Efter att vi grillat i kväll körde Claudia oss ner till stranden. Gissa om Ines var glad. Det var rejält blåsigt men vi bestämde att ta motvind bort och medvind tillbaka. Efter ett tag skulle jag ha kvar Ines vid mig och Claudia skulle gå före och ropa in henne, men i allt det här upptäcker Stempen att han tappat mobilen. Jag släpper uppmärksamheten på Ines och hon springer mot Claudia men hon stannar inte utan fortsätter förbi henne mot en flicka som sitter på strandkanten. Nu visar det sig att den här flickan tydligen är jätterädd för hundar och reser sig skrikande och börjar springa. Yeepi tänker ju Ines, en lekkompis och springer ju efter såklart. De där sekunderna innan hon vänder tillbaka till oss igen är verkligen jättelånga och jag skäms så in i bomben.
Nu ska tilläggas att jag normalt är väldigt noga med att ha hunden kopplad eller alldeles intill mig när vi möter nån, hon får aldrig gå fram utan att det är ok. Men en gång är ju en gång för mycket och den här tjejen fick ett otrevligt bemötande på stranden, man ska kunna vara där utan att vara rädd.
Om vi hittade den där eländiga mobilen?
Ska jag vara ärlig, så hade den kunnat legat kvar begravd i sanden, men vi hittade den på parkeringen. Men jag skäms och det känns inte bra att ha skrämt en flicka idag.
11 kommentarer:
Det er en dum følelse, men samme hvor forsiktig man er så kan det gå galt en og annen gang. Prøv å glem det, jeg vet at du har godt hundehold så du må prøve å trøste deg med det. Ha en fin kveld og kos deg. :))
Hej! Förstår att du tycker det var en tråkig händelse. Hoppas bara att flickan inte blev alltför rädd, utan kommer över det. Men du får lägga det här bakom dej och se framåt.
Önskar dej en skön helg.
Kram Birgitta
Nej, det är ju inte lätt att veta att hunden som kommer är snäll. Man undrar vad som ligger bakom en sån hundrädsla.
Om du inte hade brytt dej hade du inte varit den ansvarsfulla männinska du är och det finns ingen som kan ha full koll och kontroll hela tiden! Man får hoppas att hon kommer över det och att du kan släppa det!
Kram
Ja det är lätt hänt. Min valp stack också av, men jag tvingade mig själv att gå åt andra hållet. Då blev han osäker och kom tillslut.
Har du pratat med flickan efteråt? Var hon liten? Det är nog bra att lägga det här bak sig, du är en bra matte, och man kan inte förutse allt.
Ha en jättefin helg med familjen!
Oj,oj! Visst är det också typiskt att det då råkas vara någon som redan är rädd som drabbas...
Förstår att du får dåligt samvete. Men jag tror nog att alla ansvarsfulla hundägare kan känna igen sig i situationen. Hur bra koll man än har så händer det någon gång...
Och tack för din kommentar, och japp, det är en fläta upp efter skaftet också.
Fler bilder senare.
Ann-Britt
Oj då inte bra. Det såg ut som ÅSA havsbadet när man tittade på bilden.
Kram Hoffmansdesign
Vet hur rädd man kan vara (innan jag hade hund var jag livrädd för alla hundar - paniken tog över och så fort jag såg en lös hund komma så använde jag första bästa person som sköld. Fräckt av mig, ja). Att jag var så rädd (är det lite än) berodde på en händelse i barndomen.
Men, alla kan vi råka ut för olika saker någon gång, det går inte att försäkra sig mot allt.
Det är sånt som kan hända hr försiktig man än är! Att du har så dåligt samvete visar ju att du bryr dig! Kram på dig!
Mia stickar
Som hundägare känner jag igen mig. Det är tråkigt om sådant händer, men djur är och förblir djur. De kan uppföra sig 259 (bara som exempel) gånger och så händer något oförutsett. Man kan helt enkelt inte hålla 100% superkoll varje sekund. Omöjligt! Förstår din känsla. Som någon skrev, det visar att du har ansvar. Barnet kommer nog över det, det finns mycket värre saker som kan hända. Ha en skön helg!
Du, det är inte lätt att lyckas vara perfekt jämt. Ibland blir det så där tokigt.
Hoppas att hon hämtade sig efter "överfallet" från den glada Ines.
Bilderna ser härliga ut förresten! Gotland är såå fint!
Skicka en kommentar