tisdag 14 april 2015

Sorg i familjen

I dag är det en väldigt märklig dag. Vår Gullan blev överkörd i natt eller på morgonsidan vilket inte spelar så stor roll när. Vår lilla stumpa som vi tyckte var vår lilla kattunge trots sina 11 år fattas oss. 
 När jag körde iväg till jobbet på morgonen såg jag ju att nått hänt uppe på vägen men inte tänkte jag på att det kunde vara vår katt som råkat illa ut, den tanken slog mig aldrig. Jag funderade mer på om grannens Irländska varghund kommit ut och blivit påkörd. Släppte tanken och åkte in och lämnade bilen på macken för däckbyte.
 När jag åkte hem kastade jag en blick in till den grannen och funderade igen på hunden och då skymtade jag en svartvit trasa som låg där i kanten. Då förstod jag ju vad som hänt. Hem och kolla om Gullan kommit in efter jag åkt men det hade hon ju inte gjort så då var ju saken klar.
 Då kände jag mig så tacksam för att Stempen är så pass pigg att han kan gå och plocka upp henne, ta hem och begrava henne. Jag hade ju gjort det om jag varit tvungen men om man slipper är man ju glad att göra det.
Det är så svårt att förstå att hon inte kommer hem mer, inte kommer att ligga i uterummet mera, inte sitta i hörnan och vänta på sin matskål, inte kommer upp i Stempens knä och stryker sig och dreglar mera, inte kommer och leker med oss på ängen och retar hundarna och inte ligger så här och gottar sig mera. Hon fattas oss och det är så sorgligt. 

Mitt i det sorgliga skulle jag för första gången ge mig iväg och sticka med andra stickerskor. Det är ju inte med en sorgkänsla man vill göra sånt första gången men jag åkte och träffade de andra. Det är nämligen så att vi fått en lokalgrupp i Sticka på ön, vilket jag tycker är jättekul och som det verkar nu kommer det in en massa nya medlemmar också. Det var kul att få sticka med andra och nästa träff ska vi ha här i vår hembygdsgård vilket kommer att bli så kul. Jag tror det kommer att bli riktigt bra det här, att träffas och sticka ihop. Man behöver ju lite inspiration av andra och man pratar och diskuterar ju en hel del, sen att man får lära sig en massa nytt är ju bara så kul. Ja, jag ser framemot nästa träff. 
Nu ska jag försöka förstå att den här dagen blev så märklig och sorglig. 
Trevlig kväll 


söndag 12 april 2015

Helt naket eller blottad


Jag har verkligen haft tur med vädret de här lediga dagarna. Det blir lite så där lagom pyssel i trädgården och idag har jag gjort lite annat också. Bilen har fått ett lyft både in och utvändigt. Ska ju byta mina däck på tisdag och inte en gång till vill jag åka in med en genomskitig bil. Vi har gått promenad och jag har klättrat upp på stegen i vår enda ask i trädgården. Den börjar nämligen dö så den ska bort nu innan det händer nått olyckligt. I den asken finns en fågelholk som är väl uthyrd varje år och jag ville få ner holken innan nån flyttar in för sommaren. JAG hatar att klättra på stegar, är så darrig på benen och livrädd att jag ska glida med stegen i backen. Tänk då mig balanserande där högt uppe med en kofot jobbandes med att få loss holken från trädet. Nu är det gjort i alla fall och jag är nere på jorden igen. Så har vi plockat in alla påskfjädrar från busken också, så nu är pysslet ute klart för dagen och tur är nog det eftersom de varnat för hård vind under eftermiddagen, det ska blåsa över 20sekundmeter i byarna, det är inte lite det. 


Så var det det där nakna och blottade då. 
I går kväll var vi och tittade på Systrarna Sisters med Marie och Josefin Nilsson. Det var så avskalat så utlämnat, så ärligt, så glatt, så sorgligt, så jävla bra.  
Det börjar med en kista på scen, en mamma provar ut sin etta med jordvärme för det är där vi alla hamnar till slut. Då kändes det jobbigt tro mig, hur ska vi orka se det här tänkte jag, vad har vi gett oss in på. Men allt är så rakt och öppet, det är ju sanningen och vi leds med i en resa som är så otroligt avskalad och öppen. De berättar öppet om allt de varit med om de senaste åren och menar att vi kan alla hamna där, det är ingen skillnad på vem man är. 
Vi skrattade och jag skrattade och skrattade och jag grät så på slutet, tårarna ville liksom inte sluta rinna. Vi bjöds på en helt otroligt oförglömlig kväll. Det var musik, teater, det var insikt och utsikt. Den kvällen kommer att finnas inom mig länge, länge. Så starkt så avskalat och så underbart bra. 

