dagen som kommer att gå i ett lugnt tempo. Tror nog det är skidor på tv idag så vi kan nog vila ihop.

Trevlig fredag 

Dagarna rullar på

Här fick vi vinter och så blev det tö med ishalka och nu snöar det igen. Ja, det är inte kul med halkan, oron att man ska åka ikull är stor just nu. En redig vurpa har jag lyckats med och jag var så glad att jag inte bröt handleden då, det hade ju varit lyckat nu om man så säger.

Jag stickar på, ett gäng vantar ligger och väntar på att få trådarna fästa, men de får ligga där och vänta ett tag för jag har nämligen startat upp denna stickning. Jag ligger ju alltid långt efter alla andra, för den här mysteriestickningen kom väl ut 2014 om jag inte minns fel. Jag hade garn hemma så då var det ju bara att köra igång även om det inte var de färger jag skulle välja i första taget.

Min blir mörkblå i stället för rosa och vit i stället för grå, det blir säkert bra det också när den blir klar.

En kväll när jag var ute med hundarna domnade min ringtå, jag knölade på mig sockor sen men det blir trångt i stövlarna. Då fick jag en idé, varför inte bara göra sockar som sitter framme på foten. Det första paret blev för korta och gjordes om, men till slut blev det ett passande par. Första gången kändes det som jag hade hål i hälen, det kändes lite kallt alltså i början, men den känslan gick över fort och nu kan jag bara säga, gud så skönt det är med varma tår.

I måndags satt vi som klistrade framför tv´n. Programmet hann bara börja innan tårarna kom, alla dessa öden man får berättas för sig. Jag hoppas verkligen de hittar botemedlet mot denna folksjukdom. För visst kan man väl säga så när 1 av 3 drabbas. När jag fick höra hur forskaren Thomas Helleday forskade nu, då blir jag hoppfull för framtiden. 

Här går dagarna i maklig takt. Vi hade en lugn jul och nyår med ganska snabba förändringar för Stempen. Det var riktigt illa ett tag vid 13-dagen. Vi hade fått ett schema för cortison vid läkarbesöket i december, men han ville liksom inte börja med det eftersom biverkningarna är jobbiga. Men den 6 januari startade han och en förbättring kom relativt snabbt. I måndags togs det nya cellgiftet, 5 piller på en gång och uppehåll sen i 6 veckor. Nu blir det provtagningar varje vecka för att se hur kroppen klarar av dessa. Vi håller tummarna för att de verkar på tumören och att han blir lite bättre också. Nu känns det som jag är ensamstående mamma med en 3-åring. Kan men förstår inte riktigt sina handlingar, fastnar lätt i saker, ( inte bokstavligt fastnar) allt tar sååååååååå lång tid. Det finns ingen huvudvärk som många tror att alla med hjärntumör har och det får vi väl vara glada för i allt annat elände. Men talet påverkas, glömmer ord, stoppar mitt i en mening och det övergår till ett stammande. Men allt detta är småsaker, det kommer att bli värre framöver nån gång det vet jag ju. 

I allt detta fick jag veta att jag kommer att bli uppsagd också. Det blev väldigt jobbigt ett tag, men så bestämde jag mig för att se det som en möjlighet, en möjlighet att få göra nått totalt nytt, att vidga mina vyer, få tid till att träffa mina barnbarn, hälsa på Claudia lite mera nu när hon flyttat till Borås. Ja, den bra sidan överväger den tråkiga, det gäller bara att sätta för och emot och läsa av resultatet. 

Men ännu har inget hänt och jag har ju 6-månaders uppsägningstid, vem vet vad som händer under den tiden. 

Nu ska jag fika med mannen och se lite skidskytte. Ute snöar det ordentligt så det känns som en helt ok grej att få göra så här dags. 

Trevlig onsdag.

Ps. Tack för alla hälsningar, de värmer så gott. Ds

Fy fasen för regnblask

Idag såg jag på svt play en stund på eftermiddagen. Jag tycker det är rofyllt att titta på program där, jag bestämmer själv när och vad. Idag såg jag dokument utifrån, Tre dagar som skakade Paris, så bra det programmet var. Sen blev det dokument inifrån, Vem kan hjälpa mitt barn, så skrämmande det programmet var. Två helt olika program som verkligen berörde mig djupt.

