Det är lördagen 25/3 2000 och jag ska ut och dansa. En gammal jobbarkompis och hennes två jobbarkompisar kommer över och vi tar bussen ut till Hemse. Där är det "Hela hallen gungar" ett arrangemang som sker en gång per år. Det är första gången jag är där och det är stort. Vi äter och upplever en show, skrattar gott och sen är dansen igång. Lite nervigt är det allt, har ju inte varit ute och dansat ensam på år och dagar.
Visst blir det lite dans och helt plötsligt står en liten kille framför och bjuder upp. Vi dansar och pratar och dansar och pratar. Ja, han kommer tillbaka och bjuder upp men så måste han iväg, för gänget han åker med ska åka hem. Jag vet hans förnamn och han mitt och var jag jobbar, det är allt. Efter en vecka har han luskat ut vem jag är och tar kontakt, det blir en promenad, ja det blir flera promenader och telefonsamtal. Men högre makter sätter stopp och det blir inget mer, någon mailkontakt och telefonsamtal ibland har vi dock. Det tar några år och så blir det mer kontakt och oftare, jag är dock tveksam till det hela, högre makter kan ju vilja sätta stopp igen, så varför chansa. Men efter några månader är det hela ett faktum, vi blir ett par. Idag är vi gifta och äger hus tillsammans. Tänk, hade vi inte åkt ut till Hemse den där kvällen, då hade våra liv sett helt annorlunda ut idag.
Så vilken tur att vi hade draghjälp båda två så vi träffades. Jag har fått världens snällaste man och han fick mig och en jättestor varm familj på köpet.
Tänk så det kan bli.
Trevlig kväll
16 kommentarer:
Vilka härliga minnen och vilken tur att du gick på den där dansen. Visst är det väl förunderligt hur vissa möten kan föra två människor samman och som sedan resulterar i en gemensam framtid.
Ha en underbar kväll!
Ha
Åh, ett sådant hjärtevärmande inlägg i vårskymningen! Och tänk så lite som kan skilja det som blev från det som inte blev!
(Så, ni firar väl lite idag, då, på 10-årsdagen!)
Jag blir så glad när jag läser dina ord:) Tänk vad bra det kan bli.
Många kramar Annika
Så romantiskt det låter! Får gratulera till en lyckad danskväll!
Instämmer, det låter så fint. Man läser mellan raderna i bloggen din hur bra ni passar för varandra.
Värt att fira!
En stor bukett blommor från mig!!
Lycka till och tack för inlägget på min blogg.
Var det tio år sedan redan... ja det var tur att ni båda befann er där den kvällen! Men "liten kille" är väl ändå att ta i...? Fast det är klart , han ställde sig ju framför en lite tjej:) Kram Emmy
Tur att du gick på dansen.
Ha en bra kväll.
Ja det är tur ibland att man gör vissa saker. och tänk vilka samaträffanden som ska till för att två människor ska mötas. Värt att tänka på och värt att chansa är det också för man vet aldrig när chansen kommer tillbaka eller om...
Ibland finner man lyckan utan att leta efter den. :-)
Tur att ni båda var där samtidigt.
Ha en trevlig 10-årsdag!!!
Ja, vilken tur att det blev som det blev! Bättre man kunde du inte fått, och han har ju inte direkt haft otur han heller ; ) Puss på di/Julia
Oh, så romantiskt! Vilket härligt minne! Ha en fin kväll tillsammans nu :)
Vilken fin liten historia du delade med dej av. Tack för det och fortsätt att ha det gott !!
va mysigt mamma! Ni passar så bra i hop!
Har fått mina datum nu så claudia kommer få ta sig till flygplatsen själv på torsdagen...
Låter så mysigt tycker jag. Det är tillfälligheter som styr våra liv många gånger tror jag. Tänk om det varit så eller så istället, det får man inte veta. Jag tycker iaf att det roligt att ni fann varandra och trivs ihop. Har snön försvunnit hos dej än?
Här dröjer våren än. Visst blir mattan fin som ska flytta till Visby. Hoppas "C" blir nöjd med den också.
Önskar dej en skön fredag.
Kramis Birgitta
Så romantisk møte. Det er kjekt å mimre litt. Ha en koselig fredagskveld. :))
Skicka en kommentar