Trevlig söndag

lördag 11 april 2015

Ordning återställd nästan

 Dagens foton i väntan på örnen.
 Våra rödsippor blandas nu med de blå och vita. 
 En del blå är nästan lila, så vackra.
 Jag såg örn flera gånger idag men alltid för långt bort. Så helt plötsligt när vi står och pratar med en granne kommer två stycken inflygande över oss. Men en försvinner snabbt som ögat och den andra seglar åt det andra hållet. Jag är dock envis och förhoppningsfull och står kvar på vägen och tittar. Då helt plötsligt vänder den tillbaka mot mig igen. Lite, lite långt bort men jag har den på bild nu.
Här är samma i annan vinkel. 
Over and out från fotografen. :))
Trevlig kväll 

fredag 10 april 2015

Huller om buller

Nått sånt kan man nog sammanfatta det här inlägget. Några kort finns i kameran och några i plattan, då blir det lite så här huller om buller i bilderna.
Jag föll som en fura, knappade hem direkt och så brukar jag inte bete mig, men jag bara ville ha direkt när jag såg de här lakanen på nätet och vet du vad, jag köpte likadana gardiner också, ja jag vet, helt galet men man måste få vara så ibland också. 

Så kommer vi fortsätta dagen bakifrån det är helt tydligt för det här höll jag på med på eftermiddagen. Tanken var att jag skulle karda lite ull idag men jag kunde inte hitta mina kardor och nu ska man veta att jag har minst tre par så det är väldigt slarvigt och bra gömt eller glömt om man ska vara ärlig. Jag högg en säck i ullboden som såg bra ut och knatade in och satte mig i uterummet och tottspann i stället. Ärligt, det var inte den bästa säck jag fick tag i men envis som jag är så skulle en hel spole bli klar innan jag byter och så blev det till slut. Lite svid var det ju under tiden så vi hämtade in min kardbänk så nästa gång när suget kommer finns den på plats i alla fall. 

Nu har jag nästan alltid kameran med på promenaderna, vill så gärna få det där bra kortet på örnen. Här lyckades jag fånga Bläcku på bild. Klicka upp bilderna så ser du bättre. 
Jag tog det här kortet för några dagar sedan, det ska erkännas, men jag såg den idag också.  Vi tvistade om det var en havsörn eller en kungsörn. Jag hävdar att det är havsörnen och nu när vi förstorar upp bilden och jämför med bilder från fågelboken, ja då tycker nog Stempen som jag. Det som skiljer sig är ju stjärtfjädrarna. Hade jag ett ännu bättre objektiv så hade det nog varit mycket tydligare, men en dag då ska jag få den där bilden som jag längtar så efter att få ta. 

 I brist på närbilder på örnen så blir det närbilder på två flickor.
 Det här är så mycket Ines, alltid pigg och full fart.
Så har vi lilla fröken "Hack i häl" vi kallar henne så för hon går nästan alltid hack i häl på oss, om hon är kopplad eller lös spelar liksom ingen roll. Hon är så speciell den här lilla damen. Älskar oss så in i norden och alla våra nära också. Hon pussas och pussas och hela kroppen svänger med i svansens viftningar. Hon är en liten fegis men en söt sådan om jag nu får säga vad jag tycker. Att två hundar kan vara så helt tvärt emot varandra, det hade jag inte trott innan jag fick se det med mina två. Men det är kul att det är två sådana personligheter.
Nu är det snart dags för sista dansen för ett par, lite stickning ska det bli också medans jag tittar. 
Trevlig kväll

onsdag 8 april 2015

Ugglor på hand

Tänk att ugglor har blivit så poppis. I höstas stickade jag en uggletröja till Noa. Nu har jag stickat vantar med ugglor. Det här mönstret är verkligen superfint.
Ja, tänk det här mönstret kommer också från Jorid. Nu kan man ju snart tro att jag är sponsrad av henne, men så är det inte tyvärr, grejen är bara att hon gör så fantastiska mönster och några har jag haft länge och så köpte jag en drös nu.
Det är samma garn som lamm och hundvantarna i tidigare inlägg.
Som vanligt har jag stickat på 2,75. De här vantarna blev lite större och hade de varit en liten aning bredare hade de passat Stempen perfekt.
Man ser verkligen hur ugglan sitter och spejar, eller hur? Helt fantastiskt fint mönster. 