Här regnade det när jag skulle gå ut i kväll med hundarna så det blev verkligen ingen lång promenad, det var nästan lite blaskigt. Hörde att det snöat i Östersund nu, så nu börjar väl eländet här också snart då. Jag har i alla fall bokat däckbyte till på onsdag, kunde fått i morgon men då ska vi på "Sticka" träff och jag behöver skynda mig hem och äta innan vi åker dit. Jag menar inget får trassla en sådan dag när man har viktiga saker för sig. :))

Jag har i alla fall startat på herrvantar nu i lovikka. Har gjort ett par svarta och ett par grå. Nu är ett par vita på stickorna. Tänkte att jag stickar upp några innan jag börjar tvätta och brodera så jag kan hålla på i ett svep när jag väl håller på. 

I går flossade jag en massa vantar som jag snart ska fota och visa. Det är verkligen skillnad på vante och vante när man inte flossar och när man flossar. Det är ju en ren njutning att stoppa i handen i en flossad, har du inte provat göra det, ja då har du helt klart missat nått, jag lovar. 

I kväll är det dags för ny cellgiftskur, jag har svårt att hålla ordning på vilken i ordningen det är nu, men många har det blivit. Hoppas det går bra även denna gång. Det är ju inte lätt att ta dessa kurer, kroppen säger ju:NEJ, för det bryter ju ner så mycket och har man då svårt att svälja tabletter, ja det säger sig ju själv, det blir ju liksom inte lättare under veckans gång precis. 

Nu fika och tv.

Trevlig kväll

Varför ska det vara lätt

Den här veckan har gått i rekordfart. I måndags hämtade jag Stempen vid flyget och resan hade gått bra. Det är ju lite pirrigt att han åker själv när jag vet att närminnet inte alltid är på topp, men här var det inga byten av terminaler och inte så lång väntan mellan planen så det fungerade så bra så. Sen hade han ju sällskap till Arlanda från Östersund av sin syster och det kändes extra bra.
Min nya chef började sin inskolning i måndags och jag tror det blir bra, även om det tar extra tid från mig nu i början. Han fick sig en rejäl utskällning direkt av Bella tyvärr, men hon lär sig nog att han kommer att vara där dagligen och så får jag hålla henne lite kortare eftersom han är lite hundrädd. I tisdags var det dags för dropp på lasarettet för Stempen och inte nog med det, jag fick lämna in Ines till veterinären igen, de sista dåliga tänderna skulle ut. Jag trodde det var en tand det handlade om men det var alltså två, en på var sida och de stora kindtänderna. Lilla skruttan så jobbigt det är med allt det här för henne. Nu hoppas vi att det inte blir flera besök, vi jobbar ju så hårt med tandborstning och speciell mat för att det ska hålla nu. Bella hade väldigt lite tandsten så vi behövde inte lämna in henne nu, det kunde vänta tre månader minst sa de. Hon är så duktig med tandborstning, kommer in och sitter så snällt och väntar på sin tur. Gapar numer stort också när jag säger till. Nån gång måste jag filma henne så jag kan visa hur det kan se ut här en kväll vid läggning.
I onsdags vaknade jag med migränvarning, det betyder att jag kommer att ha huvudvärk hela dagen och att jag bara kan hålla ner det med tabletter i massor, men det försvinner inte. Jag jobbade ju bara 4 timmar så resterande tid låg jag på soffan och vilade. Torsdagen kändes bättre men med en dov känsla i huvudet hela dagen.
I fredags kom Julia med sina grabbar till ön så vi åkte in och hälsade på dem nån timma vid Evelina. Det är kul att få se dem ibland. Vi är ju lite försiktiga med små barn, infektionskänslig som Stempen är, vågar vi inte träffas om de inte är friska. Men allt får ha sin tid, så är det bara.
I lördags var jag inne och stickade med Stickakademin i stan. Det var julpyssel som gällde, men jag fortsatte sticka på mina vantar. Det gick såååååååå bra så, eller inte om jag ska va ärlig. När jag maskade av på kvällen upptäckte jag att jag lyckats göra två högervantar, typiskt alltså.

Som tur är har jag garn kvar så jag gör nu två vänstervantar. Lite snopet eftersom jag skulle göra ett par herrvantar nu. Men gör jag inte de här vantarna nu lär det ju aldrig bli gjort. Så det är bara att jobba på.

Idag har det varit blåsigt här. Sådana dagar brukar jag laga mat och så även idag. Jag gjorde Currykorv först. Det brukar bli några omgångar under hösten eftersom grunden är äpplen, lök och curry. Även om äppelskörden inte var jättestor i år så har vi fått relativt bra skörd och det gäller ju att göra nått av den också. Sen lagade jag några rätter till som ligger i frysen nu. Det är så bra för Stempen att plocka upp och bara värma de dagar jag jobbar och  så slipper vi tänka på vad som ska ätas och lagas, bara plocka ur frysen. 

