onsdag 4 februari 2009

Jag är väl vaktad

Här kommer ingen in eller ens i närheten av huset i kväll. Eftersom vi är ensamma hemma tar Ines på sig att vakta oss väl. Lite jobbigt blir det eftersom hon till och med skäller när grannen kör förbi. Vem skulle den där lilla skrutten skrämma??? =) Mig så klart om ingen annan, man blir ju lite kymig när man sitter ensam i mörkret mitt ute på landet när hon håller på så där. Nej jag är inte mörkrädd annars, men jag gillar inte när hon håller på så där när vi är ensamma hemma. Jisses nu skäller hon på knastret från brasan också.

Nu hör det till saken att hon inte är skällig i vanliga fall, förutom när det sitter en katt utanför dörren och vill in, men det tycker jag bara är ett sätt att få oss uppmärksamma på den och inget annat.

Hon är i förstadiet till löpning och det kan ju vara en orsak till att hon beter sig så här löjligt också. Jag får väl gå och sätta på tvn och sätta mig i soffhörnet och sticka lite så får vi se om hon kan lugna ner sig.

Så här liten och söt var hon när vi hämtade henne. Sitter på båten på väg hem till Gotland. Vi åkte tur och retur med båten och hämtade bara henne vid terminalen i Oskarshamn. Oj, va vi var lyckliga jag och Claudia när vi äntligen fick henne.
Kram för idag

2 kommentarer:

Anonym sa...

Men fast hon är så liten (eller tack vare det!) känner hon säkert sitt ansvar för sin flock.
Supergulligt tycker jag!

Mia stickar sa...

Vi bor ute i skogen och ibland hör hundarna spöken tror jag. Men jag blir inte mörkrädd, ibland fantiserar de, tror husse kommer hem eller så hör de nåt djur i skogen! Men hon är nog bara rädd om sin matte!
Du har en utmaning på min blogg.