Visar inlägg med etikett Klart2015. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Klart2015. Visa alla inlägg

lördag 19 december 2015

En enda bra dag hade varit underbar

Jag har och håller fortfarande på med mina stickor.
Jag som aldrig gillat sticka Lovikkavantar har gjort flera par.
Finaste broderierna lärde jag mig genom att titta in vid Rät & Avig.
Jag har även använt mig av de små restgarnerna som blev kvar och fått fram de mest underbara små vantar man kan tänka sig. Totalt stickade jag upp vantar från 1 kg, ja där minskade lagret ordentligt får man säga. Men jag jobbar hårt på att minska ännu som ni säkert förstår.
Vår verklighet är så här just nu. Det går inte att ge upp, man får bita i bara. Varmvattenberedaren började läcka förra lördagen och det rann ganska mycket när de kom på måndagen och tog ut den. Normalt är väl det ganska lugnt eftersom vi har avlopp där men vad vi inte visste var att de fuskat när de byggde huset. Golvmattan var ju skuren fram till rören och inte svetsat, så det var alltså hål rätt ner i golvet. Ja, vi fick en vattenskada, en liten men ändå. Det innebär en massa extra jobb och så här års är det ju totalt hopplöst att få tag i nån hantverkare som kan jobba för en, tur vi har en snäll granne som kommer och hjälpa oss då. Idag ska vi få upp kakel och sen hoppas vi ju på att vi får in en egen beredare här nästa vecka och även den nya tvättbänken som jag beställt. 

I veckan som gått har Stempen gjort en ny MR. Vi visste resultatet redan innan, han är sämre. Tumören har börjat växa igen och så även svullnaden runt om. I onsdags gjorde jag min sista arbetsdag (men jag kommer att jobba lite vid behov och som stöd när jag kan och orkar), ett snabbt beslut när jag såg hur fort försämringarna kom. Nu är tanken att jag ska ha vård av nära anhörig framöver. En dag gick och jag var totalt slut, hur kan det vara så mycket jobbigare att gå hemma än att jobba? Nu är det ju den här läckan som får honom att bli så stissig också, vilket gör att han inte kan koppla ner. Men det är jobbigt att se sin man bli sämre, att inte komma ihåg, att tappa muskler, att fastna i saker och att allt tar sådan tid. Det här är bara början, jag vet ju det och rädslan över hur det ska bli framöver är så vansinnigt jobbig. Nu hoppas vi på att vi kan få en någorlunda ok jul vi två. För vi blir ensamma i år, ett klokt beslut tycker jag ju nu när jag ser hur mycket sämre han blivit. Vi orkar nog inte med små aktiva barn just nu och absolut inte några infektioner som vi blir däckade av. 
I går avslutade han en cellgiftskur och den var extremt jobbig. Tabletter som åkte upp och ner och till slut kom ner som tomma kapslar och nersköljt med massor av vatten. Nästa omgång blir med nya cellgifter, de ska ätas på ett annat sätt. Då tar man 4-5 tabletter på en gång och sen är det uppehåll i 6 veckor. Det är det här vi håller tummarna för nu, att de ska ta på tumören för sen vet jag inte vad som kan göras längre. Det känns tungt nu, jobbigt och så sorgligt. Men som alla andra drabbade med anhöriga, vi ger inte upp, vi kämpar på, vi har ju liksom inget annat val. 

Hoppas ni får en fin helg och julpysslar så där lagom och får en fin stämningsfull 4:e advent. Kör försiktigt på vägarna, man kommer fram även om man kör lite sakta och håller avstånd och viktigast av allt, ta tillvara på varandra.

