Kan man tappa sugen?

Förra sommaren fick jag en förfrågan om jag inte kunde sticka upp Yllets rosenkofta. Visst svarade jag, för det skulle väl inte vara några problem tyckte jag. Men jag sa också att jag hade ganska mycket att göra innan jag hade tid. När väl julen var över och alla barnbarn födda plockade jag fram kassen och tittade på mönstret. Då höll jag på att bryta ihop, den skulle stickas på rundsticka och klippas upp för både knappar och ärmar. JAG KAN INTE SY!!!!! Visst jag klarar väl det enklaste men inte vågade jag på mig det när jag skulle sticka för nån annan. Mycket gnölande var det på mig då, det vill jag lova. Men jag tog mig i kragen och gjorde helt enkelt om mönstret så jag kunde slippa det där klippandet. Jag kommer aldrig mer att göra om det här, jag lovar och svär. Koftan blev klar och den blev fin och jag tror nog de vart nöjda med.  

Men för mig blev det här ett hatobjekt, jag letade orsaker till att slippa sticka på eländet. Det spelade liksom ingen roll att jag nästan var klar och att det var bara små detaljer kvar att fixa, det var inget kul bara. På nått sätt tappade jag glädjen i att sticka, det har aldrig hänt innan. Nu börjar jag hitta tillbaka igen, men som tur var har jag ju haft lite annat att pyssla med under tiden. Bilden lånade jag från Yllets sida, så det är inte min kofta, fast den såg ju likadan ut förutom knapparna då förstås.
Just nu är jag tillbaka där jag hör hemma, vantstickning. Tryggt och vant men ändå lite gnölande över mönster. Ska bara sy in lite trådar och blocka så kommer bild.
Trevlig kväll

Är du trött på äppelpaj?

Jag tillhör de där som om jag ska baka ska det vara snabbt, gott och enkelt. I dessa tider blir det väl mycket äppelpaj och ibland står det mig upp i halsen. Missförstå mig nu inte för jag gillar verkligen paj, men inte i dessa mängder som det lätt blir så här års. Men lugn det finns annat gott man kan baka med äpplen. Därför tänkte jag nu när jag bakar den här goda kladdkakan bjuda på receptet.

 

Mommos kladdkaka

Sätt ugnen på 175 grader innan du startar.
Smörj och bröa en form med löstagbar kant.

Detta behövs:
150g margarin
2 ägg, 3 dl socker, 3 dl vetemjöl

Till fyllning:
2-4 syrliga äpplen (eller krusbär, rabarber eller blåbär)
2 tsk socker

Gör så här:
Smält margarinet och låt svalna. Vispa socker och ägg pösigt. Rör i vetemjölet och därefter margarinet. Lägg smeten i formen och tryck ner tunna skivor av de skalade äpplena och sockra lätt på ytan.
Grädda i nedre delen ca 35-40 minuter

(denna gång provar jag med att vända äppelbitarna i lite socker och kanel, får se om det blir gott)

Av ullen gör vi

 Jag får erkänna att jag varit fast i lite andra grejer den här veckan. I onsdags var jag på Hemse marknad. Den ligger alltid första onsdagen i oktober och jag har aldrig varit där innan eftersom jag jobbat. Men i år då blev det äntligen av. Glad i hågen åkte vi dit och det var väldigt mycket folk och det såg ut som att det var väldigt mycket stånd att kolla in. Det gick fort vill jag lova, vi var inte länge i Hemse, för vilken skitmarknad det var. Bara en massa skräp och alldeles för några stånd med hemgjorda grejer. Nej, den marknaden åker jag aldrig tillbaka till. Det som dock blev kul var att vi körde förbi Gotlands spinneri och visst det kom med en härva och några mönster hem.
Sen har jag hittat en sida på nätet som visar film och serier gratis och där fastnade jag i en serie jag inte sett innan. Homeland, heter serien och den är så förbaskat spännande så jag bara måste se nästa avsnitt hela tiden. Nu har jag sett 7 avsnitt av 12 och funderar över hur jag ska kunna få se nästa säsong så jag kan följa det som kommer på tv här i Sverige. Nog om CIA och amerikanska hemvändare från kriget. Vi går på ull i stället. :)

Jag har tovat några sittdynor. Vissa kallar dessa dynor veganskinn.

Lammen är alltså klippta en gång per år och man ska ta de fällar som är tjocka och täta annars får man jobba väldigt mycket med dem. Här är min undersida, jag lägger lite röd ull på sista lagret när jag tovar ihop.

Två riktigt fina har jag och sen finns det en till som färgen är helt underbar på men själva ullen är väl inte så perfekt precis. De jag misslyckas med kommer att hamna i katternas utelådor, de som blir fina  kommer barnbarnen att få till att ha i tex pulkor, vagnar eller bara som sittdyna när de är på utflykt.

