Först blev jag så glad när jag kom hem från jobbet, det låg ett stort paket i lådan. :) Det är
Mia som varit så snäll och skickat över 2 påtbrädor och lite annat gott (den måste vara till mig sa Stempen om chokladen) och en fin nyckelring där hon virkat en mormorsruta. Tack snälla Mia, det är härligt med snälla bloggare. :)
Nu är ju suget stort inte bara på godiset om ni förstår. Jag har ju redan valt garn till att påta med, köpte det när vi var på vår semester i somras. Nu ska jag bara sticka klart det jag håller på med och sen är det Julias kudde bara som ska göras innan jag kan ge mig på och få prova. Jag har ju aldrig gjort det innan så man får väl kolla in lite hur det fungerar innan man tar det garn man ska ha på riktigt sen. Tur man har massor av restgarner som man kan leka lite med innan.
I kväll blev jag livrädd och helt skakis. Vi var på kvällspromenad och jag lekte med Ines och började springa med henne. Jag låg precis bakom henne hela tiden när jag hör ett avgrundsvrål och sen ser jag bara en schäfer springa förbi mig och hoppa på henne. Stempen som var bakom mig vrålade och jag vrålade, sen kastade jag mig över schäfern och lyfte upp den och drog den med mig bakåt. Jag fick tag i Ines koppel och lindade det om halsen på hunden och höll jättehårt tills ägaren kom ifatt oss. Där ser man att man inte tänker utan bara handlar när det gäller. Inte i min vildaste fantast skulle jag tänka tanken att jag skulle kasta mig över en schäfer så där, jag tänkte inte ens på att den kunde hugga mig i det läget, jag tänkte bara på Ines.
Hur gick det då? Det gick bra, hon hade nafsat henne i pälsen bara tydligen, hon var nämligen blöt i pälsen på ryggen, men i övrigt märker vi inget på henne. Hon går runt här och är pigg och glad. Det är nog värre med oss just nu, Stempen har ingen röst, låter som han är ordentligt förkyld. Jag känner mig så matt, precis som all kraft bara försvann. Man tänker ju tanken, tänk om det gått åt skogen och det gått riktigt illa. Nu tänker jag inte på mig där utan på Ines, min bästa lilla vän som hon är, hu jag vill inte ens tänka tanken.
Nu ska vi kramas lite, inte för hon behöver utan för att jag behöver det.
Trevlig kväll
11 kommentarer:
Stackars Inez! Tur att det inte blev värre. Härligt att ha bloggvänner som skickar presenter. Ska bli intressant att se vad du kan göra på påtbrädorna.
Kram
Fy vad otäckt!! Jag förstår att ni är uppskakade nu!
Visst är det ofta så att man liksom inte har tid att bli det när man är mitt i.
Det kommer sen efteråt, att man förstår vad som kunde ha hänt...
Tur att du var så rådig och kunde rädda Ines!
Kramar Marita
Roligt med paket, lite som julafton med lite extra omtanke i!
Visst är det härligt att man har så mycket resurser när det gäller? Adrenalinet måste varit på topp! Hoppas att ägaren till schäfern hade någon bra förklaring och kanske rent av någon liten ursäkt att komma med? Förstår att ni är omskakade men skönt att allt gick bra!
Nä men fy då va hemskt. Man ska nog försöka ha hunden kopplad iallafall i bostadsområden. Finns ju många hundrädda människor också. Tur att det gick bra för er alla.
Jag hoppas att du visar det där påtandet på bloggen. Har aldrig sett det förut, så jag är rätt nyfiken på hur man gör. Är det lite som de där dockorna med fyra piggar på som man gjorde snoddar i, men större?
Fy så gräsligt med hunden. Det var ju för väl att det gick bra.
Stackars Inez. Bra att du kunde skydda hund.
Roligt att du fick ett packet.
jag kanske skriver inte så mycket men alltid tycker om att läsa din blogg.
Trevlig kväll!
Förstår precis hur du känner, Gibson blev ju överfallen av en stor mastiff och man blir alldeles tagen. Tur att inget hände på Ines, det kunde gått illa! Ge Stempen lika choklad så kanske rösten kommer tillbaka ;-))) Stor kram till er alla!
Jag tror reptilhjärnan slår till och man tänker inte på vad som kan hända utan man bara handlar och med facit i hand var det tur då ingen av er komm till skada! Hu så hemskt!
Ha så trevligt med påtbrädan!
Vilken tur att allt slutade bra och att Ines är oskadd. Så mycket fint du stickat nu. Har liksom inte varit inne på bloggen så mycket sista veckan. Ryggen har sagt ifrån, har inte kunnat sitta still.
Kram Birgitta
Hememskt när djuren blir påhoppade.Var med om att en scäfer hoppade på min Cairn.Det gick bra för oss också men man handlar ju instinktivt för att skydda sin hund.Min Molly har tyvärr blivit rädd efter det och tycker inte om stora hundar så vi försöker träffa snälla hundar så hon kanske får bort sin rädsla!Hoppas att det inte blev så med din.
Skicka en kommentar