Jag blir så trött på mig själv.
Äntligen var jag klar med ärmarna och började sticka ihop alla stycken. När jag stickade andra varvet och räknade igenom alla ihoptagningar inser jag att jag stickat ihop helt fel. Höger framstycke, ärm och ärm sen bakstycket och vänster fram. Hur i jisses namn skulle jag vara skapt?
Det blir till att backa igen det. Suck.
14 kommentarer:
Kraft i form av en tröste kram till dig!
Äsch då, men vilken tur att du inte hann längre innan du upptäckte det. Men du, kan inte låta bli att fnissa liiite...
Hoppsan... Ja, det blir kanske lite märkligt att ha den på sig med styckena i den ordningen.
Ooooops, fniss :)
nja...inte viste jag att du var skapt som en bläckfisk :)) och f*låt om jag skrattar...fast alla gör vi ju fel mellan varven...hehe
Åh, så irriterande när man göra sådana där saker!
Det är roligare när andra gör fel än när man gör det själv.
Så retsamt. Repa upp snabbt och försöka glömma..
Nästa vecka kan du le åt eländet :D (förhoppningsvis)
*ler* Koftan ville inte att du skulle bli färdig med den. *s* Jag har också gjort fel. Se bara min basker! *asg* Hoppas det löste sig. Kram =o)
Oj då så det blev ibland får
man backa fast man inte vill.
Man har väl för bråttom ibland.
Hoppas det gick bra
Kram
Inte dum, bara ivrig!
Jag har sytt ihop ett par byxor en gång så att det ena benet var vrängt men det värsta var att jag VERKLIGEN tänkte efter före...
Oj oj oj, så trist när man tror man är klar!
Så trist, men det är bara att bita ihop.
Kram Gina
Oj oj så det kan bli. Det man inte har i huvudet får man ha i benen, i ditt fall i händerna. Vilken tur att du inte hann längre.
Kram Birgitta
Skicka en kommentar