fredag 29 april 2016

Försöker är ordet

Först av allt,STORT Tack alla för fina kommentarer.
Jag har gjort mina försök här några gånger men det är svårt att hitta orden. Ärligt, det går upp o ner med känslorna hela tiden men oftast går det väldigt bra trots allt. Jag har varit på stickträff, jag har fagat på Hembyggdsgården och jag har börjat jobba igen. Men så kommer de där gångerna när jag vill fråga, berätta nått, helt enkelt vara "vi" igen och när man då inser sanningen att det aldrig kommer att hända igen, då blir det jobbigt, sorgligt och väldigt ensamt.
Nu har jag en jobbig sak kvar att genomlida, min mans begravning. En begravning som ska hållas varm, kärleksfull och ändå med så mycket sorg. Valet av vem som ska hålla i det hela var självklart för mej, samma tjej som vigde oss för 7 år sedan, cirkeln blir sluten på så sätt.

Nu ska jag försöka hitta en vardag igen, få rutiner och få tillbaka krafterna.
Kram

17 kommentarer:

Paradiset Kaos sa...

Kram! ❤

Cecilia sa...

Sorgen har väl sitt eget förlopp och det enda man kan göra är det du gör, försöka leva så gott det går och släppa fram sorgen när den gör sig påmind. Du är både klok och modig! Hoppas att begravningen blir som ni planerat den, alldeles säkert en sorglig dag men också en bra ritual som man genomför med släkt och vänner.
(Unna dig fina garner och glöm inte bort att du har en spinnrock! )

knitbyme sa...

Kram till dig o lite styrka till att övervara begravningen o sen komma ut "på andra sidan".

Garnhumlan sa...

Du modiga kvinna. Lyssna till dig själv och var snäll mot dig.

Carina sa...

Jag tror det där med begravning inte är så dumt ändå. Hoppas du inte tycker jag är alltför knäpp när jag skrivet det. Men man måste ta tag i saker och ting när det känns att man egentligen bara vill försvinna. Sedan är begravningen en slags slutpunkt och början på nästa fas. Och du har redan tagit tag i vardagen förstår jag. Jag beundrar dig. En sak som hjälpt mig när mina nära har dött ifrån mig är att prata om dom, prata mycket och med alla. Dom finns där och ska så göra för resten av mitt liv. Och din älskade kommer också att vara hos dig för alltid.
Många tankar och kramar till dig

Smycka sa...

Man får ta en dag i taget. Många varma kramar till dig! Ulrica

fale artut sa...

Man måste unna sig att sakna och sörja också. Det vore ju hemskt att inte alls vara saknad, om allt fortsatte precis som vanligt, som om ingenting hade hänt.
Leva upp och ner, fram och tillbaka, med dalar som blir grundare och färre, det kanske är så det blir. Men det är väl det som är livet, och du går stärkt ur detta, för du har klaras så mycket, och lärt dig så mycket. Jag unnar dig stunder av ro och stilla glädje för allt ni har fått vara med om, och att ni har haft varandra, så nära, som det verkar. Allt gott från Jämtland.

Hamrånge slöjdare sa...

Tänker på dig! Man orkar mer än man tror. Du verkar väldigt stark som har gått tillbaka till ditt arbete allaredan. Det är kanske lättare att komma igång med normala rutiner istället för att sitta hemma. Nu tror jag inte att du sitter overksam nån gång, har väl alltid ett handarbete på gång.
Många kramar från Mona.

Helena sa...

Det var tråkigt att läsa om din mans sjukdom och bortgång. Jag slutade blogga för länge sedan, och hittade din blogg igen.
Sorg måste få ta tid, och du har dina barn och barnbarn som stöd. Säkert många grannar och vänner som vill vara där för dig.
Skickar en kram här från mig i Norge.
Helena

Anonym sa...

Många varma kramar!
Miastickar

Snäckskalsdalen. sa...

Så skönt att se att du skrivit här i alla fall.
Det är så klart en mycket underlig känsla och det där att åka hem och vilja berätta.....jag kan fortfarande efter så många år tänka att jag skall ringa mina föräldrar men dom har ingen anknytning där i den andra dimensionen......
Såg på Instagram så fint det var med alla blommor och ljust och fint såg det dessutom ut.
Det kommer att gå bra!
Kramar

Anonym sa...

Hej.
En bild, som du kan ha med dig i många dagar framöver. På något sätt kommer du att klara dig, det finns ju inte något alternativ.

Har fått en liten tröst av ett ord som en vän sade till mig: Man sörjer bara dem man älskar djupt och innerligt.

Kramar från okänd Lena.

En mycket olämplig fråga från min sida, vad är din adress på instagram, eller du kanske inte har ett öppet konto.Tycker du att jag är en plump och okänslig människa, välj att inte besvara mitt inlägg genom att inte publicera det.

Rosenvante sa...

Hej okänd Lena. Jag finns på instagram under samma namn som här och har stängt konto, men knacka på du så släpper jag in dej.

Stickinn sa...

Väldigt sorgligt! Ta vara på alla fina minnen!
Kramar //Anette

Monica sa...

Känner med dej i denna stund. Har själv följt min man till sista vilan så den sorgen delar jag med dej. Trots allt så har jag rest mej, har ju barn och barnbarn att leva för. Sorgen blir lättare att bära så småningom men minnet lever kvar. Jag "pratar" ofta med min man trots att han gick bort sista nov 2004, han skulle fylla 62år sista jan 2005.
Många styrkekramar skickar jag iväg till dig och ta tag i spinnrocken igen.

Monica sa...

Jag heter Moflickan på Instagram

Smycka sa...

Skickar över massa kramar till dig <3 Ulrica