Annars är det ganska lugnt, jag sover bättre äntligen. Vilken skillnad det gör det där med att få sova, jag känner mig som en ny människa. Grejen är att vi bäddat upp en säng i det andra rummet och om jag blir störd när jag ska sova får nån av oss flytta på sig helt enkelt. Det verkar som det räcker med att vi gjorde så för ingen har behövt sova där, men möjligheten finns. 

Trevlig kväll

Vintertid, äntligen

Så himla skönt att vakna och klockan är inte vad den visar, att ha en timma till godo, inte ofta vi har det så eller hur. Jag vaknade till att höra droppet på altantaket, hurra, en pysseldag i lugn och ro. Ni vet alla de där små saker man bara skjuter upp hela tiden som växer och växer. Jag är redan klar med det mesta, behövde bara lugnet för att få det gjort. Sovit gott har jag gjort de sista dagarna, inte vanligt det heller så jag hoppas verkligen det ska vända nu.

I måndags var jag in på Ö & B för att handla lite grejer och för en gångs skull gick jag ett varv därinne och hittade den här söta lilla ugglan för 59 kr.

Så hittade jag den här tomten också. Den var lite dyrare men jag brukar försöka köpa en ny tomte varje år och förra året blev det ingen ny så då kan man ju dubbla inköpspriset, eller hur.

I min stickkorg ligger mössa nr 5 och ni ser även min fina present jag fick av finaste Metta. En liten fin sydd necessär som jag nu har till mina markörer och måttband och lita annat bra att ha när man åker iväg på stickträffar.

Jag har tittat på fina bilder från symässan och längtat dit för att klappa garn. Jag kan inte vara riktigt riktig, jag har ju en egen symässa att besöka här hemma ju. Bara att öppna dörren och gå in i härligheten. JAG behöver verkligen inte mera garn, jag ska inte köpa mera garn, (om det inte är till nått projekt jag ska göra) för nu måste det bli ett köpstopp här. Däremot ska det inte vara stopp på tillbehör, för det kan man ju alltid ha behov av. Bilden visar nog inte ens häften av vad jag har, kanske närmare en tredjedel, så du förstår nog vad jag menar.

I min trädgård finns två familjeträd, ett äpple och ett plommon. Löven från dem är inte jobbiga, men alla Askar som står runt omkring vårat har tydligen bestämt varje år att fälla alla löv på våran tomt. Alltså, det är inte kul, men vi har kommit på att vi helt enkelt kör gräsklipparen över alltihopa. Det får bli näring till gräsmattan och så slipper vi räfsa dag ut och in.

Jag som skrev innan att det inte fanns några blommor i min trädgård förutom ringblommor backar nu. För mina rosor blommar ännu så fint. Den här vita var verkligen vacker och på framsidan blomma min Astrid Lindgren ännu så fint och det finns massor av knoppar på flera andra också. Frågan är väl bara om de hinner slå ut nu i frosttiderna. I går var vi och köpte täckbark, det blev 6 säckar i år. Förra året släpade jag runt de där säckarna i trädgården och var helt slut efteråt. I år kan vi nog hjälpas åt, vilket är helt fantastiskt. Vem kunde tro det förra hösten, inte jag i alla fall. 

Nu är cellgiftsomgång 11 klar och muskler ska byggas igen. Det finns alltid nått att tänka på och oroa sig för. Den här veckan har vi väl alla haft våra tankar i Trollhättan. Min första kommentar när jag hörde om det var "hoppas verkligen att det inte var en invandrare som gjorde det här" med en tanke på alla flyktingar som är på väg hit och det motstånd som det tydligen finns eftersom det bränns ner så mycket anläggningar. Att det inte ska bli vatten på kvarnen för det motståndet. Sen visar det sig vara precis tvärom, ett rasistiskt mord. Vart är vi på väg? Det är inte ett sådant land jag vill ha här och jag är så emot detta. Vi är alla lika, även om vi har olika färg på vårat skinn. Självklart ska vi hjälpa, när det behövs hjälp. Jag lägger pengar till tiggarna, hälsar alltid artigt och försöker visa respekt för dem. Försöker bemöta som jag själv skulle vilja bli bemött, ingen väljer väl ett sådant liv självmant, tänk på det. 

Nu ska jag försöka ha en skön söndag och önskar dej detsamma. 