 

Idag har vi varit på husvisning. Jag har nämligen hittat det perfekta huset för oss, trodde jag i alla fall innan visningen. Det är ganska skönt att få gå och titta då så man kan släppa det där tänket. Vi bor nog väldigt bra ändå, även om vi inte har havsutsikt.

Vädret lockar inte till mycket aktivitet ute idag eftersom det blåser och småregnar ibland. Kanske jag kan sitta och sticka lite under eftermiddagen, städa gjorde jag igår så det är redan klart. Jag fick ett smärre utbrott igår och äntligen blev det urplockat i några lådor och allt småskräp man bara kastar på bänken i köket blev äntligen bortplockat. Jag märker att nu när jag kommer hem tidigare irriterar jag mig på grejer jag inte ens märkt innan. Det blir mera påtagligt när det blir min dagliga miljö liksom. Men idag då ska jag tagga ner och bara njuta och förhoppningsvis tänder vi en sprakande brasa och myser bara hela eftermiddagen. Nu ska det lagas mat, isterband.

Trevlig lördag 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ull ull ull det är livet det

Jag kämpar på med att försöka förstå det som var som ett rinnande vatten förr. Nu vet jag att sista bilden kommer först när jag lägger in bilderna så jag kommer att slippa bygga om hela sidan innan jag kan skriva. Har inte kommit på hur jag gör det på enklaste sätt heller ännu så det gäller att göra rätt från början.

Men nu var det inte hur man gör inlägg som det här inlägget skulle handla om utan om ull eller rättare sagt vad jag skapat av det. Som jag skrivit förr tottspinner jag bara. Det är skitigt göra vill jag lova, men rofyllt och resultatet blir ljuvligt mjukt, ulligt ojämnt garn.

 

 Hela sommaren har jag suttit ute och spunnit efter jobbet. En härva varje dag var målet, så nu ligger det en hel del härvor och väntar på att få bli nått kul. (jag har flera än de här)

Jag färgade några härvor och stickar just nu en sjal av det. Den blir stor, väldigt stor och ljuvligt mjuk.
Jag valde ut några av mina härvor som var lite merlerande innan färgningen så det skulle bli lite liv i garnet. Det är en gul färg jag använt men det blir mera mossfärgat när man har mörk ull.

Man kan göra mera grejer av ull, men det får bli ett annat inlägg nån gång för man behöver väl inte visa allt på en gång heller.

Vädret idag första oktober är lurigt. Det regnar när solen skiner och just nu är det höstkänsla när jag tittar ut. Kanske skulle jag tända en brasa för att få ut det där lite ruggiga ur huset, men nu ligger vovvarna äntligen ner o sover och börjar jag ränta runt är det snart igång med busandet igen. Alla regler är glömda just nu när de far runt och jagar varandra. Men jag tar det för jag är så lycklig att det fungerar mellan dem. När vi hämtade Bella i våras hatade verkligen Ines henne först. Det fanns stunder jag ångrade mig bittert och funderade på vad jag ställt till med. Sen har det gått upp och ner mellan dem men som sagt nu äntligen är de superkompisar. Jag får helt enkelt sitta här och kura lite till innan jag gör nått vettigt. Ha, ha det är som när barnen var små, man ville inte väcka dem så man kunde få de där värdefulla minuterna för sig själv.
Trevlig kväll

 

Jag virrar bort mig i min egen hemma miljö

 Jag är helt vilsen, otränad och virrig. Idag gick jag vilse i vår egen skog, tur jag hade Ines med mig som hittade ut till vägen igen. Hm, jag gick visserligen med näsan i backen och letade svamp men inte brukar jag tappa bort mig och inte var skogen stor heller. Men jag medger det var en väldig obehaglig känsla.

Tur vi hittade hem för så här började det se ut när jag kom hem, väldigt mörka moln.

I lördags var jag och spann med en massa andra underbara människor i Strandkyrkan i Burgsvik. (Helt rätt där de spelar in så mycket bättre.) Det är andra gången jag är med och vi var säkert det dubbla i antalet denna gång. Det enda tråkiga är väl att det är så långt att köra. Jag vet att Fale artut skrivit på sin blogg om en dam som heter Anna som hon brukar prata med i telefon ibland om just ull. Den Anna är det som jag har haft som inspirationskälla och första lärare. En riktig krutgumma och hur pigg som helts trots sina 85 år. Det är bland annat hon som håller i de här träffarna och agerar mentor för oss yngre. Ha, ha vilken skön känsla att få skriva just de där orden, yngre. Ska jag vara ärlig är nog medelåldern ganska hög.

