En minut bara

Här är det grått och ganska stilla idag. Vaknade med ett tungt huvud och tryck över bihålorna, värk i ländryggen och känner mig väldigt stel i både nacke och axlar. Är det lördagssjukan kanske, verkar som det är så varje lördag, man är ledig och så slappnar man av. Går ju ännu och snörvlar, hostar och har stundtals ont i ögonen också, så jag menar att det är väl inte konstigt om man känner sig ännu sämre när man äntligen är ledig. Verkar som förkylningarna sätter sig ordentligt i år, sen att man får den ena nya bacillen efter den andra gör ju inte saken bättre precis.

Att gå promenad med Ines går faktiskt bra ändå och det är så kul att få se hennes glädje när vi hämtar våra gå ut och gå med hunden kläder. Hon springer fram och tillbaka mellan oss och skuttar och hoppar av glädje. Idag tog vi en ordentlig promenad på sådant ställe så vi kan ha henne lös större delen av promenaden. När vi var tillbaka vid stora vägen och kopplat upp henne fick vi se örnen. Först cirklade den mitt framför oss och flög ifrån oss. Typiskt när jag äntligen fick fram kameran, men så vände den om igen och flög över vägen en bit fram för oss. Hade vi bara varit en minut snabbare hade vi haft den precis ovanför oss, så bilden blev ju inte så bra tyvärr.
Idag är det Toftas dag, eller ska man säga tur kanske. Postkodlotteriet ska dela ut en massa vinster här idag, nej jag har ingen lott och jag tänker inte köpa nån heller. Inte är jag avis på de som vinner heller. Nu är ju inte summorna så stora heller, de ska visst få 10 000 kronor, utom en som ska få 100 000 tusen och en bil, den där bilen är jag däremot avis på.
Igår besiktade Stempen vår gamla skrotvolvo. Den där bilen som får gå så länge den går igenom eller inte har för stora, dyra fel. Tänk det blev blankt papper, jag som trodde han skulle ringa och säga att jag skulle hämta honom och att det var körförbud eller nått sånt. Ja, ja då får bilen hänga med ett år till då. Men jag vet vad jag vill ha nästa gång, en Volvo. Har sett en sådan snygg som skulle passa precis, en V60. Lagom stor, sportigt utseende och väldigt slimmad.
Så övergår vi till stickning. Igår satt jag i nästan 4 timmar och repade det jag stickat innan. En enda liten jädrans maska var felet, hade stickat ihop två stycken i kanten och det var helt omöjligt att se vart felet var. Om tröjan var min egen hade jag helt klart fuskat, men nu när det är spinnerskans tröja, då ska det vara rätt. Inte kan man lämna bort nått som man vet är fel heller. Nu är jag på väg igen, men det är ingen glidstickning precis. Garnet är lite väl luddigt och tunt på vissa ställen. Det har brustit några gånger så jag får verkligen vara försiktig när jag stickar.

Fick en fråga om hur många rosenvantar jag stickat, jag har ingen aning, men väldigt många är det. Nått hundratal skulle jag gissa på kanske. Har ju hållit på sedan barnen var väldigt små och de har ju barn i sin tur nu, så många är det som sagt.
Man kan väl säga att jag tränat väldigt länge på vantar utan att ljuga.
Trevlig kväll