söndag 13 september 2015

Skrämselhicka & fynd

Jag älskar att plocka bär och så fort jag får tillfälle åker en liten plastburk med under promenaderna. I går plockade jag en halvliter björnbär i skymningen. Idag blev det lite salmbär.
Det finns lite oros moment när man är i naturen och det är de där eländiga små kryp som man inte vill ha på sig och ormar, jag är riktigt rädd för orm även om jag nästan aldrig sett nån. Idag när jag gick där och plockade fick jag se den här larven precis när jag stack ner handen. Första tanken är ju att det är just en orm men sen såg jag ju att så var det inte och blev totalt fascinerad. Det är en snabelsvärmare har jag just googlat fram. Häftigt är det i alla fall att jag fått se en på riktigt.
I går var det marknad i Kräklingbo. Vi var där och det verkade som den största delen av öns befolkning var där också. Det blir inte kul när det är för mycket folk, det går inte att komma fram till stånden och titta. Men nästan direkt när jag kom in så stod en man och sålde träsaker han gjort och så hade han en saigkorg. Jag har letat ett tag efter en och hade hoppats på att kunna köpa en begagnad men det är totalt hopplöst att hitta nån. Jag funderade inte länge innan jag slog till. Vad har man då en saigkorg till undrar nog några nu. Man kan ha den som en fin inredningsobjekt, man kan ha tidningar i den, man kan lägga stickade grejer i den. MEN det som är riktigt är att man lägger "saigen" i den. En saig är den kardade ullen som man rullar ihop efter kardningen. När man har många saigar kan man ju sätta igång och spinna ett tag. 
Jag ska ha min till ull är det tänkt, nu är det bara att få tiden till att sitta och spinna, för det har varit väldigt dåligt med det, det här sista året. 
Idag har jag tvättat några fönster och fått upp några nya gardiner. Städat tvättstugan och helt plötsligt känt mig liten och ensam. Det blir så nu ett tag framöver innan vi får det där eländiga svaret på den där MR som ska göras nu i veckan. Det kryper liksom på nu, jag vet att vi fått så mycket tid som vi inte trodde att vi skulle få och jag hoppas verkligen att det fortsätter så ett långt tag till. Status nu är ganska stabilt, men visst det finns där det märks. Svårt att hitta ord är väl det som är mest märkbart nu. Men vem har inte det?
Trevlig kväll

6 kommentarer:

Hamrånge slöjdare sa...

Snabelsvärmare har jag aldrig hört talas om, men den var ju riktigt vacker! Har tittat igenom dina tidigare inlägg från veckan, dina vantar är så vackra. Vilken intressant resa ni gjorde i din pappas spår. Måste kännas bra. Hoppas din man får må bra! Kram från Mona

Garnhumlan sa...

Det var snällt av dig, om mig och tröjan.
Som biolog letar man ju gärna efter krypen och blir lite lätt avundsjuk när andra hittar utan att ens leta. Men vi är ju alla olika! Grattis till en fin obs i alla fall.
Åh, en sådan fin korg. Visste inte att den hette så. Jag har bett min äldste son att hålla utkik efter en sådan när han är på Gotland, men ännu har han inte hittat någon.

Cecilia sa...

Men hu så otäck den ser ut! Och ett sådant namn! Aldrig hört talas om...sådär, man ska lära sig en ny sak varje dag och jag har klarat av det redan före klockan sex på morgonen, tack vare dig!
Saigkorg kände jag inte heller till namnet på men har sett tidigare, de är så vackra och jag är drabbad av avundsjuka.😊
Jag förstår den där känlan och inte är det konstigt alls och ändå svårt att göra något åt. Hoppas att Ines och Bella anade att matte behövde lite extra gos! Kram!

Maritas Maskor sa...

Det var för väl att det inte var en orm! Jag är också skräckslagen för dem!
Och vad bra att jag fick veta vad den där trälådan var. Tänkte nog att jag såg ull i den framför mig, så nu vet jag att jag inte var fel ute.
Usch för sånt där som att gå och vänta! Det är så definitivt också, svart på vitt. Jag önskar så mycket att det ser skapligt ut och att tiden är lång! Jag tänker mycket på dig! Varma kramar!

Monica sa...

Jag hoppar till så fort jag ser nåt dylikt. Är otroligt rädd för ormar och allt som ålar och kryper.
Vacker är den dock när man ger sej tid att titta.
Suringen var god, hoppas du fått i dej lite kräftor också. Det åt jag tidigare i augusti.
När hösten är i antågande är det mycket att göra. Det ska putsas fönster och plockas undan grejer som inte kan vara ute under vintern. Jag har bara en balkong och en tvårumslägenhet, du har en trädgård och ett hus så du har mycket mer att göra.
Hoppas allt går bra för er. Håller alla tummar.
Kram

Smycka sa...

Snabelsvärmaren ser ut att bli fin när den är klar. På bilden ser den mest ut som en liten orm tycker jag. *hehe* Hoppas att i får fortsatt positiva svar efter MR. Kram