Urblåst

Igårkvälls kom stormen även hit, snön som fallit som stora vita vantar på eftermiddagen smälte lika fort bort som den föll. Jag bakade min kladdkaka och vi hade jättemysigt. Så vad gjorde det att vädret var helt odrägligt ute då.

Idag blev det lite gardinbyten och lite småfix innan vi bänkade oss framför skidor på tv. Bella var lite odräglig idag, hade nog lite väl mycket spring i benen tror jag, så jag cyklade iväg med hundarna så de skulle få springa och sträcka ut ordentligt. Det gjorde susen vill jag lova, båda två slocknade direkt och verkade nöjda med den svängen. Nu har vi varit ute på en promenad och det blåser fortfarande en del, men bra klädd bara så går det bra. Skönt är att det inte är snö som yr runt nu, jag fasar lite för det faktiskt.

Till sist bjuder jag på en bild från nån kväll sedan. Jag kryper ner i min säng och får syn på Bella så här i min säng, vi tittar länge på varandra och jag börjar skratta gott. Man kan inte vara arg länge på henne, jag lovar. :))

God morgon

Idag en bättre dag trots stormvarning

Inte rätt dag idag

Först vatten istället för kaffe, sen gick nageln sönder och det det blev blodigt o ömt. Huvudvärk som inte riktigt vill släppa taget.

Efter allt elände tänkte jag trösta mig med att baka kladdkaka. När formen är smord och ströad, smöret ligger och smälter i kastrullen upptäcker jag att sockret är slut. :((

Nu ger jag upp!

Undrar om jag vågar på mig en o annan maska ikväll eller slutar det med att jag måste rimpla upp allt?

Snopet

Idag var det bara varmt vatten i kaffebryggaren, han hade glömt lägga i kaffet. Det är sånt som händer vid oss numer.

Nytt År

Jag hoppas 2015 blir ett bra år trots vad vi går igenom nu. Stempen är piggare & starkare, vilket gör att vi kan göra mera ihop. Igår gick vi först en promenad på 4 km och sen en på 2 km och det var länge sedan vi kunnat det. Han har slutat med kortison helt nu också, så vi hoppas det går bra med det också. Lite läskigt är det nu att vänta in nästa röntgen i slutet av månaden, vi vill ju så gärna få lite positiva besked på att cellgift och avastin gör verkan. Men vi vet ju ändå att hur som helst är tiden begränsad och det är så svårt att ta in när man ser hur pigg han är nu. 

Många har nog jobbigt med att nära och vänner tar avstånd, men så har inte vi det. Vi fick bestämma oss för att sätta besöksförbud nu i januari, vi behöver egen tid ihop helt enkelt. Jag behöver få landa lite i lugn o ro, få prata, göra saker ihop och  mysa lite med min man, vilket är totalt hopplöst när det är folk här hela tiden. (Vilket vi uppskattar också såklart, att de kommer och att de bryr sig)

Jag stickar ju en del såklart, mest har det blivit vantar som vanligt, men nu så stickar jag en tröja i 2-trådigt till mig. Det gula är mitt egna färgade garn, extra stolt är jag för det. Men det tar tid och just nu blev bakstycket klart. Bella ligger gärna i mitt knä och värmer sig under tiden jag stickar.

Idag har vi varit på lasarettet och det började snöa på eftermiddagen, så nu är det snorhalt på vägen och hundarna kan inte gå ut utan att få tassarna fulla med snöbollar, elände alltså. 

Idag har vi även fått fiber, men vi har inte hunnit installera det ännu. Men sen kommer det gå snabbt på nätet vill jag lova. 

Nu serveras det mat i köket, bäst att förflytta sig dit snarast.

Tack för alla hälsningar, jag blir så glad och varm i hjärtat.

Kram

Jag stickar mest vantar

Det känns invant och tryggt. Jag provar olika mönster och garner, klart man får sina favoriter. Dessa är återbär från vantboken och jag har stickat i Rauma finullgarn som jag köpte när jag var på symässan i våras. Det är ett drygt och skönt garn att sticka i.

Vi gnetar på här hemma med sjukhusbesök och allt annat som ska fixas. Vi har många besökare och alla får små uppgifter som underlättar vardagen för oss. Det kan vara att kolla musfällor, klippa gräs, montera nått eller köra grus. Vi har ju varit väldigt öppna med vad som händer oss och jag känner att vi har stort stöd runt oss. Vi har också förståelse för de som inte orkar eller vågar prata med oss, de finns ju också såklart. Men ett litet samtal, en klapp på axeln eller ett litet besök värmer oss så otroligt mycket. Tack alla ni som skickat en hälsning, jag blir så rörd och varm i hjärtat ska ni veta. 

Kram

Liten uppdatering

Tänkt att jag skulle uppdatera bloggen efter ett väldigt långt uppehåll igen. Sista inlägget var ju om att jag skulle till Stockholm och träffa mina små barnbarn. Vi var på Skansen och det var så blåsigt mellan varven och jag blev självklart genom förkyld. Det jag inte berättat nått om var att Evves skulle flytta hem  med barnen till ön från England, de landade här i Tofta den 31 maj och jag hade feber och hostade. Tiden gick och jag blev liksom aldrig riktigt frisk så jag fick göra en lung röntgen vilket inte gav nått kul resultat. Jag har ju varit rökare större delen av mitt liv, inte för att jag rökt mycket men ändå. Nu fick jag veta att jag börjat utveckla kol, kanske dags att sluta röka säger läkaren på telefonen. Ja, jag valde livet, jag slutade röka men inte på en gång, det tog ett litet tag. Men nu har jag inte rökt ett enda bloss sedan halva augusti. Hurra för mig kan man ju då tycka, då kommer nästa jobbiga tid. Stempen mår inte så bra, han går och tar massor med prover och allt är bara så bra, trots det blir han sämre o sämre. Nu vet vi, vi lever med cellgiftet, cortison och avastin. Vi är numer stammisar på sjukhuset och kommer att bli det framöver. Det är alltså en hjärntumör som flyttat in, den vill inte flytta ut så den parkerade sig på ett ställe som man inte kan göra nått åt heller. Det är så orättvist, så känner jag hela tiden. Nu försöker vi så gott vi kan göra som vår läkare säger åt oss: lev så att varje dag är den bästa, eftersom vi vet att vår tid är begränsad. I kväll ska vi äta hummer och dricka vitt vin på en torsdag, men vem bryr sig om sånt nu.

Stickar gör jag ju, det är lugnande för själen. Jag läser en del bloggar och tittar på Instagram men skriver sällan nått. Det finns liksom inte mycket ork just nu, men jag vill försöka skriva framöver utan krav på nått från nån. 

Ta vara på varandra