Många har nog jobbigt med att nära och vänner tar avstånd, men så har inte vi det. Vi fick bestämma oss för att sätta besöksförbud nu i januari, vi behöver egen tid ihop helt enkelt. Jag behöver få landa lite i lugn o ro, få prata, göra saker ihop och mysa lite med min man, vilket är totalt hopplöst när det är folk här hela tiden. (Vilket vi uppskattar också såklart, att de kommer och att de bryr sig)
Jag stickar ju en del såklart, mest har det blivit vantar som vanligt, men nu så stickar jag en tröja i 2-trådigt till mig. Det gula är mitt egna färgade garn, extra stolt är jag för det. Men det tar tid och just nu blev bakstycket klart. Bella ligger gärna i mitt knä och värmer sig under tiden jag stickar.
Idag har vi varit på lasarettet och det började snöa på eftermiddagen, så nu är det snorhalt på vägen och hundarna kan inte gå ut utan att få tassarna fulla med snöbollar, elände alltså.
Idag har vi även fått fiber, men vi har inte hunnit installera det ännu. Men sen kommer det gå snabbt på nätet vill jag lova.
Nu serveras det mat i köket, bäst att förflytta sig dit snarast.
Tack för alla hälsningar, jag blir så glad och varm i hjärtat.
Kram
8 kommentarer:
Ser att det, trots alla svårigheter, finns livsgnista. Njut av varandra och tillvaron och låt allt annat bero, gör vad ni själva tycker och låt allt annat vara.
Styrkekramar så många som ni vill ha. Tänkt mycket på er under jul och nyårshelgen.
Gott ni inte är ensamma och gott att ni kan njuta av de dagar som går att njuta av, men promenader och närhet!
Fint garn, härlig stickning och tänk så mysigt för Bella!
Jag tänker på er mycket. Vem som helst kan råka ut för vad ni just nu går igenom så även vi. Man måste vara glad för varje dag man har tillsammans och njuta av våra liv. Många kramar till er.
Så skönt att höra från dig! Ibland måste man ta hand om varandra och då måste man sätta ner foten. Jag håller alla tummar och tår jag har för ett positivt besked! Tänker på er ofta! Massor med kramar <3
Kram till er båda! <3
Skönt att du orkar skriva lite på bloggen. Man måste få vara självisk ibland och bara ta hand om sig själv och den närmaste.
Fin stickning du håller på med.
Många kramar från mig också!
Vad skönt att du skriver lite om hur ni har det. Klart ni ska vara ensamma och rå om varandra när ni känner för det. Tror nog besökarna förstår.
Jag håller tummarna att röntgen visar att allt är bra.
Vad bra att du fortsätter att sticka, och fint blir det.
Ônskar er en fin helg!
Hej igen!
Så rart att du lämnade en kommentar på min blogg, jag har tänkt på dig! Och sen förlorade jag alla jag följde via blogger och bloglovin när datorn krånglade vid något tillfälle.
Nu har jag läst ikapp mig och vilka otroligt tråkiga nyheter det var.......vad säger man, vad gör man. Hoppas på ett under så klart. Jag tycker så synd om er, livet är inte rättvist, det ska gudarna veta. Och du är duktig som slutat röka, det var bra gjort. Så får vi hoppas att ögonen slutar irritera för det som hänt med din man är fullt tillräckligt. Hälsa honom och håll modet uppe.
Jo, jag tänkte på dig i förrgår (faktiskt) för jag fick för mig att jag skulle börja sticka en vante med mönster. Men jösses, det var ju så länge sen jag gjorde det och det blev inte fint. Det blev inte jämt. Och sen var det en tråd som skulle dras halvvägs runt vanten och det blev ju rena trasslet på baksidan......jag för försöka igen! Jag ser ju att du blir bara bättre och bättre på det här med mönsterstickning!
Ha det så gott, kramar
Agneta
Skicka en kommentar