söndag 1 november 2015

Vila vila vila

Jag har många känslor inombords och ibland svämmar de över och så var det i tisdags. Fortsatte hela kvällen under kampen mot cancer. Grät av glädje när de talade om att det samlats in 90 400 000 kr. Tänk själv, det finns lite nya forskarpengar och förhoppningsvis kan våra barn och barnbarn få den hjälp vi inte hinner få.
Men nu vänder vi blad, alla dagar är inte tår-dagar, nej de flesta är bra dagar. I  onsdags gick vi en månskenspromenad och fick lära oss en del om stjärnorna, promenaden avslutades vid fågelsjön med korvgrillning och kokkaffe över den öppna elden. Jag behöver väl inte säga att det var en helt otrolig härlig kväll, lätt magiskt. Detta är våra härliga grannar som fixar, det enda vi behöver göra är att hänga på, tack för det. :)
Vi har även fått våra persienner och panelgardiner monterade nu och jag har njutit som bara den, dyrt, ja, men det är det värt helt klart.
I torsdags körde jag Stempen till flyget eftersom han skulle åka till Östersund och hälsa på denna helg. Jag har vilat, vilat och vilat och så lite annat också såklart. Jag var i stan igår och åt pizza med Noa och familj. Noa fyllde nämligen 5 år igår och hade sitt första kalas för kompisarna. Jag hoppade det kalaset och gick och åt med dem efter i stället, jättemysigt.
Jag har städat upp efter uppsättning av persienner, gått med hundar, plockat bort det sista av blommorna i krukorna ute. Jag har klippt ner alla pioner och lagt över skydd för vintern. Jag har stickat och stickat och tittat på film eller lyssnat på radio. Helgen har gått supersnabbt och i morgonkväll kommer han hem igen och livet blir som vanligt igen. Jag har ju varit lite dålig på att visa vad jag pysslar med så nu kommer det många bilder, håll till godo.
Ett par sockor i Soft Raggi, jättehärligt garn att sticka i.
Sen hade jag ju stickat mössor
alla efter samma mönster
i samma garn
från Gotlands Spinneri
Ett entrådigt garn som heter Töis och är så härligt att sticka i. Föregående mössa åkte till Östersund och min svägerska. Lite kul att ge nått tillbaka som inte är väntat. Hon brukar nämligen alltid ha garn med till mig när de kommer hit och nu fick hon då en mössa. Den hade varit till belåtenhet av vad jag hörde på telefon igår.
Jag köpte ett mönster på nätet och startade ett par vantar stickade med finaste nya nålarna som jag fick av Maritas Maskor.
De blå vantarna är klara och jag startade upp ett nytt par igår. Tänkte göra om mönstret lite och ett helt nytt färgval den här gången. 
Idag har det varit väldigt höstigt väder. De här två och jag var ute i trädgården länge innan vi gick en lång promenad. De sprang runt i vårat trädgårdsland och då är det liksom ingen idé att gå in och sen ut igen. Det behövdes en väldigt lång dusch när vi kom in. Kvällspromenaden blev längs asfaltsväg förutom vår lilla väg som är grus. Men de fick hålla sig torra och så rena det går så vi slipper tvätta igen. Det blir ju liksom inte bara hund som får en tvagning när man kommer in, det är golvet också in till duschen som måste torkas efter dem, det går liksom en genomgrå stig in dit efter dem. 
Nu ska jag försöka få i mig en kopp kaffe. I morgon ska min nya chef börja sin inskolning på jobbet. Tuff början, jag ska ju ha med de här två nu i två dagar. Hoppas Bella uppför sig och inte skäller ut honom nu i början. Hon har lätt den inställningen nämligen, först skälla sen vifta, på svansen alltså. 
Trevlig kväll

