Gårdagen var hektisk och så mycket information som jag fick. Kändes som hela sjukhuset passerade vårat rum under dagen faktiskt. Slut var jag ju redan innan och en halv natt på akuten gör ju inte saken bättre precis. Men idag har vi haft en fin o bra dag ända tills jag skulle gå, då vände allt igen så jag fick säga till sköterskorna att jag gick och att han inte fick gå upp själv för då ramlar han.
Vi hade precis haft besök en vecka av Stempens syster o svåger när allt det här startade, så deras resa slöt med att köra in oss akut. Idag ringde systern och berättade att hon kommer i kväll, så skönt. På tisdag kommer min dotter Emmy, så skönt. I stan har jag min dotter Evelina, hon har vallat mina hundar, så skönt. Så jag har och får hjälp, så välbehövligt för det här sliter så, all den här oron man går och bär på hela tiden, usch. I kväll hoppas jag på en lugn kväll framför tv och fin musik.
Tack alla för pepp och hälsningar, det värmer så gott ska ni veta.
Trevlig kväll
lördag 12 mars 2016
fredag 11 mars 2016
Snabb uppdatering
skriver bara lite snabbt eftersom jag vet att vissa undrar.
Från förra fredagen har det blivit försämringar varje dag och igår hade han en inplanerad MR, svar skulle vi få redan idag. MR gjordes men sen kom försämringarna väldigt fort på kvällen så vi fick åka in till akuten. Stempen är nu inlagd och ska vårdplaneras, vi ska få all hjälp vi behöver för att klara vår vardag. Det blir larm, hemhjälp och redskap. Allt detta tar ju lite tid såklart och vem vet, han kanske blir så dålig att vi inte hinner få till det heller i tid. Tumören har växt och läkaren uttrycker sin förvåning att han ändå sitter så pass pigg och inte bara ligger och sover. Han är en kämpe min man, klagar aldrig så jag förstår att det är jobbigt nu när han svarar på frågan hur är det, med det är inget bra, nej.
Från förra fredagen har det blivit försämringar varje dag och igår hade han en inplanerad MR, svar skulle vi få redan idag. MR gjordes men sen kom försämringarna väldigt fort på kvällen så vi fick åka in till akuten. Stempen är nu inlagd och ska vårdplaneras, vi ska få all hjälp vi behöver för att klara vår vardag. Det blir larm, hemhjälp och redskap. Allt detta tar ju lite tid såklart och vem vet, han kanske blir så dålig att vi inte hinner få till det heller i tid. Tumören har växt och läkaren uttrycker sin förvåning att han ändå sitter så pass pigg och inte bara ligger och sover. Han är en kämpe min man, klagar aldrig så jag förstår att det är jobbigt nu när han svarar på frågan hur är det, med det är inget bra, nej.
fredag 19 februari 2016
Efterfästen
Sticka är ju roligt och rogivande men nu måste jag snart skärpa mig och göra klart mina grejer. För just nu blir det ingen ro alls när jag ser högarna med färdiga grejer ligga och vänta på att få trådarna fästa.
Det här är bara en liten del av vad som ligger och väntar på avslut. Jag plockar fram och syr några trådar sen åker de tillbaka in i mitt rum igen och jag sätter mej och stickar i stället. I går åkte jag till Hemse och köpte garn till en kofta jag ska göra, den har legat på min att göra lista väldigt länge men jag är ju sällan åt det hållet om man nu säger så och jag ville inte beställa över nätet för jag ville ju se färgerna ihop när jag väljer. Det typiska var ju att de inte hade så många färger att välja på och inte alls den jag hade tänkt mej. Vad jag valde får ni se i ett annat inlägg eller när koftan är klar om den blir klar vill säga, jag menar det är ju bara att se på bilden här ovanför hur jag jobbar.
På måndag är det dags för nästa cellgiftskur, en mindre dos än förra gången, kroppen orkar inte med mer nämligen. Däremot behåller han dosen 10 tabletter kortison till på tisdag. Ja, vad ska man säga i den här berg och dalbanan. Just nu känns det som det bara går väldigt fort utför.
Men i kväll ska jag njuta av bra tv, sista avsnittet av Shetland, som jag längtat efter det hela veckan.
Först ska jag komma på vad jag ska göra för mat och promenera med hundarna.
Trevlig kväll
onsdag 17 februari 2016
Flyttar ut
Idag har jag pratat med en kurator och fick rådet, flytta ur sovrummet. Så idag flyttar jag till det andra rummet och hoppas jag kan sova bättre. Vi pratade även om biståndshandläggare, avlastning och kortishem framöver. Det känns konstigt men ändå skönt att det finns hjälp om och när jag behöver. Det blir liksom inte bättre, snarare sämre. Humörsvängningar som heter duga och det lär ju inte bli bättre med det heller. Just nu känner jag mig så tom, ihålig och maktlös.
fredag 29 januari 2016
Glädje
Igår prat om död och begravning som slöt med samtal om frukost vid sänggående. Så stora svängar gör vi här nu och det är väl tur det så vi inte bara fastnar i elände hela tiden, för vem orkar det. Vi skrattar ofta, låter ju inte klokt när man skriver det, men så är det. Vi kan inte bara grotta ner oss i sorg och elände, vi må njuta av glada och njutbara saker också medans det går. Frukost var det ju, jag sa att vi kan väl äta ägg i morgon (idag) till frukost. Det tog Stempen fasta på och när jag öppnade sovrumsdörren idag hörde jag pipet från spisen, den slogs på. Där stod han och kokade ägg med sådan koncentration, vågade inte göra nått annat för att missa tiden. Det är sådant jag blir så himla glad av, han vill så gärna göra nått för mig och få göra det själv. Vi borde nog lära oss att glädjas över små saker och inte ställa målen för högt.
