Jag virrar bort mig i min egen hemma miljö

 Jag är helt vilsen, otränad och virrig. Idag gick jag vilse i vår egen skog, tur jag hade Ines med mig som hittade ut till vägen igen. Hm, jag gick visserligen med näsan i backen och letade svamp men inte brukar jag tappa bort mig och inte var skogen stor heller. Men jag medger det var en väldig obehaglig känsla.

Tur vi hittade hem för så här började det se ut när jag kom hem, väldigt mörka moln.

I lördags var jag och spann med en massa andra underbara människor i Strandkyrkan i Burgsvik. (Helt rätt där de spelar in så mycket bättre.) Det är andra gången jag är med och vi var säkert det dubbla i antalet denna gång. Det enda tråkiga är väl att det är så långt att köra. Jag vet att Fale artut skrivit på sin blogg om en dam som heter Anna som hon brukar prata med i telefon ibland om just ull. Den Anna är det som jag har haft som inspirationskälla och första lärare. En riktig krutgumma och hur pigg som helts trots sina 85 år. Det är bland annat hon som håller i de här träffarna och agerar mentor för oss yngre. Ha, ha vilken skön känsla att få skriva just de där orden, yngre. Ska jag vara ärlig är nog medelåldern ganska hög.

 

 Jag har fått paket i min låda idag. Den här boken klickades hem för att det stod att bilderna var tagna på Fårö. Har bara bläddrat lite snabbt i den ännu, men jisses vilka underbara bilder det är i den.

 Det var den här boken som skulle köpas, jag menar vem kan låta bli när man älskar att sticka vantar. 

I torsdags skickade jag paket till England. Idag fick jag bilderna på min lilla sessa. Det här är mitt minsta barnbarn Sabell. Hon föddes på vår lilla prinsessas 1 årsdag. Jag har stickat upp Kronprinsessan Victorias kofta (den gjordes nämligen till Victoria när hon var baby) till henne, samt en liten mössa och sockor. Nu ser man inte att mössan har blad mitt uppepå.

Mönstret köpte jag på symässan i februari för jag visste ju att det skulle komma en liten tjej.

 

Trevlig kväll