Vintertid, äntligen

Så himla skönt att vakna och klockan är inte vad den visar, att ha en timma till godo, inte ofta vi har det så eller hur. Jag vaknade till att höra droppet på altantaket, hurra, en pysseldag i lugn och ro. Ni vet alla de där små saker man bara skjuter upp hela tiden som växer och växer. Jag är redan klar med det mesta, behövde bara lugnet för att få det gjort. Sovit gott har jag gjort de sista dagarna, inte vanligt det heller så jag hoppas verkligen det ska vända nu.

I måndags var jag in på Ö & B för att handla lite grejer och för en gångs skull gick jag ett varv därinne och hittade den här söta lilla ugglan för 59 kr.

Så hittade jag den här tomten också. Den var lite dyrare men jag brukar försöka köpa en ny tomte varje år och förra året blev det ingen ny så då kan man ju dubbla inköpspriset, eller hur.

I min stickkorg ligger mössa nr 5 och ni ser även min fina present jag fick av finaste Metta. En liten fin sydd necessär som jag nu har till mina markörer och måttband och lita annat bra att ha när man åker iväg på stickträffar.

Jag har tittat på fina bilder från symässan och längtat dit för att klappa garn. Jag kan inte vara riktigt riktig, jag har ju en egen symässa att besöka här hemma ju. Bara att öppna dörren och gå in i härligheten. JAG behöver verkligen inte mera garn, jag ska inte köpa mera garn, (om det inte är till nått projekt jag ska göra) för nu måste det bli ett köpstopp här. Däremot ska det inte vara stopp på tillbehör, för det kan man ju alltid ha behov av. Bilden visar nog inte ens häften av vad jag har, kanske närmare en tredjedel, så du förstår nog vad jag menar.

I min trädgård finns två familjeträd, ett äpple och ett plommon. Löven från dem är inte jobbiga, men alla Askar som står runt omkring vårat har tydligen bestämt varje år att fälla alla löv på våran tomt. Alltså, det är inte kul, men vi har kommit på att vi helt enkelt kör gräsklipparen över alltihopa. Det får bli näring till gräsmattan och så slipper vi räfsa dag ut och in.

Jag som skrev innan att det inte fanns några blommor i min trädgård förutom ringblommor backar nu. För mina rosor blommar ännu så fint. Den här vita var verkligen vacker och på framsidan blomma min Astrid Lindgren ännu så fint och det finns massor av knoppar på flera andra också. Frågan är väl bara om de hinner slå ut nu i frosttiderna. I går var vi och köpte täckbark, det blev 6 säckar i år. Förra året släpade jag runt de där säckarna i trädgården och var helt slut efteråt. I år kan vi nog hjälpas åt, vilket är helt fantastiskt. Vem kunde tro det förra hösten, inte jag i alla fall. 

Nu är cellgiftsomgång 11 klar och muskler ska byggas igen. Det finns alltid nått att tänka på och oroa sig för. Den här veckan har vi väl alla haft våra tankar i Trollhättan. Min första kommentar när jag hörde om det var "hoppas verkligen att det inte var en invandrare som gjorde det här" med en tanke på alla flyktingar som är på väg hit och det motstånd som det tydligen finns eftersom det bränns ner så mycket anläggningar. Att det inte ska bli vatten på kvarnen för det motståndet. Sen visar det sig vara precis tvärom, ett rasistiskt mord. Vart är vi på väg? Det är inte ett sådant land jag vill ha här och jag är så emot detta. Vi är alla lika, även om vi har olika färg på vårat skinn. Självklart ska vi hjälpa, när det behövs hjälp. Jag lägger pengar till tiggarna, hälsar alltid artigt och försöker visa respekt för dem. Försöker bemöta som jag själv skulle vilja bli bemött, ingen väljer väl ett sådant liv självmant, tänk på det. 

Nu ska jag försöka ha en skön söndag och önskar dej detsamma.