Tänkt att jag skulle uppdatera bloggen efter ett väldigt långt uppehåll igen. Sista inlägget var ju om att jag skulle till Stockholm och träffa mina små barnbarn. Vi var på Skansen och det var så blåsigt mellan varven och jag blev självklart genom förkyld. Det jag inte berättat nått om var att Evves skulle flytta hem med barnen till ön från England, de landade här i Tofta den 31 maj och jag hade feber och hostade. Tiden gick och jag blev liksom aldrig riktigt frisk så jag fick göra en lung röntgen vilket inte gav nått kul resultat. Jag har ju varit rökare större delen av mitt liv, inte för att jag rökt mycket men ändå. Nu fick jag veta att jag börjat utveckla kol, kanske dags att sluta röka säger läkaren på telefonen. Ja, jag valde livet, jag slutade röka men inte på en gång, det tog ett litet tag. Men nu har jag inte rökt ett enda bloss sedan halva augusti. Hurra för mig kan man ju då tycka, då kommer nästa jobbiga tid. Stempen mår inte så bra, han går och tar massor med prover och allt är bara så bra, trots det blir han sämre o sämre. Nu vet vi, vi lever med cellgiftet, cortison och avastin. Vi är numer stammisar på sjukhuset och kommer att bli det framöver. Det är alltså en hjärntumör som flyttat in, den vill inte flytta ut så den parkerade sig på ett ställe som man inte kan göra nått åt heller. Det är så orättvist, så känner jag hela tiden. Nu försöker vi så gott vi kan göra som vår läkare säger åt oss: lev så att varje dag är den bästa, eftersom vi vet att vår tid är begränsad. I kväll ska vi äta hummer och dricka vitt vin på en torsdag, men vem bryr sig om sånt nu.
Stickar gör jag ju, det är lugnande för själen. Jag läser en del bloggar och tittar på Instagram men skriver sällan nått. Det finns liksom inte mycket ork just nu, men jag vill försöka skriva framöver utan krav på nått från nån.
Ta vara på varandra
15 kommentarer:
Livet kan vara både tungt och orättvist, det måste man få känna. Nu förstår jag varför jag väl varför du inte skrivit på senaste tiden.
Stickning är till stor hjälp när det är svårt – och hundar.
Tycker att du resonerar klokt. Ta vara på tiden och försök att inte känna krav.
Sköt om dig och din familj och titta in här när det känns bra.
Stor KRAM från mig till er båda!
Jag har saknat dig och undrat vad som hänt. Inga roliga saker, men man klarar mer än man tror. Hoppas ni får många år tillsammans än. Ta vara på tiden. Gör sånt som känns bra.
Många kramar från Mona
Kram! Har också saknat dig och undrat hur du har det. Var rädda om varandra.......
Gott att få hem dottern och bra gjort att sluta röka! Livet tar en inte alltid dit man tänker och tror och planerar för och då gäller det att orka hålla tag i det goda, hummer och vin på torsdag låter ju alldeles rätt! Och fin stickning!
Stor kram!
Jag har saknat dig och nu blir jag bara ledsen. Hoppas ni passar på att njuta av varje dag. Med positiva tankar kommer man långt. Gör glada saker och roliga saker Stickning skingrar tankarna också.
Stora kramar
Sänder en varm kram från fastlandet från en okänd stickare <3
Fy så tråkigt! Handarbete är en bra terapi faktiskt. Jättefin vante. Skickar över massor med styrkekramar Ulrica
Jag har inte varit inne på min egen blogg så ofta i sommar men de gånger jag tittat in har jag kollat om du varit och skrivit. Har funderat vad som hänt men ibland har man ju lite annat för sej så......
Det var tråkiga nyheter att läsa nu. Skickar över styrkekramar och hoppas det kommer en liten skrivelse emellanåt,
Ta vara på varje minut. Kram
Ja, nog kan livet vara orättvist alltid. Ta hand om er
Jag har saknat dig och önskar dig välkommen tillbaka njut av livet så gott det går
Älskade stickvän, finns inga ord som hjälper dig, men min tanke finns hos dig
Jag har saknat din ord på bloggen och blev glad att se att du skrev igen. Så tråkigt med de sjukdomar som drabbat er. Ta hand om dig och din familj, Lena i Östersund
Styrkekramar också från Finland.
Tog mig lite tid att läsa och ser att det finns anledningar till att du inte skriver så mycket här. Inser att det inte bara är skrivandet som inte hinns med utan även läsandet hos mina bloggvänner. Ibland känns inte livet särskilt rättvist. Vare sig här eller där eller på andra ställen. Hör gärna av dig, via mail då kanske, om du behöver skriva av dig lite. Det behövs någon som läser också påstår jag. Många kramar och tankar skickar jag dig och de dina.
Skicka en kommentar