Vi såg honom några gånger glida längre bort igen, men när vi nästan var ute på vår väg hem kom han glidande och jag fotade och fotade och helt plötsligt var han precis över oss. Så vackert respektingivande.
Ja, jag blev faktiskt lite rädd när han var precis över oss och inte alls högt upp heller, cirklande över oss. Trodde inte den skulle våga så nära oss, men nu vet jag bättre och Ines blev väl kopplad i det läget väldans fort och hela vägen hem.
Väl hemma fanns inte ett enda kort i kameran, den har lagt av helt enkelt. Jag som stod under örnen o fotade den ena bilden efter den andra med skräckblandad förtjusning. Så jag har lånat en bild på nätet för att visa hur vackert, läskigt det kan vara att stå under den.
Det sista året har vi sett så mycket örn här så man börjar ju undra om stammen ökat så mycket eller om det finns bon så nära. Så lär man sig att det går väldans fort också när de glider fram, på några sekunder är den redan nån km bort, så man måste ha koll hela tiden när man har lös vovve som dessutom är så liten att den lätt kan bli ett byte.
Ja, jag vet att det kan hända och att det hänt här också inne på en tomt så man kan aldrig vara för försiktig.
Nu får vi väl inta nått som lugnar ner oss en aning. Vet inte vad jag är mest upprörd över just nu, att kameran är kass (jag har flera som tur är) eller att örnen cirklar här.
7 kommentarer:
Lyckliga du som fick vara med om ett sådant ögonblick i naturen. Men jag för står om det väcker oro hos dig, man har ju läst om att de är kapabla till att ta ganska stora byten så håll i kopplet.
Ha en fortsatt skön söndag/Annika
Vilken upplevelse! Synd att inte kameran fungerade! Men jag förstår oron över Inez, de är inte att leka med örnarna. Det finns visst enstaka örnar här men jag har aldrig fått se nån.
Spännande promenad! Skönt att det gick bra med både Ines och rådjur, "snullet" med kameran! Brukar glömma den hemma och då får man skylla sig själv, men att den lägger av i ett sådant läge som kanske inte kommer igen...Surt, som di unge säger!
Visst är det häftigt att få uppleva en örn på nära håll! Vet du vad det var för sort? Vi har mycket havsörn i närheten och på fälten runt oss brukar ett par jaga. En gång fick jag uppleva det du varit med om, men det var vid påsk och paret cirklade uppåt samtidigt som de sjöng/skek. Tror det var någon slags parningsritual. I alla fall så tyckte jag att teckingen på fjädrarna, som jag såg på nära håll, och lätet var kungsörnens. Men enl ornitologerna så finns ingen kungsörn här. Och jag är ju ingen expert, men jag vet vad jag såg... Oavsett vilket så spanar jag ofta efter örnarna och blir orolig om jag inte sett dem på ett tag.
Jättesnygg väst!
Havsörnar tar nog inte "små djur", de lever nästan uteslutande av fisk (och kadaver). Värre är det med kungsörn, de brukar ta hundar om oturen är framme :-( Ps. Havsörn känner man lätt igen på de vita stjärtfjädrarna.
Snygg väst och kul med en annorlunda modell!!
Vad spännande med örnmötet. Jag hade ett örnmöte med en örn för några år sedan när jag var hundägare. Den örnen kom till slut obehagligt nära och var uppenbarligt mycket intresserad av min hund. Det blev en snabb inkallning o koppling av hund men vi kunde njuta av örnen ett bra tag innan den slutligen steg uppåt och bort från vårt synfält.
Håller med om att västen är mycket snygg och en kul modell.
Måste varit både spännande och nervöst med örnmötet. Tur att du kunde koppla Ines och att ni kom hem utan att något hände. Har själv aldrig träffat på någon örn, men de är ju imponerande.
Skicka en kommentar