För att du finns....

Ur ”Den dagliga kärleken” av Maria Wine

Kärlek men inte den som springer på glödande fötter till och ifrån snabba möten jagad och jagande , sårad och sårande inte den som lever högt på ständigt smärtsamma avskedstaganden utan den kärlek som ger trygghet och vila som värmer och värnar och endast har ett enda avsked att frukta:dödens

Kärlek men inte den som knappast har hunnit stilla sin längtan förrän en ny uppstår inte den hetsigt hetsande, oftast mer plågsam än ljuvlig inte heller den ångestfulla kärleken som är rädd att bli bränd och samtidigt rädd att inte få brinna utan den milt flödande kärleken, den som vågar vila och när tid är , störa den utvilade.

De dagliga skavsår vi får och ger den dubbelsidiga smärtan, som värken inom oss och som vi övervinner hos varann den osynliga skyddsängel som kammar ut i irritationens snår övermättnaden som hotar med tomhet men botas genom att var och en drar sig tillbaka till ensamhetens nödvändiga oas rätten att vara frånvarande i var sitt drömland glädjen att vara närvarande i varandras liv- detta är kärlek.

Toppat med låten "För att du finns"