fredag 16 oktober 2009
Fruktansvärt rörande.
Det finns vissa saker och händelser som berör en mer än andra. Jag kommer ihåg när jag var yngre och trailern för Lassie började rulla, och jag startade gråta. Den filmen tog nog en hel hushållsrulle. Så har det fortsatt i livet. Så fort det är djur inblandade i filmer sitter jag och stor tjuter. På bio blev jag knackad på axeln och de sa: kan du inte vara tyst. Claudia kom hem för ett tag sedan och visade mig det här klippet på Youtube, och jag lovar tårarna är där igen. Titta på den korta filmen så kanske du förstår mina känslor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Åh .... Precis som en förvuxen Madicken... kattdjur är väldigt lika varandra ibland.
Den är ljuvligt rörande. Såg den på tv förra fredagen när en av killarna (numera en äldre herre) var gäst hos Skavlan. Jag tror de sa att filmen även var en av mest visade på Youtube. Även om det är en katt så identifierar jag mig med den. För när jag återsåg gamla Tussi (bordercollie som exmaken behöll) efter fyra år så blev mötet precis likadant. Först lite morr, misstänksamhet och reservation, sen när jag sa hennes namn och hon kände ingen rösten utbröt stora kärleksscenen. Glömmer det aldrig.
Jag såg den också på Skavlan för några veckor sedan, helt enormt. Jag har en hund på Gotland som reagerar så där glatt, även om vi inte setts på några år blir den helt tokig. Och varje gång är jag så spänd på om den glömt, men inte. Lena.
Jag klarar inte heller såna där saker, likaså kan jag aldrig se program om djurplågeri osv. usch de där bilderna på dunplockningen tex. hemskt och så gråter jag
Skicka en kommentar