måndag 7 oktober 2013

Kan man tappa sugen?

Förra sommaren fick jag en förfrågan om jag inte kunde sticka upp Yllets rosenkofta. Visst svarade jag, för det skulle väl inte vara några problem tyckte jag. Men jag sa också att jag hade ganska mycket att göra innan jag hade tid. När väl julen var över och alla barnbarn födda plockade jag fram kassen och tittade på mönstret. Då höll jag på att bryta ihop, den skulle stickas på rundsticka och klippas upp för både knappar och ärmar. JAG KAN INTE SY!!!!! Visst jag klarar väl det enklaste men inte vågade jag på mig det när jag skulle sticka för nån annan. Mycket gnölande var det på mig då, det vill jag lova. Men jag tog mig i kragen och gjorde helt enkelt om mönstret så jag kunde slippa det där klippandet. Jag kommer aldrig mer att göra om det här, jag lovar och svär. Koftan blev klar och den blev fin och jag tror nog de vart nöjda med.  
Men för mig blev det här ett hatobjekt, jag letade orsaker till att slippa sticka på eländet. Det spelade liksom ingen roll att jag nästan var klar och att det var bara små detaljer kvar att fixa, det var inget kul bara. På nått sätt tappade jag glädjen i att sticka, det har aldrig hänt innan. Nu börjar jag hitta tillbaka igen, men som tur var har jag ju haft lite annat att pyssla med under tiden. Bilden lånade jag från Yllets sida, så det är inte min kofta, fast den såg ju likadan ut förutom knapparna då förstås.
Just nu är jag tillbaka där jag hör hemma, vantstickning. Tryggt och vant men ändå lite gnölande över mönster. Ska bara sy in lite trådar och blocka så kommer bild.
Trevlig kväll

7 kommentarer:

Smycka sa...

Den ser jättefin ut! Förstår att det var mycket att göra om. =o)

Snäckskalsdalen. sa...

Så roligt att du är tillbaka, jag har saknat dig och tänkt på dig ibland och någon gång försökte jag se om din blogg fanns kvar.

Och nu gör den det! Ibland blir det så här i livet, förutsättningar förändras och allt sånt.

Och stickar gör du. Det känns tryggt!

Agneta kram

Sanne sa...

Har varit i samma situation som du och säger likadant: aldrig mer! Numera stickar (nästan) aldrig på beställning, i alla fall inget större än mössor och vantar. Tvånget tar bort lusten och jag stickar ju för att det är KUL inte för att det prompt måste bli färdigt.

Skarvtjärns Greta sa...

Men oj, vilket projekt! Sockor och vantar är kanske mer projekt som passar både dig och mig. Då är det bara det här med att det ska vara två. Jag är ingen vän av magic-loop, så det finns några udda i mitt förråd.

Skarvtjärns Greta sa...

Oj vilket projekt. Det är roligare med vantar och sockor. Enda problemet är ju där att det ska vara två! Magic loop gillar jag inte, så det ligger några udda i "förrådet"

Cecilia sa...

Det är jobbigt med projekt som inte lockar och man inte tycker att man kan ge upp. Inte så konstigt om du tappade sugen lite grand!
Gillar inte idén att sticka och klippa, skulle man vilja repa upp står man med en massa stumpar...

Carina sa...

Jag har aldrig klippt i en stickning. Men jag har ju min Binge-stickning som dock inte är klar ännu. Bakstycket stickas för sig, runt och framstyckena stickar för sig runt tillsammans. Det var ju inte som helst problem och fort gick det också. Men nu har jag armarna kvar och dom stickas runt, tillsammans. Det har kommit annat emellan men själv stickningen är ju inga problem. Tid saknas dock. Men sedan kommer problemet. Det ska klippas och sys. Så kära Rosenvante, du är inte ensam om detta problem. Vet ännu inte hur jag ska lösa problemet.