Färger

Min bästa årstid är här äntligen. Nu kan man gå ut och få rikligt med syre i lungorna och bara njuta av alla otroligt vackra färger i naturen. Ingen dag är den andra lik och när man går i skog och mark får man den där underbara jordiga doften i näsan. De där speciella dagarna längtar jag efter att få sitta på hästryggen igen. Nu är det fem år sedan sist och jag tror faktiskt inte jag någonsin kommer att rida igen om jag ska vara ärlig, men längtan finns där vissa dagar ändå.

Hemma i min trädgård finns inte mycket blommor kvar, men ringblommorna blommar hej vilt efter en sommar utan att gallras och det gör ju att vi kan få ta in en bukett ännu om vi vill och det vill vi ju såklart. :))

Förra året när vi levde i ett stort kaos gjorde Evelina och barnen en sådan fin dörrkrans av lönn till oss. Det där hade jag ju i bakhuvudet när jag såg lönnens fina färger på vägen hem. Kruxet är att vi inte har mer än en liten lönn bakom vårat och den hade inga röda blad. Strunt samma, jag gör en ändå tänkte jag och plockade en kasse full av blad. Att göra rosor av lönn är lätt, att plocka grenar av min märkliga gran är lätt, att plocka lite nypon är lätt, Men att få ihop det där hjärtat var inte lätt. Jag vill ju att rosorna ska synas och jag vill ju att det ska vara ett hjärta. Men såhär blev det efter en hel del gnäll från min sida. Jag ska inte berätta vad som hände, det skrattet bjuder jag inte på idag. :)

I övrigt har vi haft några lugna dagar. Jag sov tre hela nätter, det kan jag inte ens minnas när jag gjort sist. Men tyvärr kom det bakslag inatt igen då, trots det känner jag mig pigg idag. Men jag har stickat klart mössa tre och börjat på nummer fyra. Jag har startat upp läsningen igen med Hypnotisören av Kepler. Det finns flera böcker i serien och den här är den första och vi har hela serien. Stempen har precis startat den sista så nu kan jag läsa fritt. Ja, jag vet, jag kommer att vara sååååååååå upptagen framöver med läsning. Men det går att läsa den här boken och sticka samtidigt, det gjorde jag igår. Det går långsamt men det går. 

Idag fick jag veta att jag ska få ny chef. Det blir en övergång på två månader med två stycken, undrar hur det ska bli och gå. Jag har inget emot det, men grejen är att nu ska jag lära mig massor av nytt eftersom vi ska byta alla system och datorer, så en ny chef uppå det. Det blir bra....

Trevlig kväll

Bästa dagen på länge

Igår var vi vid en ny läkare, Sofia som kom ner från Karolinska. Det var verkligen ett bra och givande möte. Jag brukar vara lite nervös när vi ska in och få svar eller prata så där, men igår var jag så lugn bara. Vi fick se bilderna och se jämförelser mot förra tagningen och skillnaden var verkligen inte stor, inte i det ena läget i alla fall. Men så var det i en annan vinkel som man såg att svullnaden blivit lite större och det kan vara strålningen som ännu påverkar det hela och inget vi skulle oroa oss för nu. Hon sa också att vi skulle se mera till hur Stempen mår och beter sig, och det kändes så skönt. För nu mår han ju bra och de där vippningarna med fötterna fanns också en förklaring till, så bra att få höra. Så det blir inget byte av cellgift, vi väntar med det steget tills det behövs (det finns nämligen inte så många steg till att ta till tyvärr och då är det bättre att vänta så länge man kan på att byta sort), men däremot tyckte hon att han skulle börja äta tabletter mot epilepsi så han inte utvecklar till ett stort anfall som kan vara svårt att häva. Han har ju små nästan omärkbara anfall som han själv märker men jag inte ser. Det blev jag ju glad för, men när han läste biverkningarna (den längsta lista vi sett) undrade jag vad det var för eländiga tabletter han fått. Då kom den där oron tillbaka och bara sköljde över mig igen, kan man aldrig få vara glad?
Stempen har ju fått Avastin varannan vecka för att hämma tillväxt av blodkärl (tumörer behöver blodkärl för att växa), det ska vi trappa ner på nu till var tredje vecka och så småningom till var fjärde. Det är också en framgång tydligen. Tänk för ett år sedan fick vi beskedet att han hade en hjärntumör och att det inte gick att göra nått förutom att ge cellgift och att det fanns bara 6-12 månader kvar att leva. Nu med facit i hand, han lyckades få en strålning, även om den inte var i 6 veckor så var det ändå en strålning, han lever gott ännu och pysslar och håller på. Vi går promenader, han reser själv, han klarar sig själv och är helt med i allt. Vi slog läkarna med häpnad och jag hoppas verkligen vi kan fortsätta så här i vår kamp mot den där lilla eländiga tumören som sitter där mitt inne i huvudet.

