lördag 17 januari 2015

Brytpunkt


Idag är en tung dag känslomässigt. Inte för att nått speciellt hänt utan för att det alltid är en speciell dag. Jag känner tårarna hänga tungt inför ögonlocken och jag kan liksom inte ta på vad det är för fel just idag. Kanske att jag bara längtar efter en helt normal dag, utan ögonvärk, utan hjärntumör och få ha det som förr. Jag vill inte alltid vara den som ska säga hur det är och hur det ska vara även om det är skönt att få bossa lite. Ta bara det här med att byta lakan, det ska diskuteras om det var förra helgen, vilket täcke, vilken värme det ska vara i sovrummet eftersom han aldrig kommer ihåg vad man säger och när set gjorts numer. Jag förstår ju att det inte är medvetet utan just sjukdomen som gör att det är så här, men vad jag längtar efter en normal dag. 
Igår var vi och tog nytt prov, ja nu var det ju inte jag som tog prov utan Stempen men det är alltid vi när nått görs numer. Blodplättarna hade ökat till 73, det är ju bra men inte tillräckligt för att få starta cellgiftsbehandlingen. Nytt prov på måndag är bokat och jag tror nog att då kommer värdet att vara bra så han får starta kuren. 
På kvällen kom Evve och barnen in och åt vid oss. Det är mysigt att ha dem runt oss här även om vi inte kan ha dem inne så mycket eftersom vi är rädda för alla sjukdomar små barn dra med sig. Nu har de fått en lägenhet och ska flytta i månadsskiftet, skönt för dem men lite tråkigt för oss. Nu flyttar de ju bara in till stan så vi kan ju ses lätt ändå.
Idag ska jag baka bullar och plocka lite, julgardinerna i vardagsrummet ska bort i helgen och så ska jag lyssna på bok och tänka på bra saker så det tunga försvinner.
Trevlig lördag och glöm inte att ta hand om varandra

7 kommentarer:

Hamrånge slöjdare sa...

En del dagar är jobbigare än andra. Skönt att du har barn omkring dig som kan stötta. Jag har också tänkt att jag skulle plocka bort det sista av julen, men har dåligt med energi.
Hoppas ni får en skön helg trots allt!
Kram från Mona.

Lillys stick o syhörna. sa...

Ser att ni har det svårt. Ni får ta en dag i sänder, det kanske vi alla skulle göra. Man vet aldrig vad som kan hända. Skönt med barnen i närheten som kan stötta.
Hoppas helgen blir lugn och ta hand om varandra.
Lilian

Helena sa...

Har du en epost jag kan nå dig på?
Min är
hs1062@gmail.com

Vissa dagar är tunga, och det är inte alltid lika lätt att vara positiv. Men vad bra att blodprovet var bättre, dottern har fått lägenhet och ni har barn och barnbarn.
Ha en fin lördag.

Smycka sa...

Å vad jag önskar att jag kunde trolla! Hoppas du mår lite bättre nu. Hoppas även att söndagen blir fin.
Massor med Kramar

Maritas Maskor sa...

Åh, vad ledsen jag blir att läsa hur tungt du har det! Det är svårt att vara tvungen att vara den starka hela tiden när man har sin sorg över allt som händer att bära också!
Jag mailar till dig imorgon!
Varmaste kramar!

Cecilia sa...

Jag förstår din längtan efter en vanlig dag. När allt är som det var och ni var två på samma sätt som förut. Tror att det är så bra för dig att kunna formulera det sådär och vara medveten om den där sorgen. Och sedan kommer det förstås dagar när det går lättare och det är lättare att hålla ögonon på det som är bra.

Hoffmans Design sa...

Jösses hoppas det kommer att gå bra. Blodplättar är låga ta Bluesaft och drick det har hjälpt mej. Då har jag fått dom att stiga. Fick själv luska fram det.
Om du vill så finns jag på
ch.jodin@hotmail.se
Så kan jag berätta lite. Kram