fredag 16 oktober 2015

Bästa dagen på länge

Igår var vi vid en ny läkare, Sofia som kom ner från Karolinska. Det var verkligen ett bra och givande möte. Jag brukar vara lite nervös när vi ska in och få svar eller prata så där, men igår var jag så lugn bara. Vi fick se bilderna och se jämförelser mot förra tagningen och skillnaden var verkligen inte stor, inte i det ena läget i alla fall. Men så var det i en annan vinkel som man såg att svullnaden blivit lite större och det kan vara strålningen som ännu påverkar det hela och inget vi skulle oroa oss för nu. Hon sa också att vi skulle se mera till hur Stempen mår och beter sig, och det kändes så skönt. För nu mår han ju bra och de där vippningarna med fötterna fanns också en förklaring till, så bra att få höra. Så det blir inget byte av cellgift, vi väntar med det steget tills det behövs (det finns nämligen inte så många steg till att ta till tyvärr och då är det bättre att vänta så länge man kan på att byta sort), men däremot tyckte hon att han skulle börja äta tabletter mot epilepsi så han inte utvecklar till ett stort anfall som kan vara svårt att häva. Han har ju små nästan omärkbara anfall som han själv märker men jag inte ser. Det blev jag ju glad för, men när han läste biverkningarna (den längsta lista vi sett) undrade jag vad det var för eländiga tabletter han fått. Då kom den där oron tillbaka och bara sköljde över mig igen, kan man aldrig få vara glad?
Stempen har ju fått Avastin varannan vecka för att hämma tillväxt av blodkärl (tumörer behöver blodkärl för att växa), det ska vi trappa ner på nu till var tredje vecka och så småningom till var fjärde. Det är också en framgång tydligen. Tänk för ett år sedan fick vi beskedet att han hade en hjärntumör och att det inte gick att göra nått förutom att ge cellgift och att det fanns bara 6-12 månader kvar att leva. Nu med facit i hand, han lyckades få en strålning, även om den inte var i 6 veckor så var det ändå en strålning, han lever gott ännu och pysslar och håller på. Vi går promenader, han reser själv, han klarar sig själv och är helt med i allt. Vi slog läkarna med häpnad och jag hoppas verkligen vi kan fortsätta så här i vår kamp mot den där lilla eländiga tumören som sitter där mitt inne i huvudet.
I går var det även en stickträff med tjejerna i Sticka. Lite mörkt var det i vår hörna på fiket, men ett glatt gäng var vi och så trevligt det är att börja känna alla. Sen att man kommer iväg på nått annat är ju bara ett extra plus. Jag hade lagt upp till en ny mössa med rosor i Töis. Det är min tredje nu i ordningen och inte den sista på långa vägar, finns mycket garn kvar att sticka av nämligen. Men jag fick en ny idé igår när vi satt där på fiket och jag får väl se om jag förverkligar den sen. 

I gårkvälls när jag satt i min stol fick jag se hur Ines ligger bredvid mig och sover så djupt. Jag kunde inte låta bli att fota henne då, så söt hon är totalt avslappnad, drömmande och med tungan hängande ut. Tur vi har våra djur som ger oss så mycket glädje och motion också såklart.
I onsdags skulle vi bära sängar, som synes gick det inte så bra. Jag fick sängbottnen på tån och inte nog med det, det är min opererade tå också. Först trodde jag att inte var så farligt och att jag blödde för så kändes det. På med kyla och sen i högläge. Det bultade och gjorde så ont och tillslut trodde jag att det nog var brutet i själva tån. I går när jag vaknade hade jag inte ont men det såg ut så här och jag hade svårt att trampa mer på foten. Idag är det ännu bättre även om tån ännu är blå så läker det fort ändå.
Jag gillar ju rosor och igår när vi satt i väntrummet hittade jag en tidning med tips om rosor. Nr 3 är ju så vacker men jag har några liknande och jag vet ju att de blir så tunga och börjar mögla om det regnar, men nr 2, där blev jag intresserad ordentligt, de är den röda uppe i vänstra hörnet, den var både vacker och så låter det ju som den är väldoftande också, lagom höjd är ett extra plus. Den ska jag leta efter till nästa år. 

Idag skulle det vara risk för regn och det ser man också när man tittar ut. Ännu är det soligt så vi ska ut och plocka av äpplen på trädet. I övrigt finns inget på schemat förutom att ha en bra dag. Kanske lite städning, kanske lite stickning, kanske promenad höll jag på att skriva, hmmm promenad blir det i vilket fall som helst, hundarna ska ut så är det bara. 
Trevlig fredag

5 kommentarer:

Snäckskalsdalen. sa...

Men så skönt att få tala i lugn och ro och kunna fråga. Jag hoppas så att det här fortsätter att bli bättre och bättre! Heja er båda!
Och det där med alla biverkningar är nog symptomatiskt för tiden, amerikanarna är ju livrädda för att bli stämda om det inte skulle vara precis all information med och det skulle ju påverka hela industrin. Så jag tror att det släpar med hela vägen hit till oss också. Läkemedelsindustrin garderar sig fullt ut. Ibland tror jag att man kanske inte ska läsa dom där packsedlarna, men kanske vara observant och då kolla vad som står......min egen teori, bara.
Vilka fina rosor! Kul att planera lite framåt för nästa växtsäsong.
Ha, hunden fick du i alla fall kort på! Ja, tänk så medvetna dom är våra små husdjur. Och ja, vi skrattar också mycket med våra, att inte ha dom är nästintill otänkbart, för dom skänker så mycket glädje!
Agneta kram

de otaliga projekten sa...

När jag skulle börja äta antidepressiva, så mer eller mindre, förbjöd min läkare mig att läsa bipacksedeln ☺

Cecilia sa...

Åh, så härligt och så skönt att "höra" dig så pigg och hoppfull!Stempen är en kämpe och du med!!!!
Vi läser inga bipacksedlar längre...man blir bara orolig och ledsen och måste man ta något så måste man...Min syster säger dessutom att en del av det som nämns som biverkningar är rester av det medicinen skall behandla, för de patienter som inte blir hjälpta fullt ut. Därför finns nästan alltid det man tar medicinen för kvar som en biverkan. Blir lite konstigt om an tar epilepsimedicin och där står att man kan få krampanfall av medicinen!
Jag drömmer olika enkla vildrosor till stugan, har satt lite nypon som jag hoppas på... Vi har en lugn plocka-med-smått-och-gott-dag. Liten utflykt efter lunch blir det nog. Jag planerar balkongen till sommaren!

Hamrånge slöjdare sa...

Vad roligt med positiva besked! Hoppas det fortsätter så. Här har vi haft så vackert väder hela veckan. Lite kallt på morgonen men mitt på dan blir det så skönt, och alla vackra färger gör ju att man vill ut och njuta. Härligt med egna äpplen, jag köper svenska äpplen nu. Det är inte många som har fått några i höst, annars brukar man få från alla möjliga håll. Ha en skön helg! Kram.

Smycka sa...

Vad skönt att allt går åt rätt håll! Menar att Stempen och du mår bättre! Det bästa är ju som du sa att man känner förtroende och tygghet med läkarna. Tror att det är bäst om man håller igång som vanligt och inte tappar gnistan. Mysigt att du kom iväg på lite stickträff. Hoppas tossingen blir bättre snabbt också! Kram till er båda