Värme

Jag närmar mig långsamt slutet. Nu är det några cm kvar på ärmarna.

Idag känns det som om det hade varit skönt med en tät ulltröja, det ligger runt nollan men är rått och fuktigt. Vägarna har en tunn isskorpa och är förrädiskt hala.

Igår var det blodprov igen och nu var värdet på blodplättarna super bra men då hade de vita blodkropparna gått ner för mycket så det blev inget cellgift igen. Det har gått troll i blodproven tydligen. Nu är vi ju inte precis pigga så nått drar vi tydligen på då, men nytt prov ska tas på torsdag så vi hoppas det är ok då.

Ines är lite kuren också, vill inte gå ut om hon slipper och är helt klart frusen. Ligger nära och om jag lägger på henne en filt ligger hon under den länge.

Nu har vi läst klart boken om Saga, en lite annorlunda bok mot vad vi brukar läsa men väldigt kul att lyssna på. Nu lyssnar vi på lärjungen, jag har läst den innan så det blir en repris för mig, men det gör inget för det är mysigt att lyssna ihop.

Vi har även kopplat in vår tv via bredbandet och helt plötsligt har vi runt 200 kanaler att välja mellan. Jag tror nog de lämnar det öppet så här i början så man ska vänja sig och köpa till lite extra kanaler, men vi har inget behov eller längtan efter fler kanaler. 

På fredag ska telefonen kopplas över, hoppas det går lika smidigt bara. Vi hade ju tur att vi fick behålla vårat nummer för så har det tydligen inte varit för alla.

Trevlig kväll

Slöar

Undrar om jag är på väg att bli sjuk? Igår hade jag sååååå ont i mitt högra öga, trots värktabletter. Men senare på eftermiddagen lättade det och kändes lite bättre. Idag känner jag mig febrig, matt och har ont i höger öga, öm i örat och snarv i halsen. Alltså, jag får inte bli sjuk nu, jag har inte tid o ork till det också.

Vi har vari ute på en längre promenad i solen, jätteskönt på vägen bort men med motvind på hemvägen. Hundarna och jag slappar nu och eftersom jag känner mig lite frusen är det skönt med Bella i knät och Ines bredvid. 

I kväll blir det gröt, varmt och lent att äta. Senare blir det väl en fika med nybakad mint kladdkaka. 

Tack för kloka fina ord som jag fick på mitt inlägg igår, jag blev så rörd så tårarna flödade. Det är en hemsk och jobbig situation vi är i och självklart är det många känslor inblandade som åker upp o ner hela tiden. Jag vill inte utmåla vårt liv som svart för så är det inte, vi gör saker ihop, vi pratar mycket, vi lever så gott vi kan. Stempen är ju pigg och kan göra saker, men närminnet är väl lite si och så med ibland, han är också lite lätt fumlig, men det stör inte så mycket, inte mig i alla fall. Vi hoppas ju att det ska vara såhär länge, länge. Jag ska läsa boken "Mina förklädda gudar" av Arne Reberg som fick en hjärntumör och läkarna gav honom två år att överleva. Det var väl 16-17 år sedan och han lever ännu, det är sådant jag behöver läsa just nu, att det kan gå bra. 

Kram

Brytpunkt

Idag är en tung dag känslomässigt. Inte för att nått speciellt hänt utan för att det alltid är en speciell dag. Jag känner tårarna hänga tungt inför ögonlocken och jag kan liksom inte ta på vad det är för fel just idag. Kanske att jag bara längtar efter en helt normal dag, utan ögonvärk, utan hjärntumör och få ha det som förr. Jag vill inte alltid vara den som ska säga hur det är och hur det ska vara även om det är skönt att få bossa lite. Ta bara det här med att byta lakan, det ska diskuteras om det var förra helgen, vilket täcke, vilken värme det ska vara i sovrummet eftersom han aldrig kommer ihåg vad man säger och när set gjorts numer. Jag förstår ju att det inte är medvetet utan just sjukdomen som gör att det är så här, men vad jag längtar efter en normal dag. 

Igår var vi och tog nytt prov, ja nu var det ju inte jag som tog prov utan Stempen men det är alltid vi när nått görs numer. Blodplättarna hade ökat till 73, det är ju bra men inte tillräckligt för att få starta cellgiftsbehandlingen. Nytt prov på måndag är bokat och jag tror nog att då kommer värdet att vara bra så han får starta kuren. 

På kvällen kom Evve och barnen in och åt vid oss. Det är mysigt att ha dem runt oss här även om vi inte kan ha dem inne så mycket eftersom vi är rädda för alla sjukdomar små barn dra med sig. Nu har de fått en lägenhet och ska flytta i månadsskiftet, skönt för dem men lite tråkigt för oss. Nu flyttar de ju bara in till stan så vi kan ju ses lätt ändå.

Idag ska jag baka bullar och plocka lite, julgardinerna i vardagsrummet ska bort i helgen och så ska jag lyssna på bok och tänka på bra saker så det tunga försvinner.

Trevlig lördag och glöm inte att ta hand om varandra

Ett fram och två bak

Igår hade vi ju flyt, men idag tar vi ett steg tillbaka igen. Stempens blodplättar är alldeles för få, låg på 23 och de bör ligga över 100 för att få starta nästa cellgiftsbehandling. Normalt ligger de väl mellan 300 & 400, men dag 22 efter en kur ligger de som lägst och det var inte dag 22 igår utan dag 27 och det oroar nu. I morgon blir det en ny provtagning så får vi väl se vad som händer sen. 

