Det har väl funnits en liten tanke att vi kanske kunde åka på marknad i dag i Slite men det tror jag vi hoppar. Dels är det ganska många mil i bil och mycket folk att trängas med, samt är man inte riktigt pigg blir det extra jobbigt. Jag ser verkligen hur den här omgången cellgift tog hårt på kroppen, tröttheten är verkligen stor. Sen finns det små grejer jag noterar med oro också, det där att fastna i saker verkar komma tillbaka och de där långa frukostarna, att allt tar tid alltså. Det var ju så det började förra gången och jag hoppas verkligen att jag har fel nu. Det kan ju vara tröttheten som gör det bara. I går var i alla fall sista dagen för den här gången med cellgift och det är vi så glada för. Stempen har ju så svårt att svälja tabletter och det blir inte enklare om man så säger. I går sa jag till honom när han sa att han var så glad att det var över för den här gången att han skulle vara glad att han fick säga så, att han fick äta de där tabletterna för då betyder det att det ännu finns hopp i alla fall. Ja, så hade han ju inte tänkt och visst är det så, vi får glädjas även om det är en pina varje tablett.
Jag har varit så lat eller ska man säga så här kanske, varje vantpar som blivit klar har råkat bli klar i olämplig tid och hamnat i min stickapåse bara. Igår plockade jag upp 4 par och började fästa trådar. Varför i himmelens namn ska man sticka med så många färger i varje vante? Det blir ju hur många trådar som helst att fästa och inte hann jag klart i går inte. Nej ett par kvar idag och sen blir det badning och fluffning innan det blir bättre bilder här. Eftersom jag inte ska sticka nu på ett tag (några dagar) så vet jag inte riktigt vad jag ska pyssla med. Jag har nämligen en muskelinflammation som inte vill ge med sig efter sommarens målning och den blir liksom inte bättre när jag sitter och stickar. Kanske dags att ta tag i mitt garnrum och fortsätta med att lägga upp lagret i min mall. Det lär ju ta tid och när vi startade jag och Claudia var vi ju två och lyckades ändå bara med två hyllplan. :(.
Vet inte riktigt hur jag ska tolka det, jobbade vi sakta eller var det för mycket att lägga in?
Nej, inte ska man sitta här en ledig dag och knappa bara, gör nåt kul vetja.
Trevlig lördag
4 kommentarer:
Så kämpigt att slåss mot den där jäkla sjukdomen! Jag hoppas verkligen att medicinen haft verkan så ni kan få det lite bättre nu.
Duktigt att ha fäst så mycket trådar! Det är verkligen inget roligt, men sen när man har gjort det, så har man glömt det och bara tänker på hur fina vantarna blev! Kram och önskar er en bra söndag! Var rädd om armen!
Skickar över styrkekramar till er. Ovissheten tär på både kropp och själ.
Härliga vantar du stickar, väntar med spänning på att få se dem färdiga. Synd att du fått inflammation :(
Har du kollat upp MSM pulver? Googla och se om det kan vara nåt för dej/er. Jag har tagit det i 10 dagar nu och börjar märka en förbättring i lederna.
Annars är det som vanligt här. Skördar snart sista bönorna och gurkorna och sen är det slut med kolonilivet. Just nu känns det skönt men jag vet ju inte hur det blir till våren.
Nu ska jag i alla fall ut för vi har soligt och vackert väder i dag.
Ha de så gott
Hej igen.
Svar på din fråga efter mitt inlägg i bloggen: Pappa hade leukemi och nu är det en annan närstående som drabbats av bröstcancer med skelettmetastaser.
Det är så jobbigt att vara anhörig, att invänta provsvar med ångest och oro, ändå är det så att "visshet är bättre än ovisshet". Citat från pappa.
Känner så väl igen att man letar efter minsta symtom på att sjukdomen är på väg tillbaka, samtidigt som man inte vill se det.
Fråga från den som inte har erfarenhet: Får man krossa tabletterna, de smakar säkert vidrigt då, men med tanke få sväljsvårigheterna kanske det är en livskvalitets ökning med stora steg.
Kramar från anonym Lena.
Hej igen Lena!
Det låter väldigt tufft. Har hon fått Avastin? Det är ett dropp som ges varannan vecka och det verkar som om inte alla läkare ger det. Det får min man och då är det inte godkänt mot hjärntumörer om jag fattat rätt utan mot just blandannat bröstcancer.
Svar på tabletterna, nej det är kapslar som ska vara hela. Det händer tyvärr att han krossar dem med tungan och då hamnar ju innehållet inte i magen som den ska.
Din pappa är en klok man och jag håller helt med, det är bättre att veta.
Kram
Skicka en kommentar