Snurrigt och fullt upp

Det har inte hänt nått här som gör att jag inte kan blogga, det är bara jag som inte tar mig tid att sitta här och knappa på datorn. Jag tänker varje dag att jag ska blogga och så är kl sent varje dag. Men nu så fick jag till det äntligen.
Förra tisdagen var jag och stickade med vår lokalgrupp i Sticka. Det är alltid lika trevligt att träffas och vi är ju på nya ställen varje gång och det är ju kul bara det. I tisdags var vi i Ekeby och där fick vi lära oss en ny uppläggning, en japansk. Nu var det flera som kunde den innan tydligen och de visste inte att det var just en japansk. Uppläggningen ska göra att det blir mera elastiskt och är bra när man gör just vantar och sockor. Får se om jag kommer att använda mig av den eller det blir den gamla vanliga som är invand och mest naturlig för mig.
I onsdags fick jag på vinterdäcken och i torsdags var vi i Buttle. Buttle ligger mitt på ön och jag föddes där så det var extra kul att få åka dit och fika i deras byggdegård. De har nämligen kaffe där alla udda torsdagar till en billig penning och det var nu sista gången för året och vi vill ju få till lite träffar över sockengränserna och det här är ju ett bra sätt.
I fredags tog vi det lugnt bara, det var nämligen sista dagen på denna cellgiftsomgång och vi vet ju att tröttheten kommer. Det blir lite promenader och småpyssel bara. I lördags firade vi dock lite extra med räkor och vin, det gäller ju att ta alla tillfällen att fira och göra bra saker när man lever som vi gör. På söndagen fick vi besök av Evelina och barn. Stempen blir så glad när de kommer, han gillar ju barn och så händer det nått här. Bra dag alltså.

I går bakade vi lite lussebullar utan russin. Gjorde bara en pyttesats eftersom vi inte är så storätare av just saffransbullar. Men de ska finnas till första advent likväl som pepparkakor.

Däremot blev det mera av de vanliga kanelbullarna.

Så har vi de där eländiga paren som jag fick göra två av. När jag var klar med andra paret såg jag att jag missat ett mellanlägg i mönstret och vanten blev 5 varv för kort, så det var bara att repa och göra om igen. Men nu så, nu är de äntligen klara. Dubbla vantar har jag inte behov av så ett par ska jag skänka till vårat lotteri andra advent på hembygdsgården.

Så här ser grundmönstret ut, med en plutteliten förändring bara.

Men som du säkert ser har jag ändrat och fått till en mjukare övergång till sista mönsterrapporten. Jag har stickat med restgarner mest och varje vante har tre olika mönsterfärger. Stickade på 2,75 som vanligt. 

Stempen ville ha en mössa och jag har sett detta mönster på flera ställen och tycker det är så snyggt. Stickade i Drops Baby Merino för att det skulle vara mjukt och skönt. DUGER inte, den är för tunn, det blåser ju rätt igenom. Så är det att vara gift med en Jämte, det ska vara dubbelt minst eller väldigt tätt stickat. Nu får jag fundera över vad jag ska hitta på härnäst så det duger herrn. :) Mössan kan jag använda så det gör inget. Nej, han är absolut inte gnällig, men just huvudet är han så extremt noga med och har alltid varit. Det är mössa på tidigt på hösten och av nästan när det är sommar.

Idag har vi klätt våran julbock. Första gången jag var med om detta. Förr om åren har det varit nått av mina barnbarn som hjälpt Stempen och då var de ju fina också. I år är jag extra nöjd med svansen, resten får duga. Så är det, man ska göra det man är bra på och träna på det man är mindre bra på. 

Trevlig kväll