söndag 27 september 2015

Lite av varje kan man väl säga....

Vi köpte ju en frukt tork som jag skrivit om innan och nu har vi provat också. Ingen större mängd, bara några äpplen för att känna på och det fungerade bra. Det var bara det att jag glömde bort att den var på och fattade inte vad det var för liv hela tiden. Nu låter det som den för ett himla liv, så är det inte. Men jag hörde ju ett obekant ljud hela kvällen och fattade ju ingenting. :)
Väldigt gott var det i alla fall med torkad frukt.
Jag har äntligen hittat de första små svamparna, inte många men ändå, de är på gång.
Jag har smaskat glass med hösthallon.Väldigt gott.
I lördags var vi på Klintehamns marknad, några små köp blev det men gladast blev jag för denna plåtask med vintage julkort. Så fina och de ska ju snart användas, julen närmar sig med stormsteg.
Jag stickar sockor i parti och minut. Nu är 9 par klara och jag har börjat fästa trådarna. På stickorna är ännu ett par sockor, min terapi nu. Jag längtar efter en annan stickning men eftersom jag inte kan komma på vad jag ska göra, fortsätter jag med sockor till de små. 
I morgon ska vi få veta nästa steg i behandlingen, om det nu är ett nästa steg, vem vet?
Tycker ändå att dagarna har gått bra tills idag, då började det krypa i mig igen, det är det där beskedet i morgon som oroar. Som tur var kom Evelina förbi med barnen en stund, de skulle hämta sylten jag kokat till Noa. Sen åkte de hem och vad hade vi glömt??? Ja, sylten såklart....typiskt. Men vi får väl ses snart igen så han får sin sylt lilla plutten. 
Nu ska jag glömma allt en stund och gotta ner mig framför kanal 1. Det är ju Bron igen, en så förbaskad bra serie det är. :))
Trevlig kväll

torsdag 24 september 2015

Upp mot ytan

Två nätter med någorlunda sömn gör underverk, jag känner det så tydligt. Igår hade jag sådan huvudvärk så det är inte sant, spänningar från rygg och nacke och då hjälper inga tabletter helt bara lindrar lite. Men ändå kände jag mig så mycket starkare och idag, ja då är det ett steg till mot bättring.  Ute spöregnar det och vi försöker göra lite småfix, leva som vanligt alltså. Så skönt med "vård av nära annhörig" jag fick det beviljat när Stempen blev sjuk och har snålat på de dagarna så mycket jag kunnat, men nu är jag hemma några dagar så vi kan vara tillsammans. Tror vi båda behöver det nu och vi själarvårdar varandra på ett lugnt sätt.
Stickar gör jag varje kväll, just nu bara sockor till de små. Letar restgarner och stickar på måfå bara. Finns igen anledning till att krångla till med avancerade mönster, de ska ju bara slitas på och antagligen tappas bort också, det brukar ju vara så på förskolorna. 

Tack för alla hälsningar och kramar jag (vi) får här, de värmer gott. Just nu känns det bättre, men man vet ju aldrig hur det känns om en timma, en dag eller vecka. Det är som att åka berg och dalbana hela tiden i sina känslor. 
Kram

tisdag 22 september 2015

Kokar sylt


Noa älskar Aroniasylt och jag hann plocka av nästan 2 kg innan fåglarna i år och idag kokar vi sylt. 
Det är liksom lite terapijobb, har inte sovit mer än en timma inatt och huvudet känns tjockt. Jag klarar inte heller att prata med nån idag för jag börjar bara gråta hela tiden. Ja, som du säkert förstår fick vi ett jobbigt besked igår. Just nu inväntar vi Karolinska`s beslut på fortsatt behandling, ändring av cellgift ev ny strålning. Igår sattes det igång med ny cellgiftsbehandling, den gamla vanliga sorten då eftersom vi ännu inte vet vad som ska göras. Men vi knyter nävarna och ger oss inte, ont ska med ont fördrivas så är det bara. Vi ger inte upp, men jag behöver lite återhämtning av krafter bara innan jag kan stå där på barriären igen. 
Ta vara på varandra

onsdag 16 september 2015

16/9

För 13 år sedan började jag på mitt nuvarande jobb, herre jisses vad tiden går. För13 månader sedan slutade jag röka, är det inte längre sedan? Det känns som en evighet redan. Tänk så olika man kan uppfatta tiden, det är ganska kul när man börjar tänka på det. Jag vet att jag funderade mycket på det där när jag var yngre, när de som var äldre sa att tiden går fortare och fortare ju äldre man blir. Tänk de hade rätt, det är ju måndag hela tiden tycker jag, de resterande dagarna bara virvlar förbi i ett rasande tempo. Eller jag går ständigt i säng för dagarna bara försvinner och jag hinner inget vettigt alls.
Idag är det onsdag och hembygdsgården som gäller. I köket bakas en sockerkaka och det där som gick på fem fingrar fungerar inte riktigt, det frågas och frågas och man hör dämpade nej,nej. De där nej ropen hörs väldigt ofta här, det fungerar liksom inte som förr vilket inte är så konstigt. Jag känner mig ändå lugn i det och stissar inte upp mig, han får hållas helt enkelt, måste ju få prova och måste ju göra saker så det finns en bra livskvalité kvar.
Igår köpte vi nått som ska underlätta för oss. En svamp och frukttork samt en äppelskalare som kärnar ur och gör fina ringar. Nu ska vi torka äpplen och om det nu blir några svampar på den här ön i höst är vi redo för det också.
Stickat då? Jodå jag stickar och stickar varje kväll och när jag är klar med nått åker det snabbt ner i min stickkasse som ligger under min stol. Den börjar bli lite väl tjock nu bara så jag får väl ta tag i det snart.
Här har vi just nu två löptikar och det är lite jobbigt. Bella springer runt och smågnäller hela tiden och uppvaktar Ines på de mest märkliga sätt. Ines är inte så oskyldig heller men är inte så jobbig som Bella som tur är, för två gnällspikar hade nog knäckt oss. :))
Själv ränner jag runt och gnäller på att det är för varmt. vi har oftast runt 25 grader inne och då är dörrarna öppna hela dagen eller under eftermiddagen i alla fall. Nått fel är det allt med moder natur när det är så här, det ska ju vara frisk luft och sådär höstigt nu och inte sensommar varmt.
Trevlig kväll