måndag 12 oktober 2015

Dåligt med uppdateringar tyvärr

Jag vet att tiden går och går och jag får liksom aldrig tid att sätta mig med datorn, alltid är det nått annat som händer hela tiden. Så det är bara tid och min ork som gjort att jag inte bloggat, inte Stempens sjukdom som tur är.
Han kom iväg till Göteborg och hälsade på sitt barnbarn och jag var hemma själv en helg, jätteskönt. Jag var och stickade med stickakademin på lördagen och sen gick jag en lång promenad med hundarna. Söndagen gjorde jag ingenting förutom att gå med hundarna och lyssna på stickpod. Så himla skönt att inte göra nått vettigt en hel dag. Jag gör inte mycket annars heller men det är det där med att bara vara själv som är så skönt, inga måsten helt enkelt.
Den senaste tiden har jag stickat sockor
och stickat sockor. Vi var nämligen i Stockholm i helgen och hälsade på mina barnbarn. Charlie fyllde ju 6 år för några veckor sedan och självklart skulle vi uppvakta honom också. Men i bagaget var ett gäng sockor till killarna. Noa & Sabell hade redan fått välja innan, så nu är alla sockor utdelade och förhoppningsvis kommer fötterna att var lite varma i vinter.
När jag var på stickstämman i juli fick vi åka till Gotlands spinneri. Jag köpte mycket garn till just en speciell mössa som jag gjort innan. (på sista bilden har jag den på mig)  Jag har redan gjort en i dessa färger.
Så nu håller jag på i dessa färger. Det blir många innan jag är klar med alla. Ja, det finns en tanke bakom såklart, det återkommer jag till längre fram.
Jag har varit på marknad i Hemse och slank in i garnaffären och köpte ett nystan till så jag kan göra några sköna sockor till. Så fick jag tag på en ny rundsticka som hade lite kortare tippar. De jag hade var väl långa och det blev så jobbigt med mössan.
Här är jag på promenad med Victor och Arvid och mössan sitter där den ska.
Idag har vi varit på Klintberget. Vi har aldrig varit där innan och jag kommer garanterat att åka tillbaka, för vilken underbar utsikt det var där. Långt där ute ser man Karlsöarna, men utsikten in mot land var inte fyskam heller.
Annars är det väl det här som sker som oftast här hemma, torkning av äpplen. Vilket blev succé vid killarn i Stockholm. 
Nu är det dags för promenad. I morgon är det åter en droppdag för Stempen och på torsdag ska vi träffa en läkare från Karolinska. Det är nått hela tiden som ni förstår, men det är väl bra det. 
Trevlig kväll

tisdag 29 september 2015

Äntligen och ändå inget nytt

Idag var det dropp för Stempen och så fick han veta vad som kommer att gälla framöver. Han ska byta cellgift till Lomustin. Det verkar som ett starkt medel. Man äter en dos en kväll och så får man vänta i 6-8 veckor innan nästa dos. Det finns en max gräns på hur mycket totalt man får äta av den sen är det slut bara på den kuren. Normalt äter man en kur i 6-12 månader (beror helt på hur stor dos man får ta varje gång) så det lär ju ta ett tag innan man får tänka nästa steg om allt går bra vill säga. Det är så skönt med Claudia, hon tror stenhårt på att det är det här som ska till för att han ska bli bra, att han fått fel sort innan. Gissa om jag önskar att hon har rätt?? Nån ny strålning kan det inte bli tydligen eftersom han redan fått så mycket strålning han kan klara av. Vi ska även få träffa en läkare från Karolinska nästa månad när hon kommer ner till ön, det är ju bra. Det kan vara skönt att få diskutera det här med en annan läkare också. Vi vet ju att den där eländiga tumören sitter väldigt illa till och att det är väldigt ovanligt att få den så också. Vi vet också att det är åtta personer som har det som vi på ön. Nu vet jag inte om det är samma sits eller om det är det antalet som har hjärntumör de räknade. Men på närmare sextiotusen personer är det väl ändå en liten del som åker illa ut då och det känns skönt i alla fall.
Vi har väl kommit in i nästa andning igen. Vi försöker leva som vanligt och njuter av de fina dagar vi har. I trädgården blommar min Astrid Lindgren så fint. Den sagotanten kan man lita på. :))
Varje dag har jag med en plastback och plockar bär. Idag blev det ca 0,6 l med finafina salmbär. Det har blivit några liter nu och det är jag så glad för. Samlare som jag är vet jag att det kan bli i det närmaste tomt nästa år om det vill illa. Så det gäller att plocka när man kan så man får den goda sylten. Saffranspannkakan är räddat. :)
Jag har stickat ett par halvvantar i mitt egna tottspunna garn och lite av nån annans (det lila). De är supersköna och kommer att värma gott sen när kylan sätter in lite mera. På tal om det låg vi nästan på frost punkten inatt. Så nu får man börja passa sig när man kör iväg på morgonen så man inte åker av vägen. 
Trevlig kväll

fredag 11 september 2015

Vante "Hjärtebaggar"