I går var det även en stickträff med tjejerna i Sticka. Lite mörkt var det i vår hörna på fiket, men ett glatt gäng var vi och så trevligt det är att börja känna alla. Sen att man kommer iväg på nått annat är ju bara ett extra plus. Jag hade lagt upp till en ny mössa med rosor i Töis. Det är min tredje nu i ordningen och inte den sista på långa vägar, finns mycket garn kvar att sticka av nämligen. Men jag fick en ny idé igår när vi satt där på fiket och jag får väl se om jag förverkligar den sen. 

I gårkvälls när jag satt i min stol fick jag se hur Ines ligger bredvid mig och sover så djupt. Jag kunde inte låta bli att fota henne då, så söt hon är totalt avslappnad, drömmande och med tungan hängande ut. Tur vi har våra djur som ger oss så mycket glädje och motion också såklart.

I onsdags skulle vi bära sängar, som synes gick det inte så bra. Jag fick sängbottnen på tån och inte nog med det, det är min opererade tå också. Först trodde jag att inte var så farligt och att jag blödde för så kändes det. På med kyla och sen i högläge. Det bultade och gjorde så ont och tillslut trodde jag att det nog var brutet i själva tån. I går när jag vaknade hade jag inte ont men det såg ut så här och jag hade svårt att trampa mer på foten. Idag är det ännu bättre även om tån ännu är blå så läker det fort ändå.

Jag gillar ju rosor och igår när vi satt i väntrummet hittade jag en tidning med tips om rosor. Nr 3 är ju så vacker men jag har några liknande och jag vet ju att de blir så tunga och börjar mögla om det regnar, men nr 2, där blev jag intresserad ordentligt, de är den röda uppe i vänstra hörnet, den var både vacker och så låter det ju som den är väldoftande också, lagom höjd är ett extra plus. Den ska jag leta efter till nästa år. 

Idag skulle det vara risk för regn och det ser man också när man tittar ut. Ännu är det soligt så vi ska ut och plocka av äpplen på trädet. I övrigt finns inget på schemat förutom att ha en bra dag. Kanske lite städning, kanske lite stickning, kanske promenad höll jag på att skriva, hmmm promenad blir det i vilket fall som helst, hundarna ska ut så är det bara. 

Trevlig fredag

Upp mot ytan

Två nätter med någorlunda sömn gör underverk, jag känner det så tydligt. Igår hade jag sådan huvudvärk så det är inte sant, spänningar från rygg och nacke och då hjälper inga tabletter helt bara lindrar lite. Men ändå kände jag mig så mycket starkare och idag, ja då är det ett steg till mot bättring.  Ute spöregnar det och vi försöker göra lite småfix, leva som vanligt alltså. Så skönt med "vård av nära annhörig" jag fick det beviljat när Stempen blev sjuk och har snålat på de dagarna så mycket jag kunnat, men nu är jag hemma några dagar så vi kan vara tillsammans. Tror vi båda behöver det nu och vi själarvårdar varandra på ett lugnt sätt.

Stickar gör jag varje kväll, just nu bara sockor till de små. Letar restgarner och stickar på måfå bara. Finns igen anledning till att krångla till med avancerade mönster, de ska ju bara slitas på och antagligen tappas bort också, det brukar ju vara så på förskolorna. 

Tack för alla hälsningar och kramar jag (vi) får här, de värmer gott. Just nu känns det bättre, men man vet ju aldrig hur det känns om en timma, en dag eller vecka. Det är som att åka berg och dalbana hela tiden i sina känslor. 

Kram

Ännu en fin dag på ön

I går lagade jag en altarduk, ja det är faktiskt sant. Nu låter det ju större än vad det var men ska sanningen fram så var det lite knepigt. En virkad kant runt om hade gått sönder, antagligen hade det runnit stearin och bränt hål, så det var lite lätt bökigt att fixa det. Vi hade inte rätt garn och inte rätt virknål och att ta upp mitt i ett hål utan att det rimplar vidare, det var knepigt värre. Jag fick till slut sy fast maskorna så jag skulle kunna börja virka ihop allt igen. Resultatet, hyfsat ok. Men det är inget hål längre i alla fall.
Vi gick även en strandpromenad igår kvälls och tänk det var massor med folk som badade ännu. Då var jag lite lätt besviken över att vi inte fått med badkläderna men i efterhand är jag nog ganska glad ändå att jag inte badade. Rosslar nämligen ännu lite efter förkylningen och min muskelvärk i kroppen vill inte heller ge med sig.
Jag försökte även anmäla mig till en stickkurs i september men den var redan fullbokad tyvärr. Så är det när man är sent ute såklart, men det kommer väl fler kurser framöver och då får jag väl vara lite snabbare på anmälningen.