tisdag 15 september 2015

Nu är det gjort

Idag var det dagen med stort D. Nu har vi en vecka med oro framför oss. Just nu sitter jag och tittar på ett par fötter som rör sig nästan hela tiden, små ryckningar. Verkar som de där små spassmerna kommer tillbaka nu. Jag hoppas att det är boken som är spännande bara och inget annat.
Trevlig kväll

söndag 13 september 2015

Skrämselhicka & fynd

Jag älskar att plocka bär och så fort jag får tillfälle åker en liten plastburk med under promenaderna. I går plockade jag en halvliter björnbär i skymningen. Idag blev det lite salmbär.
Det finns lite oros moment när man är i naturen och det är de där eländiga små kryp som man inte vill ha på sig och ormar, jag är riktigt rädd för orm även om jag nästan aldrig sett nån. Idag när jag gick där och plockade fick jag se den här larven precis när jag stack ner handen. Första tanken är ju att det är just en orm men sen såg jag ju att så var det inte och blev totalt fascinerad. Det är en snabelsvärmare har jag just googlat fram. Häftigt är det i alla fall att jag fått se en på riktigt.
I går var det marknad i Kräklingbo. Vi var där och det verkade som den största delen av öns befolkning var där också. Det blir inte kul när det är för mycket folk, det går inte att komma fram till stånden och titta. Men nästan direkt när jag kom in så stod en man och sålde träsaker han gjort och så hade han en saigkorg. Jag har letat ett tag efter en och hade hoppats på att kunna köpa en begagnad men det är totalt hopplöst att hitta nån. Jag funderade inte länge innan jag slog till. Vad har man då en saigkorg till undrar nog några nu. Man kan ha den som en fin inredningsobjekt, man kan ha tidningar i den, man kan lägga stickade grejer i den. MEN det som är riktigt är att man lägger "saigen" i den. En saig är den kardade ullen som man rullar ihop efter kardningen. När man har många saigar kan man ju sätta igång och spinna ett tag. 
Jag ska ha min till ull är det tänkt, nu är det bara att få tiden till att sitta och spinna, för det har varit väldigt dåligt med det, det här sista året. 
Idag har jag tvättat några fönster och fått upp några nya gardiner. Städat tvättstugan och helt plötsligt känt mig liten och ensam. Det blir så nu ett tag framöver innan vi får det där eländiga svaret på den där MR som ska göras nu i veckan. Det kryper liksom på nu, jag vet att vi fått så mycket tid som vi inte trodde att vi skulle få och jag hoppas verkligen att det fortsätter så ett långt tag till. Status nu är ganska stabilt, men visst det finns där det märks. Svårt att hitta ord är väl det som är mest märkbart nu. Men vem har inte det?
Trevlig kväll

fredag 11 september 2015

Vante "Hjärtebaggar"

Nu är det snart tjatigt men även de här kommer från Solveigs vanthäfte 2.
 Stickade i ett blått garn jag köpte av min Estniska lärare i somras så jag vet inte vad det är för nått. Det röda kommer jag inte ihåg vad det är för nått tyvärr.
 Blev lite fel i färgerna bara, det var meningen att de skulle vara röda med blå baggar men det gör inte så mycket. Jag kände att jag inte orkade rimpla upp och börja om när jag upptäckte det. Vi satt nämligen och tittade på en spännande deckare när jag stickade så så spännande var det att jag missade. :))
Kragen är stickad med trefärgad prick, det var nått nytt för mig och jag gillar verkligen den här effekten det blir av att göra så. Förklaring på hur man gör finns i häftet.

Igår lämnade jag in min bil till verkstaden och fick en lånebil. Golvmattorna i den bilen var så hala så jag halkade till när jag skulle gå ur bilen och slängde ut armen reflexmässigt och nått gick snett där. Jag hade så ont hela kvällen, natten och idag i min axel och har ätit värktabletter som dämpat värken lite men inte tagit bort den helt. Tyvärr var det samma arm som jag redan hade ont i innan. Så nu blir det lugnt stickande bara ett tag framöver som gäller. 
Idag hämtade jag min bil och kamremmen är bytt, av fungerar och luftfilter är rätt sort. Tyvärr hann de inte fixa farthållaren så min tegelsten till fot får jag ha koll på själv tydligen. 
Nu är det sängen som gäller
Natti