Nu är det snart tjatigt men även de här kommer från Solveigs vanthäfte 2.
 Stickade i ett blått garn jag köpte av min Estniska lärare i somras så jag vet inte vad det är för nått. Det röda kommer jag inte ihåg vad det är för nått tyvärr.
 Blev lite fel i färgerna bara, det var meningen att de skulle vara röda med blå baggar men det gör inte så mycket. Jag kände att jag inte orkade rimpla upp och börja om när jag upptäckte det. Vi satt nämligen och tittade på en spännande deckare när jag stickade så så spännande var det att jag missade. :))
Kragen är stickad med trefärgad prick, det var nått nytt för mig och jag gillar verkligen den här effekten det blir av att göra så. Förklaring på hur man gör finns i häftet.

Igår lämnade jag in min bil till verkstaden och fick en lånebil. Golvmattorna i den bilen var så hala så jag halkade till när jag skulle gå ur bilen och slängde ut armen reflexmässigt och nått gick snett där. Jag hade så ont hela kvällen, natten och idag i min axel och har ätit värktabletter som dämpat värken lite men inte tagit bort den helt. Tyvärr var det samma arm som jag redan hade ont i innan. Så nu blir det lugnt stickande bara ett tag framöver som gäller. 
Idag hämtade jag min bil och kamremmen är bytt, av fungerar och luftfilter är rätt sort. Tyvärr hann de inte fixa farthållaren så min tegelsten till fot får jag ha koll på själv tydligen. 
Nu är det sängen som gäller
Natti

onsdag 9 september 2015

Vante från Österbotten

Från Solveigs vanthäfte 2även de här.
 Har stickat i Alice Ullgarn från Filtmakeriet, ett garn jag fick av min svägerska i somras. De färgade är små slattar jag hade kvar, så det vet jag faktiskt inte vad det är för nått.
Stickade på samma nålar som vanligt och tvättade enligt konstens alla regler samt fluffade. 

Idag skiner solen och det är så där underbart ute. Vi gick en runda för att plocka salmbär men resultatet var klent idag. Igår plockade vi en liter på ett kick, sån skillnad det kan vara. I kväll är det jobb på hembygdsgården igen efter förra veckans uppehåll. Tror nog vi ska städa kök ikväll och jag har hittat spetsen till gardinerna, så nu hoppas jag att nån kan ta på sig att sy gardiner så jag slipper virka. Jag har fortfarande ont i min arm och de där virkrörelserna gör det inte bättre precis. Som tur är går det ganska bra med stickningen, bara jag inte stickar för mycket bara. 

I morgon ska jag lämna in bilen till verkstaden, jag har tid dit på fredag men då är jag ju ledig och vill inte åka in till kl 8 och sen hem igen för att åka in på kvällen och hämta den igen. Jag får ha en lånebil under tiden eftersom de behöver ha den så länge, ska byta kamrem bla. Det blir en dyr historia igen alltså, sen läcker min ac in på förarsidan så det är väl nått som slammat igen antar jag och så är det fel miljöfilter insatt så det kommer in små doser av bensindoft ibland. Allt detta ska de fixa  på fredag och har jag tur så kan de fixa min farthållare också på ett enkelt sätt. Jag har nämligen en tegelsten på min gasfot hela tiden så det går väldigt fort ibland. (inte medvetet) Idag hade jag och en ekorre änglavakt. Man får ju inte veja för djur på vägen det vet jag men jag kunde inte låta bli, grejen var att jag hade möte och bromsade och svängde ut mot höger samtidigt inser jag ju att ekorren är på väg mot just höger. Min nästa tanke var att försöka parera den, Då helt plötsligt stannar den mitt i vägen och jag kör förbi och den springer över bakom mig. Vilken himla tur alltså. 
Sen fick jag en sådan glad nyhet idag att tårarna började rinna, men glädjetårar är härliga tårar. 
Trevlig onsdag