Igår hade vi verkligen underbart väder och tänk så blev det nästan idag också. Lite mer vind bara så vi gick inte på stranden idag. Först blev det en koppelfri promenad på ca 2,5 km och en lika lång om inte längre med koppel ikväll. Det gäller att passa på när det är skönt att vara ute, Den här veckan märks det att det kommit ner sommargäster och är i stugorna, det är lite mer rörelse på byn om man så säger. Det är kul att höra ljuden från deras arbeten så här på vårkanten och så vet man ju att snart är det sommar och sköna kvällar. 
I natt sov jag så gott och det gör ju att jag känner mig så mycket piggare och gladare. Stegen blir så mycket spänstigare och jag känner att jag har bra flås. Det är mycket gnäll om det där sovandet här hemma, jag kan tjura en hel dag om jag har sovit dåligt en natt och så blir det ju inte avslappnat utan ganska spänt när vi går i säng på kvällen. Då är det inte roligt här vill jag lova, en sur rosvante har många taggar ut då, men när jag sover bra, då är det andra tongångar. :)
Nu ska vi äta en lätt kvällsmat, det blir rabarberkräm med mjölk. Vi har nämligen en hel del rabarber kvar i frysen och den måste ju ta slut innan vi skördar årets.  
Trevlig kväll

tisdag 7 april 2015

En dag på stranden





Idag kändes det som sommar

måndag 6 april 2015

Hund på handen

HA, ha det hjälper att gnälla av sig lite. Igår sved jag ju om vårt eländiga väder och vad händer??? Idag sken solen och vi har haft det jättehärligt. Alla femtielva krukor med pelargoner åkte ut på gården och jag har klippt ner dem stenhårt och alla är omplanterade. Innan de åkte in i garaget igen så sprutade jag alla med såpvatten, ja det fanns löss i garaget också tydligen. Även alla skott fick en liten dusch för säkerhets skull. Sen gick vi en promenad med hundarna och när vi kommer upp till fågelsjön hör vi trumpetandet, Tranorna har kommit tillbaka i år igen. Det är nog tredje året vi har ett tranpar där. Gissa om de låter. Det är ett himla liv på dem och när de flyger iväg låter du hela tiden. Jag blev stående helt stilla en lång stund och bara njöt efter det de flög iväg. Bläcku eller som andra kallar den "topsvipan" och så lärkan sjöng som bara den för oss och så hördes hackspetten och en massa andra fåglar som jag inte vet vad det var för nått. Det kändes som när man går där på somrarna, så stilla och avslappnande. Vi behöver de här dagarna det är tydligt för så mycket man orkar göra och så mycket piggare man känner sig med en gång.
Jag har stickat ett par hundvantar också och mönstret kommer också från Jorids.
Det är samma garn som jag stickade de små lammvantarna i från förra inlägget.
Jag älskar hennes mönster, alla små detaljer och så välgjorda mönster. 

I morgon är det jobbdag igen och även ny provtagning. Lite små grejer har hänt den här veckan, som att talet försvinner korta stunder men annars är det bra. Det är läkartid först nästa vecka så vi får lugna oss med frågorna tills dess. Nu är ju sköterskorna väldigt bra på avdelningen så Stempen kan säkert prata lite med dem i morgon om det här och så kan ju läkaren vara beredd på det nästa vecka när vi kommer. 
Sen blev det ingen vinst i går på de där bingolotterna, men vi satt och väntade flera gånger så lite spännande var det ju. Tur jag inte spelar så ofta för jag blir så rastlös på all vänta mellan spelen, det blir upp och ner med stickningen mellan koll av lott. 
Trevlig kväll