söndag 13 oktober 2013

Vem skiter ner mest?

Ja inte är det jag i alla fall.
Men kul har de haft.
 
Vit hund blir grön hund när den leker o far i nyklippt vått gräs. Sen doppar man med lite trädgårdsland och blir skitbrun. Men söt ändå tycker jag.
Ja vad ska man säga, arg kan man ju inte bli på dem när de har så kul ihop. Men fredagsstädningen var ganska meningslös om man säger så. Det var bara att ta nya tag det och köra snabeldraken runt hela huset.
Trevlig kväll

lördag 12 oktober 2013

Schersmin

Det är inte alltid man blir nöjd med vad man gör eller så väljer man fel garn bara.
 

Jag har stickat vanten Schersmin ur Vantboken Solveigs vantar och valde helt fel garn. Jag hade en period i våras som jag köpte in massor av garn på tradera inför min neddragning på arbetstid och inkomst. Ville ha lite välfyllda lager, (läs överfyllda) så jag skulle kunna välja och vraka lite utan att det skulle kosta så mycket. Så kan det gå när man inte vet riktigt vad man köper. Nåja garnet är väl inte helt fel, det går ju att sticka med men är väl inte det mysigast precis. Vantarna blev väldigt stora, men det finns säkert en stor hand som den kan passa nån gång längre fram.

Idag har vi haft så underbart väder. Vi var och tittade på ett gammalt slagbord som jag funderar på att köpta. Ska nämligen byta ut mitt pysselrum till ett större pysselrum och då är tanken att det ska stå mitt i och att symaskinen alltid ska kunna stå framme och att jag ska kunna ha ritningar, mönster och det man håller på med framme utan att belägra skrivbordet hela tiden.
Efter det hamnade vi i Eskelhem och en marknad i byggdegården. Klart man handlar lite gott då, det blev både knäckebröd, saffranskladdkaka, tunnbröd och majskolvar, beundrade stickade saker, åt en korv och pratade med bekanta. Precis som det ska vara på en marknad eller hur.
Vi hade lovat hjälpa min spinnarvän att plocka in hennes utemöbler så då blev det en fika där också. Bella får lite träning att umgås med stora hundar, medans vi får försöka hålla isär Ines och hennes pojkvän som är en collie. Hon går nog lite i efterlöp för hon är ännu lite väl intressant verkar det som och här är ju storleken ett problem liksom men det verkar inte Ines bry sig så mycket om, hon lyfter så snällt på benet när han kommer.

Vissa dagar känner man ett sådant lugn bara och idag är det en sådan dag. Sitter här och tittar ut solens strålar ligger på trädtopparna och man ser de underbara höstfärgerna så klart. Stempen har plockat av lite äpplen och hallon, klippt gräsmattan en gång till trots att vi inte trodde vi skulle behöva göra flera varv detta år. Hundarna är med ute i trädgården och här inne är det tvättmaskin och torktumlare som låter. Snart är det dags att börja tänka på nått gott till kvällen och en kvällspromenad. Fast innan allt detta ska jag ut och skura av trappan. Jag har nämligen gått bärsärkargång några kvällar och det ser hemskt ut. Vi har invasion av tusenfotingar, det kan tydligen hända då och då enligt Anticimex, men de är inga skadedjur. Men vem vill ha dem i hundratals utanför dörren varje kväll?  Så mot skurhinken.
Trevlig kväll

fredag 11 oktober 2013

Helt magiskt

Står ute och väntar på kissande hund, vänder blicken uppåt och håller andan ett tag. Jag blir helt tagen av den underbara stjärnhimlen ovanför mig. Hade jag varit påklädd varmt hade jag lagt mig raklång på rygg och bara njutit. Nu blir det i sängen i stället men känslan tar jag med mig.

onsdag 9 oktober 2013

Sockor och annat svammel

Jag är ingen sockstickare, det vet ni nog sedan innan, men ibland händer det ändå att det blir det som stickas. Jag har stickat 2 par barnsockor i Fabel på nr 2,5. Bara att få rätt färg på randningarna när man använder sig av de olikfärgade är en konst i sig. Det blir en del nystande och gissande men kolla jag lyckades ju med båda paren. :)
Jag har ganska mycket små restnystan kvar sedan innan och de passar så bra att randa med, drygt är det också så det är verkligen ett prisvärt garn. Självklart underbart att sticka i också.

Igår vaknade jag av att det var så konstiga ljud nedanför min säng. Trodde det var Bella först som lät eftersom det var hon som låg där, men det var Ines som lät eller rättare sagt hennes mage som bullrade nått förskräckligt. Hela förmiddagen var hon så låg och hängig. Det här har hänt några gånger innan men då har det varit mitt fel eftersom hon fått så stark kryddad mat, men den här gången kunde jag inte förstå vad hon fått i sig. Hur som helst under eftermiddagen och kvällen märktes ingenting på henne. Men i natt vid 3 tiden började hon kräkas, samtidigt väcker Bella mig och ska ut. Så med en hund kräkandes och en som uträttade andra behov mitt i natten travade jag runt ute i mörkret i pyjamas. Tur ingen såg oss då för då hade vi väl skrämt dem. Men efter en sådan händelse är det svårt att sova igen och när jag äntligen lyckades somna om ringde klockan och det var dags att kliva upp. Idag har jag inte märkt nått på henne, hon är som vanligt igen. Skönt och jag hoppas det var nått hon fått i sig och inget annat som hände. Alltså man blir ju så orolig när de är sjuka och man märker att det gör ont och inte är bra. Ines är ju inte den som gnäller heller så när det sker då gör det verkligen ont.