tisdag 8 september 2015

I fädernas fotspår

Eller rättare sagt i faderns fotspår har jag åkt. Vi har varit på resande fot från onsdag till söndagkväll. Förra året hade vi bokat en resa till västkusten i oktober men så blev ju Stempen riktigt sjuk och vi fick ställa in allt. Inte trodde jag att vi skulle få göra den här resan så det var så kul att vi kunde göra den elva månader senare i stället. Jag har ju växt upp utan min pappa och en enda gång var jag och hälsade på honom, 1970. Så det var ju ett tag sedan jag var på den sidan om man så säger. I augusti 2007 fick jag ett rek som skulle hämtas på posten och jag hade ju mina misstankar om vad det var för nått och mycket riktigt, det var ett brev om kallelse till bouppteckning efter min pappa. Det kändes väldigt tungt då att jag inte ens fått veta att han var döende eller hade dött utan fick det på ett papper sådär bara. Nu åkte vi runt lite och tittade på de platser han hade bott på och det kändes väldigt bra att se att han bott fint och att det verkade gått bra för honom. Det blir som att plocka bort en tung sten som legat där och tryckt alla år bara. Så hade vi ju en trevlig resa också om man nu inte räknar allt regn som skulle vräka ner på lördagen. 
Vi började att köra ner till Claudia i Nybro med en kartong som hon inte kunde få med efter sommaren och körde sen till Kosta för att sova en natt. Nästa dag blev det en snabb sväng på Ullared, vi hade ju hundarna med så vi fick gå i omgångar och då vill man ju inte kuta runt för länge där inne. Några saker köpte jag och så var jag in på panduro och köpte lite också. Sen styrde vi kosan mot Falkenberg, vi bodde på ett B&B mellan Ullared och Falkenberg så vi gjorde Falkenberg den eftermiddagen. Där träffade jag ett trevligt par som jag pratade bostadsområde med en stund. Jag tror nämligen jag hittade området min pappa bodde i när jag var där 1970, så en promenad blev det i omgivningen och så åkte vi ner till stranden och promenerade. När vi sen åt träffade vi en gullig tjej som var från Halmstad och jobbade i Falkenberg, så där fick vi lite tips om Halmstad. Det är faktiskt kul att träffa och prata med folk så där bara och då ska man veta att jag är väldigt blyg och försiktig av mig. Men här gick jag på och vågade fråga en massa, japp stolt över mig själv är jag allt. På fredagen åkte vi via Getinge ner mot Halmstad och så kollade vi in Tylösand också såklart. Ganska öde men det var några damer som trotsade de kalla vindarna och badade faktiskt. Så var det det där med att hitta in till hotellet, där var jag nära på att bryta ihop faktiskt. Det var nämligen vägarbete där vi skulle in och när man inte har karta utan bara GPS att åka efter kan det bli lite lätt jobbigt. Jag leddes in på gågator och om och om igen försökte GPS:en leda mig tillbaka till vägarbetsplatsen. Det var då Stempen sa att parkera bilen så går jag och frågar på hotellet. Jodå, där står jag utanför Norra porten och inför den ligger vårt hotell. Det blir lätt skrattretande efteråt när man ser att vi kört runt den där parkeringen många gånger och varit så nära. Så det var tur att det löste sig till slut. Men Halmstad var en trevlig stad, det lilla vi nu hann se eftersom det skulle till att regna så in i bomben. 
Vi tog även en tur ner till Båstad och åt en räkmacka på Bakfickan medans det öste ner utanför, men när vi var klara blev det uppehåll så pass länge att vi kunde gå en sväng med hundarna. Båstad var också ett fint ställe det vi nu hann se där också. Ja en resa som jag körde drygt 100 mil på och det kändes i ärmar och rygg faktiskt, men så kul att vi kom iväg. 

Så får det väl bli lite stickat också då, för några andra bilder blir det inte, de är privata om man nu inte vill se massa god mat förstås. :)

Vanten Liv.
Ingen blir väl förvånad  om jag säger att den här vanten finns i Solveigs vanthäfte 2 också. :)
 Den här är stickade i Alice ullgarn från Filtmakeriet och det vinröda är mitt egna färgade gotlandsgarn, så lite rester igen då.