Idag gick han med mig på lunchpromenad, inte riktigt så långt som vi brukar men han var med och det var vi så glada över båda två att han fixade. Sist han var med är 22 dagar sedan, så ni förstår det här var stort. Just nu sover han och jag ska gå och väcka honom nu, först ska jag knäppa på kaffebryggaren, den är laddad och klar.
Trevlig fredag
Idag gick han med mig på lunchpromenad, inte riktigt så långt som vi brukar men han var med och det var vi så glada över båda två att han fixade. Sist han var med är 22 dagar sedan, så ni förstår det här var stort. Just nu sover han och jag ska gå och väcka honom nu, först ska jag knäppa på kaffebryggaren, den är laddad och klar.
Trevlig fredag
torsdag 28 januari 2016
Jobbiga samtal
Ett par nästan helt klara, trådarna är sydda men de är inte tvättade ännu.
Storleken är 2-4 år. Personligen tycker jag de är lite väl smala. Men så fin modell, extra + för den.
Storleken är 2-4 år. Personligen tycker jag de är lite väl smala. Men så fin modell, extra + för den.
Just nu är ett par "Rosensocka" på nålarna. Modellen är från Hermanna Stengård "Gotländsk sticksöm" 1925. Mönstret är från Yllet i Visby. Jag stickar i helt andra färger än vad som är skrivet, har bytt ut alla färger förutom det vita, man tager vad man haver som "Kajsa Warg" sa. Garnlagret behöver bantas och då gör man så här och man behöver ju inte följa mönster slaviskt heller.
Vi hade bra tid med tjejerna och Charlie när de var hemma. Det är ett lugnt tempo som gäller och vi har spelat spel och pratat. Långa frukostar blir det och ibland känns det som vi bara sitter här vid bordet och äter och äter. Men att få hjälp med matlagning, hundrastning och bort dukning är guld värt. Att få prata med en annan vuxen, även om de är mina barn så är de ju vuxna nu, ja det gör så gott så det kan inte beskrivas.
I tisdags när vi var på lasarettet för dropp och provtagning fick vi frågan om vi pratade om döden, hur vill du dö Stempen, hemma eller hur har du (ni) tänkt. Får väl medge att det hade vi inte pratat om. Även om det är och var jobbigt att prata om det så var det ett väldigt bra samtal vi hade där. Vi fick lite info som kändes tryggt och bra och som gör mig lite tryggare i sinnet. Så är ju sanningen den att Stempen är sämre, det går liksom inte att blunda för det heller. Vi vet att det närmar sig och ska det gå i samma rasande tempo som det gjort den sista månaden, ja då vet jag inte hur länge det tar. Vi hoppas ju på att få fira midsommar ihop, få fira vår bröllopsdag den 19 juni och kanske få en sista sommar. Det är tyvärr inte vi som bestämmer det bara, men just nu när jag ser min man stapla omkring på darriga ben, sitt eviga torkande på alla ytor med handen, fastna i saker med blicken och inte kunna ta sig ur det, att börja äta stående bakom stolen eftersom han glömmer att sätta sig, Att ställa ut några tallrikar på bordet kräver enorm koncentration för att inte glömma nått. Listan kan göras hur lång som helst, så är vår vardag men vi hoppas ju ännu på cellgiftet men vi vet ju också att det lika väl kan gå fort åt andra hållet nu.
Ibland känns det helt ok, att jag är klar (om man någonsin kan vara klar) men ibland får jag nästan ångest för allt som händer. Ibland känner jag att jag vill gråta men det finns inga tårar och ibland rinner de bara ändå. Det finns inget rätt eller fel, man kan inte bestämma själv man bara åker med av farten. Tur jag har hundarna så jag kommer ut på promenaderna och får annat att tänka på.
Nu ska jag försöka få honom med mig in framför tv så han sitter ner en stund och slutar torka på allt och kanske vi ska tänka om och öka dosen med cortison igen, han gjorde ju ett val att gå ner från 6 tabletter till 5 från igår och jag märker skillnaden. Men vi kan nog avvakta en dag till och se hur det är tror jag. Nu tv och stickning en stund innan sängen.
Trevlig kväll
Ps Ewa, jag saknade er också, kram Ds
fredag 22 januari 2016
Lite tur och lite......
Hade lite tur för jag hittade en liten skvätt garn i samma färgbad och nu är sjalen färdigstickad. Verkar som all ork försvunnit på att slutföra grejerna nu, eftersom jag stickar klart och lägger in i en kasse bara i mitt pysselrum. Nåväl, det blir nog dagar framöver till sådant pyssel också skulle jag tro.
Jag har tankat lite energi denna vecka när Claudia varit här. Inte för att det märks nått precis men vi har ändå gjort en del saker. Hon ville så gärna lära sig göra saffranspannkaka så det gjorde vi i går och kommentaren var: var det så här lätt. Ja, för precis så lätt är det att göra. Så nu Borås, nu kommer det att dofta saffran lite oftare än vid julbaken hos er. :))
När vi ändå hade bak på schemat så bakade hon kladdmuffins också. Dessa är så supergoda och hon tar recept från nätet. Måste lära mig vart hon hittar det här så jag kan göra dem också.
Nu när sjalen var färdig så kunde jag ju få börja sticka ur boken:Eventyrvotter. Jag har gjort mitt val redan men Claudia ville välja nu när hon var hemma och så blev det. Stickar nu Nökken storlek 2-4 år. Det gröna är Sandnes Tove och det senapsgula är nog mitt egna gotlandsgarn som jag färgat. Fint blir det ihop i alla fall.
Idag åker Claudia hem till sitt nya hem, jobb och pojkvän och vi får hem en ny enegiladdare, mer om det i ett annat inlägg.
Trevlig fredag
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)