Nu ska jag gå och försöka få till nån kvällsmat. Stempen servade mig under en längre period med just detta att maten var klar när jag kom hem, så det är payback time nu. Köket är beställt idag, och om jag fattade rätt kommer det tidigare än vad vi trodde. Hoppas bara att det fungerar med snickaren också då. Återkommer om detta i ett annat inlägg.
Trevlig kväll

tisdag 8 oktober 2013

Vante med bolstermönster

Jag har stickat ett par vantar ur boken: Vantar mössor sockar & sjalar av Anita Gunnars
 Mönstret är jättefint och välgjort utan fel. Bara det är ett extra plus. Men jag är inget förtjust i dessa kiltummar, även om jag får medge att den här var smart uttänkt. tycker det blir sådan vidd i själva vanten och knöligt.
Den här vanten skulle läggas upp med tre trådar men det gjorde inte jag. Jag gjorde uppläggning med två och använde mig av själva mönsterfärgen som snärjtråd och själva öglan fick grundfärgen. Det här har jag inte gjort förr så det var nytt för mig, en liten kul detalj i själva vanten också.


Tyvärr vet jag inte vad det är för garn jag stickat i, eftersom jag nystat upp en massa och glömt sätta i etiketter, slarvigt men sant men det är 2-trådigt. Nålarna var i alla fall nr 2,5 det vet jag säkert.

Idag har vi haft fint besök, eller snarare ett efterlängtat besök. Vi ska nämligen byta kök och idag har en snickare varit här och tittat. Vi närmar oss sakta men säkert men vilken tid allt tar. Vi började i juni och är fortfarande inte helt på det klara hur det ska bli. Det är allt från vilket kök till knoppar, blandare, häll, frys, kyl Micro, golv, belysning, bänkskiva till diskbänk som ska väljas. Nu har jag säkert glömt rabbla upp nått, men vi ska alltså byta rubbet och göra om lite också. Håller tidplanen är det klart till 1:a advent, så det håller vi tummarna för just nu.
Trevlig kväll









måndag 7 oktober 2013

Kan man tappa sugen?

Förra sommaren fick jag en förfrågan om jag inte kunde sticka upp Yllets rosenkofta. Visst svarade jag, för det skulle väl inte vara några problem tyckte jag. Men jag sa också att jag hade ganska mycket att göra innan jag hade tid. När väl julen var över och alla barnbarn födda plockade jag fram kassen och tittade på mönstret. Då höll jag på att bryta ihop, den skulle stickas på rundsticka och klippas upp för både knappar och ärmar. JAG KAN INTE SY!!!!! Visst jag klarar väl det enklaste men inte vågade jag på mig det när jag skulle sticka för nån annan. Mycket gnölande var det på mig då, det vill jag lova. Men jag tog mig i kragen och gjorde helt enkelt om mönstret så jag kunde slippa det där klippandet. Jag kommer aldrig mer att göra om det här, jag lovar och svär. Koftan blev klar och den blev fin och jag tror nog de vart nöjda med.  
Men för mig blev det här ett hatobjekt, jag letade orsaker till att slippa sticka på eländet. Det spelade liksom ingen roll att jag nästan var klar och att det var bara små detaljer kvar att fixa, det var inget kul bara. På nått sätt tappade jag glädjen i att sticka, det har aldrig hänt innan. Nu börjar jag hitta tillbaka igen, men som tur var har jag ju haft lite annat att pyssla med under tiden. Bilden lånade jag från Yllets sida, så det är inte min kofta, fast den såg ju likadan ut förutom knapparna då förstås.
Just nu är jag tillbaka där jag hör hemma, vantstickning. Tryggt och vant men ändå lite gnölande över mönster. Ska bara sy in lite trådar och blocka så kommer bild.
Trevlig kväll

lördag 5 oktober 2013

Är du trött på äppelpaj?

Jag tillhör de där som om jag ska baka ska det vara snabbt, gott och enkelt. I dessa tider blir det väl mycket äppelpaj och ibland står det mig upp i halsen. Missförstå mig nu inte för jag gillar verkligen paj, men inte i dessa mängder som det lätt blir så här års. Men lugn det finns annat gott man kan baka med äpplen. Därför tänkte jag nu när jag bakar den här goda kladdkakan bjuda på receptet.
 

Mommos kladdkaka

Sätt ugnen på 175 grader innan du startar.
Smörj och bröa en form med löstagbar kant.

Detta behövs:
150g margarin
2 ägg, 3 dl socker, 3 dl vetemjöl

Till fyllning:
2-4 syrliga äpplen (eller krusbär, rabarber eller blåbär)
2 tsk socker

Gör så här:
Smält margarinet och låt svalna. Vispa socker och ägg pösigt. Rör i vetemjölet och därefter margarinet. Lägg smeten i formen och tryck ner tunna skivor av de skalade äpplena och sockra lätt på ytan.
Grädda i nedre delen ca 35-40 minuter

(denna gång provar jag med att vända äppelbitarna i lite socker och kanel, får se om det blir gott)