I går började jag på en ny vante och när jag skulle gå och lägga mig fick jag se att jag vänt på färgerna, typiskt. Du rimplar väl inte upp allt nu sa Stempen förskräckt. Nej, jag tänker inte rimpla det får vara så här och jag tror nog det kan bli fint det också även om baggarna blir röda och inte mörka som det är i mönstret. 

Idag är det lika härligt väder ute och man bör väl göra nått klokt. Hundarna bör klippas lite både klor och  päls och det brukar vara lättare när det är fint väder så man kan se bättre. Är en liten kamp varje helg det där med kloklipp. Bella är totalt hopplös och slår med en tass hela tiden så jag är så rädd att klippa för mycket, men eftersom hon är så besvärlig klipper jag oftare och lite i stället. Det  är ett säkerhetstänk i det.

Trevlig söndag

Här händer det grejer hela tiden

Vi renoverar och renoverar eller ska man säga vi förbättrar kanske?

Att vi skulle måla en del det visste jag ju innan men det poppar liksom upp det ena efter det andra när man håller på. Innan midsommar tvättade jag och Claudia fasaden på framsidan och det var ett riktigt hästjobb vill jag lova. Men då upptäckte jag ju att jag nog behöver måla fönster också. Vi började dock med att måla grunden på halva huset, sen blev det fönsterskrapning och ett fönster målat första omgången. Där satt vädret och mitt jobb liksom stopp för fortsättning. I går skrapade Claudia baksidan och på eftermiddagen tog vi några lådor från vinden och sorterade till, katthemmet, återvinningen och spara högen.

Idag har de målat baksidan på förmiddagen när jag jobbade. Det blir en strykning till innan vi kan börja med fönster och grund, men sen är den biten klar och vi kan börja med nästa steg. 

Vi har varit lite oroliga för Ines några dagar nu, hon har varit lite låg igen. Idag ville hon inte ligga ute utan ville in och sova och det är liksom inte likt henne. Nytt veterinärbesök alltså och nya blodprover tagna. Det sköna med att åka in är ju att man får klart besked med en gång, inget var fel. Nu kan man släppa det och så hittar vi lite andra logiska förklaringar på vissa beteenden helt plötsligt. Fästing som satt längst ner på tassen gjorde ju att det ömmade när hon gick.

I trädgården blommar det för fullt och dofta helt underbart.

Ute ser vi vilda djur nästan varje dag.

Jag stickar och stickar sent på kvällarna, men jag får aldrig nått helt klart för att visa. Nu är det en poncho i eco babyull på stickorna. Jag stickade säkert bakstycket 3 gånger för det stämmer inte i mönstret och till slut gjorde jag min egen lösning. Nu ska jag göra en flätad kant, vilket säkert kommer att ta nån kväll.

Idag bakade Stempen en jordgubbstårta till Claudia. Hon har nämligen också slutat röka nu och det ska ju firas. 

Trevlig kväll

På gång

Jag stickar, klipper gräs, vallar hundar och jobbar. Fullt upp hela tiden alltså. 

Stickmöte verkar inte vara min grej

Missförstå mig inte nu, för att mötas och sticka ihop verkar ju vara så kul och så mycket man kan lära och vilka härliga människor man möter. Tänk alla tips man kan ge och få om just det man bara älskar, sticka. Grejen är att vid mitt första möte hämtade vi hem en överkörd katt precis innan, så då var jag ju lite låg och ledsen när jag kom dit. Igår var jag genomförkyld och ville inte sitta uppe på alla andra och snörvla, så jag satt lite vid sidan om och då missar man ju allt kul som pratas runt bordet. Men jag får väl säga att tredje gången gillt inför nästa träff den 13 juni. För ge upp tänker jag inte nu när jag äntligen börjat sticka ihop med andra.
Igår var vi 16 stycken som satt i trädgården vid Hembygdsgården och vi hade ett underbart väder. Jag tror att alla tyckte vi fixat det bra med fikat och platsen, det kändes så i alla fall.

