I dag är det en väldigt märklig dag. Vår Gullan blev överkörd i natt eller på morgonsidan vilket inte spelar så stor roll när. Vår lilla stumpa som vi tyckte var vår lilla kattunge trots sina 11 år fattas oss.
Det är så svårt att förstå att hon inte kommer hem mer, inte kommer att ligga i uterummet mera, inte sitta i hörnan och vänta på sin matskål, inte kommer upp i Stempens knä och stryker sig och dreglar mera, inte kommer och leker med oss på ängen och retar hundarna och inte ligger så här och gottar sig mera. Hon fattas oss och det är så sorgligt.
Mitt i det sorgliga skulle jag för första gången ge mig iväg och sticka med andra stickerskor. Det är ju inte med en sorgkänsla man vill göra sånt första gången men jag åkte och träffade de andra. Det är nämligen så att vi fått en lokalgrupp i Sticka på ön, vilket jag tycker är jättekul och som det verkar nu kommer det in en massa nya medlemmar också. Det var kul att få sticka med andra och nästa träff ska vi ha här i vår hembygdsgård vilket kommer att bli så kul. Jag tror det kommer att bli riktigt bra det här, att träffas och sticka ihop. Man behöver ju lite inspiration av andra och man pratar och diskuterar ju en hel del, sen att man får lära sig en massa nytt är ju bara så kul. Ja, jag ser framemot nästa träff.
Nu ska jag försöka förstå att den här dagen blev så märklig och sorglig.
Trevlig kväll
14 kommentarer:
Jag förstår er känsla. För några år sedan miste vi en katt på så sätt.
Kram till er båda! <3
Hej..hälsning från Skåneland, brukar läsa på din blogg o får "hemlängtan" eller bortlängtan? Har bott 23 år på Gotland o efter 7 år här har jag verklig Gotlandlängtan! Trevligt med Sticka träffar 😃 Vilken sorg ni fick idag, men en tacksamhet att veta var hon är..tankar till er
Usch, det är verkligen hemskt..... Jag fasar för den dag när vår Nisse dör. Kram till er!
Känner med er
Det knyter sig i mitt hjärta när jag läser ditt inlägg.
Vet precis vad ni går igenom, har själv varit med om att mista en älskad vän på det sättet.
Många varma kramar.
Annika
Fy så jobbigt! Kramar om er
Jag tycker att det är trevligt att handarbeta med andra. Man kan få så mycket tips och idéer. Kramar till er igen
Kattor är ju familjemedlemmar. Känner med er.
Oj så trist med eran kisse. De är ju en i familjen.
Är nog skoj att sticka med andra.
Ha en bra dag.
Lilian
Det var tråkigt att läsa om Gullan, men du har ju många fina minnen kvar.
Vad roligt med en stickgrupp, det blir nog många fina träffar, och du har mycket fint att visa för dom andra.
Ha en fin onsdag, trots sorgen.
Så tråkigt!Kram!
Men det låter väldigt trevligt med stickträffar! Sticka vidare med gott mod, det är skönt att ha något för händerna som du vet.
Ohhh, jag förstår känslan, det är förfärligt med våra små husdjur och ingen har hört av sig? Det är ett brott. Så rått. Lilla pissen......vi har ju också katter och har förlorat en och det var inte roligt, man hör dom, man ser dom och man tänker, som vi då, som aldrig hittade vår, vad hände. Usch ja, livet är grymt.
Jag har en liten katt liggande här intill mig nu när jag skriver och ibland ligger han mitt på vägen. Nu är det så att det går bara en bil här morgon och kväll och varannan vecka kommer sopbilen så jag hoppas han "vet" det.....
Kramar
Vad ledsamt för er att Gullan gick bort på ett sånt sorgligt sätt. Kan vara skönt att få tänka på annat en stund!
Kramar till er!!
Men åh vad jag blir ledsen att höra om Gullan! Det är så fruktansvärt tomt när man mister dem. Fyller så stor plats i ens liv, så man kan knappt fatta det själv. Du vet att jag tänker på dig varje dag och extra mycket nu! KRAM!
Förstår hur du känner, kom att tänka på min barndoms katt, som också blev överkörd. Åh vad hemskt det var, min första stora sorg.
Skicka en kommentar