Tulpanerna som vi köpte förra fredagen står ännu så fint, ett bra köp alltså. Känns lite onödigt att köpa nya i morgon, men traditioner ska hållas på. 

Ute är grått och fuktigt kyligt. Promenaderna biter i kinderna, men vi går alltid minst två km och vi håller relativt bra tempo. Det är skönt att han ändå är så pass pigg och orkar gå med oss, motion är bra och muskler behöver tränas. Tur vi har hundarna, annars vete sjutton om vi kommit ut så här.

Nu är det fika och lyssna på bok som gäller.

Trevlig eftermidda

Nära klart

Idag har vi båda varit på lasarettet för provtagning. I normala fall kör jag hem och äter lunch och sen kör vi in till stan igen, men idag tog Stempen bussen in och lunchade med mig på jobbet innan vi åkte ner på sjukhuset. Provtagningen och apoteksbesök gick snabbt och smidigt. Vi fick till och med parkering ganska när också. Parkering kan vara problem ibland, det händer att jag får släppa av honom utanför entrén och får cirkulera runt, runt tills det blir nått ledigt.

Väl hemma har vi gått promenad, fikat och lyssnat på bok. Vi fick en bok i julklapp och det är så mysigt att sitta här ihop och lyssna även om jag såg att han sov en stund också. Jag tror nog han behöver en liten lur och då är det ju bra att jag får honom att sitta stilla en stund utan att tjata om sådant, det faller sig ju helt naturligt då.

Medan vi lyssnar stickar jag på min tröja, nu är nästan framstycket klar. Jag är dock lite fundersam över längden. Jag tycker jag varit noggrann med mätning men nu är jag tveksam om jag mätt rätt på bakstycket. Hur löser jag det? Ja, framstycket blir längre helt enkelt och jag hoppas verkligen att det stämmer i slutändan. För att jag inte ska hamna i det här läget med ärmarna kommer jag att sticka båda på samma gång, även om det blir tungt och lite extra jobbigt. 

I gårkvälls kom vi tidigt i säng, åh så skönt det var. Undrar varför det är så svårt att komma i säng i tid när det ändå är så skönt. Ja, jag sov ett längre pass och vaknade vid fem tiden och slumrade sen tills klockan ringde. Bästa natten på länge alltså. Jag kände mig mer avslappnad och försökte styra tankarna till roliga och trevliga saker, vilket verkar fungerat. 

Mina ögon droppar jag och de är kanske lite bättre, men långt ifrån bra. Men det verkar som de har mindre vätska som jag måste torka hela tiden. 

Nu är det nog dags för kvällsmat.

Trevlig kväll

Hemma vid oss

Jag skrattar gott varje gång det kommer en sticktidning adresserad till Stempen i vår brevlåda. Det är svårt att inte retas lite då. Sanningen är väldigt enkel, han köpte en garnvinda till present ett år och sen kommer det en tidning då och då.

Jag blev väldigt förtjust i denna klänning eller långtröja. Visst det fanns annat fint också men jag har fullt upp ännu tycker jag, så inget köp denna gång. (Tror jag) 

Jag har fått nått elände med mina ögon, två läkarbesök har jag gjort utan att det gått över. Nu provar jag droppar mot torra ögon, vilket jag inte trodde jag hade, de rinner ju nästan konstant. Men så kan det tydligen vara och nu provar jag glatt allt bara jag slipper kli,grus och tårar hela tiden. 

Jag sover väldigt dåligt numer. Det är svårt att somna och det är bara korta pass jag sover. Jag tänker väl för mycket antar jag. Jag lyssnar efter andetagen bredvid mig, hör och slappnar av igen. Det här gör ju att jag känner mig trött nästa hela tiden. Jag söker information från andra anhöriga, läser och konstaterar att vi nog reagerar väldigt lika. Det finns lite tröst i det, och jag ser ju att jag är helt normal i mitt sätt att känna i det här.

Nu ska jag fika med min man, det behöver vi nu efter den fuktiga promenaden med hundarna.

Apoteket Strandskatan

Hur i helt fridens namn kan man bemöta en sjuk människa med att kasta på luren i örat?
Min man har en hjärntumör och ska äta  en viss sorts cellgift eftersom han har så svårt att svälja tabletter. Vi beställer alltid tabletterna en vecka innan så de ska finnas hemma i tid. Idag när han skulle beställa fick han veta att de inte fanns att beställa, då får ni ta kontakt med min läkare så ni kan ta hem nått annat som jag kan äta. Det har vi inte tid med svarade hon då. VEM ÄR KUNDEN OCH VEM ÄR DE DÄR FÖR undrar jag nu? Det kan väl inte vara kunden som ska ringa runt när de inte har rätt medicin hemma, hur ska kunden veta vad de har och inte har och som passar. Sen att kasta på luren i örat på honom????? Hur är man funtad då????
Fattar man inte att det är en allvarligt sjuk människa man pratar med i ett sådant här läge, det handlar ju inte om nån hudkräm eller lättare värktablett utan om ett livsviktigt preparat.
Idag skulle jag kunna strypa nån väldigt långsamt, det blir liksom droppen på hur illa man kan bete sig och jag känner mig så ledsen och maktlös.

Tillägg:
Efter ett tag ringer Stempen till Apoteket igen och får då prata med en annan. Nu fungerar allt smidigt och hon tag på sig att ringa läkaren.  Det dröjer ett litet tag så ringer hon hem till oss och meddelar att hon pratat med läkaren och det är nu beställt en annan sort och så ber hon om ursäkt  att det blev så galet. Ursäkten är mottagen och det känns väl lite bättre just nu.