Idag har jag varit vid frissan, gissa om det var skönt. Jag passade även på att snabbhandla lite innan jag åkte hem igen. Stempen ligger nämligen i lite feber och det är ju inte så bra. Idag sover han mycket och det tror jag är bra. Men det är oroligt varför han har feber, är det min förkylning som smittat? Själv är jag ju inte så himla pigg heller så vi tar det väldigt lugnt och jag pysslar lite lätt, ja du läser rätt, jag tar det lugnt idag. Det innebär att hundarna får ta en vilodag idag också, verkar inte som de har nått emot det faktiskt. De gillar att vi är ihop allihopa, att de kan ha koll.

Igår såg jag Måns gå vidare till finalen, inte för att jag var tveksam på den punkten. Det var inte så många bra låtar igår, jag prickade in 8 av de 10 som skulle gå vidare.
Stickar gör jag på nått som inte puttar och som är orange. Noa önskar sig en kofta och jag hoppas jag får ihop en enligt önskemålen. Han kan ju se nått framför sig och jag nått helt annat, vi får se om jag lyckas.

100% Akryl är väl det minst puttiga antar jag om man inte tar bomull såklart. 

Nu ska jag försöka få ihop den här ärmen och bara njuta av en lugn eftermiddag. 

Trevlig fredag

Inte sysslolös precis

Jag får medge att jag är väldigt trött och så sätter jag mig här och skriver ändå. Kanske inte det smartaste en sen söndagskväll, jag vet.
Det är fullt upp hela tiden tycker jag, är det inte gräsmatta som ska klippas är det rabatter som ska rensas. Så trädfällning som ska städas efter därtill, det känns i kroppen vill jag lova. Hoppas jag sover gott i natt efter den här helgen.
Idag har jag även röjt upp mitt skrivbord, borde tagit en före avplockningsbild också så ni förstår vilken röra jag levt i. Det konstiga är ändå att jag har någorlunda koll på vart grejerna är i röran trots allt, men visst en hel del grejer fick mig att haja till idag, va, har jag det här.
Det första jag gjorde när jag var klar och dammat av var att nysta upp en härva, hur smart är det när man precis dammat, bara att göra om det igen såklart.

Jag erkänner.

Jag är en garnhamster. Det här är inte allt tyvärr, fattar ärligt inte hur jag någonsin ska kunna sticka upp allt och ändå köper man nytt och mera.

Men jag måste erkänna att jag är duktig på att använda mig av alla små slattar jag har, i  den här vanten ska jag använda mig av minst 7 färger och då blir det 6 slattar, det är väl bra i alla fall. 

En dag ska jag också ta tag i alla garner och göra ett register på alla, bara så man har bättre koll och kanske det medför mindre inköp och bättre ordning. Men det blir som sagt en annan dag, för nu ska jag nog snart krypa ner och sova. 

God natt

Ny vecka och nya grejer på gång

Ska man bli sjuk ska man tydligen bli det en ledig dag eller när man städat klart på sin lediga dag. Precis så blev det nämligen för mig i fredags. Jag kände ju att jag blev surare och surare under städningens gång men att jag skulle bli sjuk tänkte jag ju inte ens på, men så var det. Ont i magen och så fick jag feber, så det blev ulltröja på och en massa filtar över mig där i soffan, för sova kunde jag ju inte göra en fredagskväll heller. Lördagen låg jag och läste och sov mest hela tiden medans söndagen kändes bättre. Idag har jag nästan varit helt på banan igen, men lite öm är jag ännu, men det brukar ju ta en vecka så jag är ganska lugn.

Idag hoppade vi av vår väg och gick i skogen och gissa så mycket fina blommor vi såg. Jag är lite dålig på vissa blommor, men jag gissar att det är vårlök nere till vänster, rätta mig gärna om jag har fel. 

Eftermiddagen ägnades åt att sy in trådarna på Emmys sjal och sen fick den bada efter det. Så nu ligger den på tork. 

Boken jag läste klart i helgen. Jag började på den när vi var i Stockholm så det var väl på tiden att jag blev klar med den. När jag startade boken fattade jag ganska snabbt hur det var, eller rättare sagt jag trodde jag visste, men nu vet jag att jag hade rätt. Blev det krångligt det där? Jag menar att jag hade gissat rätt på storyn ganska snabbt, såååååååå ingen höjdar bok alltså. Slutet var bäst på hela boken så det säger en hel del. Nej, det finns bättre böcker att lägga sina pengar på tycker jag. Men bakom boken ligger det jag startat på nu, VANTAR, med vårt landskapsdjur, vet du inte vad det är för nått så får du vänta på bilden ett tag till. Nu ska jag se sista delen av Jordskott, undrar hur de ska få ihop den historien på ett bra sätt. 