Jag bara älskar alla vackra vantmönster och jag kämpar på så jag ska hinna med så många nya som jag bara kan. 

Trevlig kväll

lördag 22 augusti 2015

Tiden går väldigt fort och orken tryter tyvärr

Jag är väl medveten om att jag varit en väldigt dålig bloggare de sista månaderna men som sagt orken finns liksom inte över till att skriva. Tanken finns och viljan men ork och tid saknas oftast. Men nu är jag här och jag har försökt att få med en del bilder också, vilket inte är det lättaste när man inte är ett datafreek och vet precis hur man ska göra mellan plattor och dator och kamera och dator. Det tyder väl också på att jag gör det alldeles för sällan det också då.
Sedan sist jag var här har det hänt väldigt mycket. Vi (jag o Claudia) gjorde en väldigt lång arbetslista inför sommaren, vilket jag inte trodde vi skulle hinna med mycket av. Resultatet blev förbluffande, vi hann med i stort sett allt utom att måla garaget, vilket i sig hamnade på listan väldigt sent också. Vi har målat det mesta på själva huset, även uterummet är ommålat och golvet oljat. Trädgårdsmöbel och lekstugan är målat och tapetserat. Stugan på gården fick också känna av penseln eftersom ribborna har torkat under åren och då finns ju ingen färg bredvid, hela huset måste ju få duttas då. Vi har sålt grejer på FB och vi har slängt och skänkt. Det har sorterats hårt vill jag lova och det har varit många duster där mellan mig och samlaren Stempen. Men jag känner mig mycket nöjd med resultatet även om vi inte riktigt är i mål ännu, men där behöver vi ta hjälp utifrån så jag behöver väl bara bestämma vad jag vill och så lyfta luren och beställa vara och hantverkare. Det kan jag återkomma till när jag är där.

Jag har inte bara jobbat hela sommaren även om det låter så, nejdå jag har gjort nått väldans roligt också. I slutet på juli var jag på stickstämma här på ön. Det var det roligaste jag någonsin gjort, att få träffa en massa likasinnade människor och bara umgås och få lära sig en massa nytt. Jag gör inget inlägg om det utan jag länkar till Marias inlägg eftersom hon gjort ett sådant fint om det.  Tyvärr blev jag sjuk under tiden men jag klarade av hela stämman i alla fall. Väl hemma sista dagen hade jag feber och kunde inte få fram ett ord, sommarförkylningar är inte att leka med tyvärr.

Stickat har jag ju gjort en del också på kvällarna även om det bara blir ett varv då och då.

Jag stickade ett par halvvantar till Claudia eftersom hon inte använder vantar, men ändå behöver värmas lite när hon är ute med barnen på sina praktiker. Hon läser nu sista terminen till förskolärare i Kalmar.
Jag har gjort Toftavanten med tanke på stranden, sandig färg med brungul mönsterfärg som ska symbolisera vass och gräs på stranden. 
Jag har även lekt med färger när det gäller solhjulet, från gotländsk sticksöm.

 På stickstämman gick jag två kurser, en var att lära sig dubbelstickning. Först provade jag att göra en mudd och sen gjorde jag en mössa.
Det är väl kanske inte vad man ger sig in på direkt vanligtvis men för mig var det ett bra alternativ. 
 Jag gick även en kurs för Riina i muddar från Runö. Det var pilligt och knepigt vill jag lova.
En hel del nya tekniker fick jag lära och man tror ju att man ska komma ihåg vad man lärt, men icke sa nicke. Tur vi fixade en FB sida så vi kan gå in och se på filmer så man kan komma ihåg i efterhand. 
 Jag har ju en fantastiskt snäll chefs fru, hon ger mig ju alla mönster från tidningar och just detta mönster visade hon mig speciellt. En otroligt fin kofta som jag stickade upp till Sabell och så en basker därtill.
 En riktigt liten fin modell både barn och det stickade.

Så satte jag på nyckelpigor till knapp, så fint brytande mot själva koftan och en kul grej för en liten söt tjej. Jag är så nöjd med koftan, blir nästan som en liten kappa nu till hösten.

