
Nu känns det bara tungt, Evelina måste ju skaffa pass till lilla Noa och Svenska Ambassade i London är tungrudda. Växeltelefonen är bara en röst som upprepar vad som står på hemsidan. Man måste åka in till London för att få babyn registrerad och sen tar det 4 veckor om man har tur innan man kan ansöka om pass och då tar det ytterligare 7 - 10 dagar innan det är klart. Så nu blir det ingen jul hemma för dem. VEM vågar åka in ensam till London med tåg och sedan ta tunnelbanorna till Ambassaden med en nyfödd och så är det bara vissa tider som det är öppet också. VARFÖR kan man inte få skicka in pappren och kopior som är vidimerade?? Vilken förbenad tungrudd byråkrati... ja jag blir arg, ledsen och trött.
Uppe på detta har jag haft så förbenat ont i min fot idag. Kan ju vara att det börjar bli kyligare som påverkar, men jag blir trött, ledsen och gnällig. Ja, jag vet det är inte långt kvar att vänta och det gör väl att det blir extra jobbigt. Först 3 månader innan läkaren bedömmer och så i bästa fall 3 månader innan operation. Men tänk själv 6 månader av väntan och väntan och värk.
Nu ska jag sluta svida.
Pratade med Emmy och hon berättar att jag får så mycket beröm för min stickade kofta till Charlie. Det är flera som vill ha en och även annat hemstickat. Det gör mig så glad och stolt. Eftersom jag alltid stickat har jag svårt att förstå det där med värde av hemstickat. Men visst är det kul att sådant blir uppskattat igen.
Nu måste vi bära ved och promenera hund. Det är kallt som bara den så det blir till att öka takten.
Trevlig kväll