I dag är det en väldigt märklig dag. Vår Gullan blev överkörd i natt eller på morgonsidan vilket inte spelar så stor roll när. Vår lilla stumpa som vi tyckte var vår lilla kattunge trots sina 11 år fattas oss.
När jag körde iväg till jobbet på morgonen såg jag ju att nått hänt uppe på vägen men inte tänkte jag på att det kunde vara vår katt som råkat illa ut, den tanken slog mig aldrig. Jag funderade mer på om grannens Irländska varghund kommit ut och blivit påkörd. Släppte tanken och åkte in och lämnade bilen på macken för däckbyte.När jag åkte hem kastade jag en blick in till den grannen och funderade igen på hunden och då skymtade jag en svartvit trasa som låg där i kanten. Då förstod jag ju vad som hänt. Hem och kolla om Gullan kommit in efter jag åkt men det hade hon ju inte gjort så då var ju saken klar.
Då kände jag mig så tacksam för att Stempen är så pass pigg att han kan gå och plocka upp henne, ta hem och begrava henne. Jag hade ju gjort det om jag varit tvungen men om man slipper är man ju glad att göra det.
Det är så svårt att förstå att hon inte kommer hem mer, inte kommer att ligga i uterummet mera, inte sitta i hörnan och vänta på sin matskål, inte kommer upp i Stempens knä och stryker sig och dreglar mera, inte kommer och leker med oss på ängen och retar hundarna och inte ligger så här och gottar sig mera. Hon fattas oss och det är så sorgligt.
Mitt i det sorgliga skulle jag för första gången ge mig iväg och sticka med andra stickerskor. Det är ju inte med en sorgkänsla man vill göra sånt första gången men jag åkte och träffade de andra. Det är nämligen så att vi fått en lokalgrupp i Sticka på ön, vilket jag tycker är jättekul och som det verkar nu kommer det in en massa nya medlemmar också. Det var kul att få sticka med andra och nästa träff ska vi ha här i vår hembygdsgård vilket kommer att bli så kul. Jag tror det kommer att bli riktigt bra det här, att träffas och sticka ihop. Man behöver ju lite inspiration av andra och man pratar och diskuterar ju en hel del, sen att man får lära sig en massa nytt är ju bara så kul. Ja, jag ser framemot nästa träff.
Nu ska jag försöka förstå att den här dagen blev så märklig och sorglig.
Trevlig kväll












