tisdag 29 september 2015

Äntligen och ändå inget nytt

Idag var det dropp för Stempen och så fick han veta vad som kommer att gälla framöver. Han ska byta cellgift till Lomustin. Det verkar som ett starkt medel. Man äter en dos en kväll och så får man vänta i 6-8 veckor innan nästa dos. Det finns en max gräns på hur mycket totalt man får äta av den sen är det slut bara på den kuren. Normalt äter man en kur i 6-12 månader (beror helt på hur stor dos man får ta varje gång) så det lär ju ta ett tag innan man får tänka nästa steg om allt går bra vill säga. Det är så skönt med Claudia, hon tror stenhårt på att det är det här som ska till för att han ska bli bra, att han fått fel sort innan. Gissa om jag önskar att hon har rätt?? Nån ny strålning kan det inte bli tydligen eftersom han redan fått så mycket strålning han kan klara av. Vi ska även få träffa en läkare från Karolinska nästa månad när hon kommer ner till ön, det är ju bra. Det kan vara skönt att få diskutera det här med en annan läkare också. Vi vet ju att den där eländiga tumören sitter väldigt illa till och att det är väldigt ovanligt att få den så också. Vi vet också att det är åtta personer som har det som vi på ön. Nu vet jag inte om det är samma sits eller om det är det antalet som har hjärntumör de räknade. Men på närmare sextiotusen personer är det väl ändå en liten del som åker illa ut då och det känns skönt i alla fall.
Vi har väl kommit in i nästa andning igen. Vi försöker leva som vanligt och njuter av de fina dagar vi har. I trädgården blommar min Astrid Lindgren så fint. Den sagotanten kan man lita på. :))
Varje dag har jag med en plastback och plockar bär. Idag blev det ca 0,6 l med finafina salmbär. Det har blivit några liter nu och det är jag så glad för. Samlare som jag är vet jag att det kan bli i det närmaste tomt nästa år om det vill illa. Så det gäller att plocka när man kan så man får den goda sylten. Saffranspannkakan är räddat. :)
Jag har stickat ett par halvvantar i mitt egna tottspunna garn och lite av nån annans (det lila). De är supersköna och kommer att värma gott sen när kylan sätter in lite mera. På tal om det låg vi nästan på frost punkten inatt. Så nu får man börja passa sig när man kör iväg på morgonen så man inte åker av vägen. 
Trevlig kväll

måndag 28 september 2015

Neurologtorka

Ja det är nog så man kan sammanfatta det. Stempens fall drogs inte på konferensen i torsdags heller så nu hoppas vi att han var med på listan idag och att vi får svar i morgon. Nu har han fått vänta över fyra möten, är det klokt? Tortyr på hög nivå är vad det är och inget annat. :((
Hörs när vi hörs
Trevlig kväll

söndag 27 september 2015

Lite av varje kan man väl säga....

Vi köpte ju en frukt tork som jag skrivit om innan och nu har vi provat också. Ingen större mängd, bara några äpplen för att känna på och det fungerade bra. Det var bara det att jag glömde bort att den var på och fattade inte vad det var för liv hela tiden. Nu låter det som den för ett himla liv, så är det inte. Men jag hörde ju ett obekant ljud hela kvällen och fattade ju ingenting. :)
Väldigt gott var det i alla fall med torkad frukt.
Jag har äntligen hittat de första små svamparna, inte många men ändå, de är på gång.
Jag har smaskat glass med hösthallon.Väldigt gott.
I lördags var vi på Klintehamns marknad, några små köp blev det men gladast blev jag för denna plåtask med vintage julkort. Så fina och de ska ju snart användas, julen närmar sig med stormsteg.
Jag stickar sockor i parti och minut. Nu är 9 par klara och jag har börjat fästa trådarna. På stickorna är ännu ett par sockor, min terapi nu. Jag längtar efter en annan stickning men eftersom jag inte kan komma på vad jag ska göra, fortsätter jag med sockor till de små. 
I morgon ska vi få veta nästa steg i behandlingen, om det nu är ett nästa steg, vem vet?
Tycker ändå att dagarna har gått bra tills idag, då började det krypa i mig igen, det är det där beskedet i morgon som oroar. Som tur var kom Evelina förbi med barnen en stund, de skulle hämta sylten jag kokat till Noa. Sen åkte de hem och vad hade vi glömt??? Ja, sylten såklart....typiskt. Men vi får väl ses snart igen så han får sin sylt lilla plutten. 
Nu ska jag glömma allt en stund och gotta ner mig framför kanal 1. Det är ju Bron igen, en så förbaskad bra serie det är. :))
Trevlig kväll

