Så kan det gå

Nu i veckan fick jag för mig att jag skulle sätta på mig de där guldörhängen som jag fick i present eller julklapp för väldigt längesedan. Det är ett par proppar och de är liknande små kulor. Jag hade problem när jag skulle sätta i propparna bakom örat och ett var väldigt svårt att få i. Men till slut lyckades jag och åkte till jobbet. Där gick jag hela förmiddagen och visst ingenting om vad som hänt utan det såg jag först i spegeln när jag skulle gå hem. Ett örhänge var borta och det första man gör då är ju att leta på golvet över hela kontoret. Men inte såg jag nått hänge inte så jag fick snällt klä på mig och gå ut. MEN där bakom bilen i snömodden (för den dagen var det verkligen snömodd) låg örhänget så fint, så fint. Alltså tala om tur, hur i jisses kunde jag hitta det lilla örhänget i snömodden på en parkering. Då var det ju bara en propp som jag behövde fixa till så skulle jag ju kunna använda dem igen. Men i kväll när vi började städa hittade Stempen proppen på toaletten, VILKEN himla tur jag har haft. Tur att jag inte hann in med damsugaren innan honom för då hade det varit helt kört, jag hade inte sett den det är jag helt säker på. Men slutet gott allting gott.