Sanningen

Ok, ska sanningen fram så var det inte resfeber jag hade igår. Jag visste nämligen att Evelina skulle åka in på sjukhuset och sättas igång. Värkar hade hon haft från och till sedan i fredagskväll, men det ville sig liksom inte. Visste också vad som hänt de första timmarna men sen var det tyst. Vi var många som gick o oroade oss och väntade på en signal. Kvällen gick och gubben hämtade Claudia vid båten och klockan blev mycket. På nått vis lyckades jag somna, vaknade med ett ryck av telefonen kl 02;40. Det var Evelina som ringde, det hör till saken att hon ringer jag trycker av samtalet och ringer upp från vår vanliga telefon. Leta glasögon, telefon och så ringa tillbaka, de sekunderna var långa vill jag lova.

Efter en jobbig förlossning hade han då kommit lilla Noa, född 00:13 den 31/10.

Har pratat med henne ikväll också och de är redan hemma.

Så nu vet ni, jag får träffa mitt lilla barnbarn när jag kommer. Han är liten, med mycket mörkt hår och mörka ögon.

Trevlig kväll och en trevlig vecka önskar en nybliven dubbel mormor. :)