Ska kanske skriva lite om hjärntumören också eller rättare sagt om mannen den sitter i.
Just nu är det fortfarande lugnt, visst det finns vissa försämringar men de är ju inte så att man inte klarar av dem. Närminnet är sämre och sämre, vilket man kan irritera sig på såklart när man får upprepa och upprepa allt man säger. Hörsel är sämre men det vet jag ju inte om det är tumören som påverkar likadant är det med synen. Där trodde vi att det var tumören som gjorde sig påmind och så var det nått belägg som lagt sig på ögat och normalt opererar de ju sådant men inte nu när läget är som det är. Trist eftersom han läser mycket när han vilar och det är ju såklart jobbigt att läsa när man inte ser ordentligt. Vi kämpar med vikten och jag försöker inte äta lika mycket som han ska. Jag gick ju upp och han går ner, lite orättvist fördelning på det där tycker jag. På måndag börjar han sin 9:onde cellgiftskur och i mitten på september ska en ny MR göras och inför den bygger jag nu upp den där obligatoriska oroligheten. Fy det är så jobbigt att vänta i stället för att jag ser hur han mår och går på det, nej oroa sig måste man ju hela tiden och att leva i den här ovissheten tär otroligt på kroppen. I gårkvälls var vi och hämtade mat i stan. Jag sitter i bilen och väntar medans han går och beställer och sen när han går in och hämtar. När jag sitter där och väntar kommer han båda gångerna tillbaka med ett stort leende i ansiktet och ser så otroligt glad och pigg ut, varför kan inte jag bara känna det där han känner, varför ska jag gå och måla allt svart hela tiden och inte njuta av det vi har just nu??? Antar att det är ett försvar man har bara, även om man inte kan försvara sig mot denna djävulska sjukdom. Ja det är tufft att stå bredvid och vara anhörig till nån som är så sjuk, vad det än är och det bör alla förstå.
Nej, nu är det väl dags att njuta av den här sensommaren lite också och inte bara sitta här och beklaga sig.
Trevlig lördag

onsdag 10 juni 2015

Sockor och lite annat


Ett nystan opal, även detta inköpt på symässan för nått år sedan, räckte till de här fyra sockorna.

Idag var dagen D igen då. Ny MR är gjord och nu väntar vi på resultatet, fy så jobbigt det är att vänta så där. Vi vill ju så gärna att strålningen ska gjort bra verkan, men vi vet ju också att det inte finns några garantier när det gäller just hjärntumörer. De lever liksom sitt eget liv och ingen är den andra lik. Vi tittade igenom de där tre programmen om hjärnan och de var verkligen bra, synd att de försvinner från svt-play nu. Men nått som slår mig är att alla de som jobbar med det här är verkligen underbara människor, de brinner verkligen för vad de gör. Här kan man verkligen säga att rätt man på rätt plats gäller. 
När vi var klara med MR gick vi och tog reda på Stempens provresultat från provtagningen igår, inte bra när det gäller blodplättar igen. Nu ville ju läkaren inte starta upp nån ny cellgiftsbehandling innan han fått svaret på MR och expertutlåtandet från Karolinska heller så då spelar det inte så stor roll om proverna är lite väl låga den här veckan, men vi håller tummarna för att de är bra nästa vecka och att vi även får ett glatt besked gällande tumören också. 

Vi har haft underbart skönt väder ändå till nu på eftermiddagen, typiskt för vi bestämde att vi skulle ta lätt lunch och grilla i kväll innan vi går till hembygdsgården för att jobba. Nu är det svinkallt och blåser så det är ett fasligt spring in och ut till den där grillen, ingen vill ju stå där ute och passa i den här snålblåsten. 
Nu ska jag ladda kaffebryggaren eftersom jag tänkte bjuda de andra på fika och saffranspannkaka efter jobbet i kväll. 
Trevlig kväll

torsdag 26 februari 2015

Vantar


Vantboken är verkligen en vantbibel.
Man gör samma mönster i olika färger och vips ar det ju en helt annan vante man gjort.

