måndag 21 september 2009

Man blir alldeles stum


Tack för alla gratulationer.
Kan bara säga att vi alla nog svävar lite på moln och går runt och ler och ser så där löjligt lyckliga ut. Men vadå, det kan man väl bjuda på.
Har i alla fall kommit på att stickmönster till pojk är sällsynt. Verkar som minst 98% är till flickor. Men skam den som ger sig, jag ska nog lyckas få ihop nått gulligt till guldklimpen. (han är så sööööööööööt)
Lugn jag landar nog snart igen, men inte riktigt ännu.

8 kommentarer:

Mia stickar sa...

Du behöver inte ha så bråtom att landa, fortsätt att gå runt och se lycklig ut!

Unknown sa...

Instämmer med föregående talare njut och se lycklig ut.
Kram Gina

Metta sa...

Det måste vara underbart att sväva på små moln och bara känna sig lycklig. Det unnar jag dig verkligen, så njut i fulla drag.

Kram Metta

Sunna sa...

Det måste ju vara en helt otrolig känsla, tänk det barn man själv bar och nu får hon ett eget, ja det är nog en fantastisk upplevelse så sväva du ett tag till

Anonym sa...

Somliga landar aldrig, trots sju stycken såna där lyckorus under lika många år. Det är lika fantastiskt hela tiden och man längtar konstant efter di små, vill visa upp dem för hela världen och skryter om deras små framsteg för alla som vill höra på. Man beter sig som om man vore helt UNIK i hela världen för att man begåvats med en sån raritet som ett barnbarn (eller sju!?). Och den känslan går aldrig över!

Unknown sa...

Jeg er enig med mormors bod. Nyt den nye lykken. Det er kommet et lite vidunder til verden som alltid vil gjøre deg glad. :-)

fale artut sa...

Grattis! Bara njut!

Eva sa...

Håller med mormors bod,man går i ett ständigt lyckorus, inte behöver du landa,sväva på !
har jag gjort i tre år...ler!