torsdag 24 september 2015

Upp mot ytan

Två nätter med någorlunda sömn gör underverk, jag känner det så tydligt. Igår hade jag sådan huvudvärk så det är inte sant, spänningar från rygg och nacke och då hjälper inga tabletter helt bara lindrar lite. Men ändå kände jag mig så mycket starkare och idag, ja då är det ett steg till mot bättring.  Ute spöregnar det och vi försöker göra lite småfix, leva som vanligt alltså. Så skönt med "vård av nära annhörig" jag fick det beviljat när Stempen blev sjuk och har snålat på de dagarna så mycket jag kunnat, men nu är jag hemma några dagar så vi kan vara tillsammans. Tror vi båda behöver det nu och vi själarvårdar varandra på ett lugnt sätt.
Stickar gör jag varje kväll, just nu bara sockor till de små. Letar restgarner och stickar på måfå bara. Finns igen anledning till att krångla till med avancerade mönster, de ska ju bara slitas på och antagligen tappas bort också, det brukar ju vara så på förskolorna. 

Tack för alla hälsningar och kramar jag (vi) får här, de värmer gott. Just nu känns det bättre, men man vet ju aldrig hur det känns om en timma, en dag eller vecka. Det är som att åka berg och dalbana hela tiden i sina känslor. 
Kram

tisdag 22 september 2015

Kokar sylt


Noa älskar Aroniasylt och jag hann plocka av nästan 2 kg innan fåglarna i år och idag kokar vi sylt. 
Det är liksom lite terapijobb, har inte sovit mer än en timma inatt och huvudet känns tjockt. Jag klarar inte heller att prata med nån idag för jag börjar bara gråta hela tiden. Ja, som du säkert förstår fick vi ett jobbigt besked igår. Just nu inväntar vi Karolinska`s beslut på fortsatt behandling, ändring av cellgift ev ny strålning. Igår sattes det igång med ny cellgiftsbehandling, den gamla vanliga sorten då eftersom vi ännu inte vet vad som ska göras. Men vi knyter nävarna och ger oss inte, ont ska med ont fördrivas så är det bara. Vi ger inte upp, men jag behöver lite återhämtning av krafter bara innan jag kan stå där på barriären igen. 
Ta vara på varandra

onsdag 16 september 2015

16/9

För 13 år sedan började jag på mitt nuvarande jobb, herre jisses vad tiden går. För13 månader sedan slutade jag röka, är det inte längre sedan? Det känns som en evighet redan. Tänk så olika man kan uppfatta tiden, det är ganska kul när man börjar tänka på det. Jag vet att jag funderade mycket på det där när jag var yngre, när de som var äldre sa att tiden går fortare och fortare ju äldre man blir. Tänk de hade rätt, det är ju måndag hela tiden tycker jag, de resterande dagarna bara virvlar förbi i ett rasande tempo. Eller jag går ständigt i säng för dagarna bara försvinner och jag hinner inget vettigt alls.
Idag är det onsdag och hembygdsgården som gäller. I köket bakas en sockerkaka och det där som gick på fem fingrar fungerar inte riktigt, det frågas och frågas och man hör dämpade nej,nej. De där nej ropen hörs väldigt ofta här, det fungerar liksom inte som förr vilket inte är så konstigt. Jag känner mig ändå lugn i det och stissar inte upp mig, han får hållas helt enkelt, måste ju få prova och måste ju göra saker så det finns en bra livskvalité kvar.
Igår köpte vi nått som ska underlätta för oss. En svamp och frukttork samt en äppelskalare som kärnar ur och gör fina ringar. Nu ska vi torka äpplen och om det nu blir några svampar på den här ön i höst är vi redo för det också.
Stickat då? Jodå jag stickar och stickar varje kväll och när jag är klar med nått åker det snabbt ner i min stickkasse som ligger under min stol. Den börjar bli lite väl tjock nu bara så jag får väl ta tag i det snart.
Här har vi just nu två löptikar och det är lite jobbigt. Bella springer runt och smågnäller hela tiden och uppvaktar Ines på de mest märkliga sätt. Ines är inte så oskyldig heller men är inte så jobbig som Bella som tur är, för två gnällspikar hade nog knäckt oss. :))
Själv ränner jag runt och gnäller på att det är för varmt. vi har oftast runt 25 grader inne och då är dörrarna öppna hela dagen eller under eftermiddagen i alla fall. Nått fel är det allt med moder natur när det är så här, det ska ju vara frisk luft och sådär höstigt nu och inte sensommar varmt.
Trevlig kväll

tisdag 15 september 2015

Nu är det gjort

Idag var det dagen med stort D. Nu har vi en vecka med oro framför oss. Just nu sitter jag och tittar på ett par fötter som rör sig nästan hela tiden, små ryckningar. Verkar som de där små spassmerna kommer tillbaka nu. Jag hoppas att det är boken som är spännande bara och inget annat.
Trevlig kväll