Det gula och det gröna garnet är ett okänt ullgarn som min svägerska köpt på loppis till mig. Det bruna är Yllets 2-trådiga och det rosa en skvätt jag hade kvar från Kampes tror jag. De är stickade på nr 2,75 som vanligt.
Just nu känner vi oss lite trötta, det har varit en stressig lunch idag. Stempen var och tog prov idag, ja de var superbra, hurra. Sen ska vi storhandla, hem och få i oss lite mat medans skidstafetten  gick på 
tv. Vi hann i alla fall se de två sista åkarna och få vara med och se tjejerna ta silver, hurra igen. Efter det var det dags för en snabb promenad med hundarna. Med snabb menar jag inte kort utan just snabb. Vi tränar ju så då gäller det att hålla tempot. 
I morgon ska vi in med Ines till veterinären för återbesök och vaccin. Nu är hon så pigg så jag är inte orolig längre. 
Såg att rabarbern börjat växa vid Eva i Halmstad och då kom vi på att vi skulle göra lite rabarberkräm i kväll. Det går liksom inte att bara lägga i frysen och bygga på lagret hela tiden och pajer kan man inte äta i oändligheter, inte jag i alla fall. 
Trevlig kväll

lördag 21 februari 2015

Grönt är skönt

Vega heter detta mönster och finns i boken "Vantar för alla årstider.
Jag hade garn kvar efter jag gjort Sigbart från samma bok.
Synd att jag inte fick till färgerna bättre, men det blir tokigt med blixt så här års.
Idag har det regnat precis hela dagen och jag vet inte om det är det som påverkat mig eller att jag bär på nått elände som inte bryter ut, men jisses så sur och svidig jag varit idag. Ingenting har varit bra, inte ens Charlotte Kallas brons var bra eller de övriga skidåkarna heller för den delen, fast jag förstår ju att det var bra men i mitt sinnelag idag var inget bra. Det är jobbigt när man inte kan ta på vad det är som är fel bara. Nått som var bra var att Bella fick duscha och klippa sig lite, hon blir så extremt skitig hela tiden och pälsen tovar sig även om man borstar varje dag. På tal om hundar måste jag fråga, vad har ni för försäkring på era hundar eller katter? Jag har Agria och nu ska jag betala närmare 10 000 kr för hundarna och år. Katterna kostar väl runt 2 500 kr och det är också dyrt. Sen tillkommer specialmat och vaccin, ja jisses det börjar likna en lyxvara med djur, eller hur?
I kväll ska jag se melodifestivalen från Östersund. Fick en vägrapport i går därifrån och har väderläget inte ändrat sig säger jag bara kör försiktigt till er som ska dit och titta. Nu blir det mat och så är jag utgnällad av Bella, hon blänger på mig och gnäller hela tiden. Vill leka och få tuggben, bäst jag gör nått åt saken. :)
Trevlig kväll

måndag 9 februari 2015

Små sockor

Det blir lite småsockor av små nystan. Här förgås inga rester.

Dessa är stickade i Sock och Babyull och passar nog en liten mellan 6-9 månader.

Vilket underbart väder vi fick idag. En skön promenad blev det i lite sakta tempo, Stempen börjar känna av cellgifterna och är lite tröttare. Idag är det sista dagen på denna omgång, skönt när det är avklarat. 
Jag förbereder för styrelsemöte nästa vecka, lite stressigt är det och jag är så tudelad, vill ju jobba men ändå vara hemma så mycket jag kan. Idag var det en sådan dag igen, trots fint väder känner jag mig ledsen och sorgsen. Det går liksom inte att stoppa när det väller över en bara och tur är det väl att det är så eftersom det säkert är ett sorgearbete som jag måste igenom bara. Jag borde ju vara jätteglad nu när vi får komma till Karolinska och stråla,men jag är bara rädd. Rädd att förlora det vi ändå har nu, att få en totalt dement man som jag inte kan sköta om hemma. Hoppas vi får kloka svar på allt sådant man går och oroar sig för när vi får träffa läkaren där. 
Trevlig kväll