Vi ställde in resan

I morgon tar Claudia sin examen i Kalmar. Tanken har hela tiden varit att vi skulle åka dit idag och vara med i Domkyrkan i morgon och sedan äta lunch ihop. Förhoppningarna var att vi skulle kunna åka med henne till deras nya lägenhet i Borås efter och stanna några dagar med dem där innan hon börjar sitt nya jobb. Men vi har fått skippa det och så kom vi på en annan lösning, vi plockar hem henne i stället så vi får några dagar här ihop och så blir det.
Idag är jag glad att vi bestämde så för igår efter mitt inlägg blev det mycket sämre här. Jag behöver ju inte gå in på vad som händer men en grej var att han fick sådana skakningar i sin vänstra hand att han inte kunde få upp maten till munnen. Snabbt ändrade jag om för honom så han kunde äta bara med höger hand och helt plötsligt släppte spänningen. Men såklart fanns ju oron där för jag såg ju att det inte var bra så vi började prata om att öka dosen på cortisonet igen för att få ner svullnaden runt hjärnan. Idag, ja då mår han bättre igen efter en natt med bra sömn, så vi ändrar inte på dosen. Förhoppningsvis är det cellgiftet som börjar verka, jag hoppas verkligen att det är så. Den här berg o dalbanan är jobbig att vara i, att aldrig veta hur dagarna blir, oron för vad som ska hända, att alltid ha koll på minsta lilla sak.
Nu ska vi göra nått så vardagligt som att åka in och handla, en stor grej för honom även om det är en liten grej bara, så är vårat liv nu. Det behöver inte hända så mycket för att bli storslaget.
Trevlig torsdag