 

 Jag har fått paket i min låda idag. Den här boken klickades hem för att det stod att bilderna var tagna på Fårö. Har bara bläddrat lite snabbt i den ännu, men jisses vilka underbara bilder det är i den.

 Det var den här boken som skulle köpas, jag menar vem kan låta bli när man älskar att sticka vantar. 

I torsdags skickade jag paket till England. Idag fick jag bilderna på min lilla sessa. Det här är mitt minsta barnbarn Sabell. Hon föddes på vår lilla prinsessas 1 årsdag. Jag har stickat upp Kronprinsessan Victorias kofta (den gjordes nämligen till Victoria när hon var baby) till henne, samt en liten mössa och sockor. Nu ser man inte att mössan har blad mitt uppepå.

Mönstret köpte jag på symässan i februari för jag visste ju att det skulle komma en liten tjej.

 

Trevlig kväll

Vad hände?

Det är en gångbar rubrik tycker jag. Idag har vi nämligen varit och tittat på Babbens föreställning.

Gissa om vi skrattat, skrattat och skrattat. Finns det möjlighet, gå gärna och titta på föreställningen.

Tack alla för så vänligt välkomnande. Jag sitter och svär över datorn och knackar och försöker förstå hur jag kommer mellan olika avsnitt. Det är liksom en helt ny värld den här datorn och det finns inte nått likt den gamla. Inläggen försvinner helt plötsligt när jag skriver, ja, jag vet jag kommer säkert åt nått som jag inte ska. Men det är så irriterande när man vill få lite flyt på skrivandet. Sen att man har ett huvud fullt med snor och är allmänt nedsatt gör ju inget bättre precis. Ja, jag var o träffade barnbarn förra helgen och jag hann bara av båten här hemma när halsen började verka, så hela veckan har jag varit genomförkyld. Det kommer som ett brev på posten numer när man träffar de små. Men det är det värt.

Nu hände att kaffet var klart och det här inlägget tog bra mycket mera tid än vad jag tänkte. Jag återkommer i morgon med nya krafter och sen ska jag väl börja visa lite från vad jag gör nu förtiden.
Stor kram och Trevlig kväll

Ett år av tystnad

 Vad gör du nu för tiden varför hör du aldrig av dig, det var längesen du var här. Bor du kvar ute på ön, stickar du fortfarande är alla djur kvar. Många frågor och inga svar.

Kanske dags att höra av mig och förklara. Det började så hör: jag hamnade på konstiga porrsidor, fick en massa skräp i min dator och det ramlar fortfarande in en massa konstiga kommentarer med länkar. Jag måste ha en ny dator, jag orkade inte ta tag i det och tiden rullade på, ni vet hur det är. Sen fick jag ny telefon på jobbet och jag kunde läsa lite där och sen fick jag en läsplatta i födelsedagspresent och kunde läsa där men att skriva det blev liksom inte alls bekvämt för mig. Men nu har jag fått igång min nya dator som ska vara supersnabb, men jag fattar inte ett jota hur det fungerar. Det lär nog ta ett tag innan jag begriper det här nya. Så har förbarmande över mig nu i början.

Jag bor kvar i Tofta, jag stickar fortfarande och jag har kvar alla djur och har även utökat beståndet med lilla "Puss"Bella. Samma blandning som Ines och min ständiga lilla post-it lapp.

Jag har även börjat spinna, tova och färga garn. Hela sommaren har jag spunnit, jag är helt såld nu på det. Jag tottspinner mest, det är nog bra för mig som är lite lat och så gillar jag det där att det blir så mycket struktur i garnet.

Annars så har jag fått 3 nya barnbarn. alla födda inom 2 månader. Det blev två killar först och sen fick vi en liten sessa.
Jag har haft bältros i ansiktet, en smärtsam och jobbig historia. Inte nog med att jag fick det, jag var på  fastlandet och skulle vara behjälplig om det föddes barn också, mitt i julhelgen. Ja, självklart smittade jag nån, vilket jag var livrädd för när jag fick veta vad jag åkt på. Charlie fick det precis en vecka efter att lillebror var född, men som tur var gick det bra.
Jag jobbar bara 16 timmar i veckan numer, inget fulltids jobb längre alltså. Upplagt så jag jobbar fyra halva dagar och är ledig fredag. Gissa om jag tycker det är skönt. Även hundarna gillar det här, det blir längre promenader på lunchen, vi kan ju träffa nån och umgås så de slipper sova bort en hel dag på kontoret.
Ja det var i väldigt korta drag lite om det här året. Det kommer mera, var så säker, nu har jag inget att skylla på mer än att jag ska lära mig alla finesser på datorn.
Trevlig kväll