Trevlig kväll

Ovanligt tyst

Det har varit få inlägg de senaste veckorna och det har haft sin förklaring. Vi har varit i Stockholm måndag till fredag båda veckorna eftersom Stempen strålades på Karolinska. Innan vi åkte var jag väldigt nervös för hur det skulle bli. Vi flög upp måndag och hem fredag och vi har bott på hotell på Odenplan. Vi tycker nog att vi bott bra förutom att första veckan höll på att knäcka min rygg för en välanvänd säng. Det kändes som jag låg i en kanot och som tur var hamnade vi i ett bättre rum andra veckan. Det enda jag tyckte var märkligt då var väl att man fick sitta i sängen och se på tv.

Men stort och pampigt var det allt. Kolla vilken takhöjd, vi kände oss riktigt små. 

Förmiddagarna gick åt att åka till Karolinska och sen köa till strålningen, vilket tog nästan 2,5 timmar var dag. Själva strålningen går fort, varje patient som går in tar nog 15 min och då är det förberedelser och iordningställande och själva strålningen som sker. Så mycket väntan blev det ju.

Men vi har haft mycket fritid också, vi har varit på Abbas museum.

Nu är vi ju inga Abbafans nån av oss, men det var häftigt och jag ångrar inte besöket, snarare tvärtom, det var riktigt kul.

Vi var på Wasa och tittade på fartyget och alla fina utsmyckningar. Detta är bara en kopia på hur det såg ut. 

Vi var på Etnologiskas museum. Där kände vi oss väldigt ensamma tyvärr.
Vi har även träffat våra barnbarn, vilket var väldigt mysigt att kunna komma så där mitt i veckan bara. Vi var även med och hämtade Charlie och Jack på dagis, det är inte vanligt precis. En dag råkade vi hoppa av bussen precis utanför Emmys jobb, så vi kunde säga hej och få lunchtips. Det är väl sådant vi kände var extra lyxigt de här veckorna.

Jag kunde inte låta bli att fota från deras karta. Det var nämligen här vi hade tänkt befinna oss just i mars månad. Det skulle vara min belöning för att jag slutat röka, men så blev det ju inte som ni ju förstår. 

Snarare så här har det väl varit idag, för helt plötsligt försvann den härliga vårsolen och på morgonen var det snö här. Tö också till råga på allt elände så hundarna var som små snöbollar när de kom in efter morgonkissen. Nu har det ju töat undan men vid middagstid kom ett nytt snöfall och det liknade mest en hagelskur som försvann lika fort igen. 

Skönt är det i alla fall att komma hem och få trampa på sin egna lugna väg. Igår när vi hämtat hundarna så blev det en promenad och de blir så glada av att få vara koppelfria igen. Visst det är häftigt i storstaden men att stå som packade sillar på bussen för att få komma till jobbet varje dag, nej, det lockar inte alls. Borta bra men hemma bäst. 

Hur gick strålningen undrar ni säkert. Det har gått väldigt bra, det enda som varit lite märkligt var att på onsdagen och torsdagen första veckan tappade han talförmågan. Det kom bara en massa konstigheter ur munnen när han skulle prata. Detta pågick bara som högst en minut men det var väldigt otäckt. Första gången stod vi mitt i Gallerian och hade köpt skor och då kände jag mig väldigt liten vill jag lova. Lite ryckningar i kroppen en gång och så lätt huvudvärk som dock inte behövdes några tabletter för, det var allt hitintills ska jag kanske tillägga. För vi vet ju inte hur det blir framöver, men vi hoppas ju att det fortsätter så bra som det gjort nu. 

Sen var det ju de där vantarna jag visade i förra inlägget. Jag såg ju att garnet inte kommer att räcka och vägde det och bestämde mig för att göra en tvärtom. Ha ha, det hjälpte inte ändå och jag förstår faktiskt inte varför, det borde räcka. Men det hela slöt med att jag rimplade upp tummarna och beslöt mig för att gå och köpa mera garn ( vi bodde ju nästan granne med garnaffären). Så nu har jag köpt två nystan till av varje färg och så kommer jag att sticka ett sådant par till, ja då blir det två hela par och garnet kommer garanterat att räcka till tummar också. Så håll ut, det kommer bilder på färdiga vantar nån gång framöver, jag lovar. 

Nu ska vi fira att Stempen är klar med sin strålning och sin Cellgiftskur, det blir ett glas rött för oss båda i kväll faktiskt. 

Trevlig kväll