Tänk han lyckades att komma på vad jag inte visste att jag behövde och skulle bli så glad för att få.

Det är en träram som är justerbar, man kan platta till den och man kan ha den i två lägen fast det är väl ett som är gällande. Först funderade jag över vad ska jag ha den här till, ställa en tavla mot eller vad är tanken och så helt plötsligt fattade jag ju, jag ska ha mönster mot den såklart. Nu har jag använt mig av den några dagar och jag fattar inte hur jag klarade mig utan den faktiskt. Helt plötsligt blev det ju enkelt att se på sitt mönster, det behöver inte plockas fram hela tiden det står nära och är bara bekvämt. Jag blev så firad att man kunde tro att jag fyllde 50 år och inte 55. Det var mässlingsvaccin till behövande barn, nått jag faktiskt blev extra glad över, jag har ju allt och att man då hjälper behövande värmer extra skönt faktiskt. Massor av fina blommor, foton, fint vin, god choklad, servetter, underlägg, pengar till sköna skor och jag lovar, det kan handlas mer för den pengen. Jag fick grattis på sms, wiber och telefon, det till och med ringde en som jag inte pratat med på flera år, hur kul som helst. Nog om den dagen och så går vi in på första april, det var dagen jag trodde jag skulle förlora Bella, man hinner tänka många tankar på några sekunder, jag lovar. Vi hade precis kommit hem, jag stog och fumlade med nycklarna till garaget när postbilen kommer, han kör fort vill jag lova och jag hörde inte att han kom eftersom jag stod där och höll på med nycklarna och blev överraskad totalt. Bella tvärvänder och kastar sig ut mot vägen stormskällande, stannat till vi staketet och sen smiter ut under, springer bredvid bilen och det, är smalt där så jag trodde aldrig hon skulle klara sig. Jag stod bara där och vrålade hennes namn, min röst sprack faktiskt så jag kunde inte prata sen på ett tag, men det är en annan femma. Men på nått sätt fattade hon när jag vrålade sista gången och vände in igen. Ja, jag vet att jag gjorde allt fel, men vem tänker redigt de där sekunderna. Nu vet jag ju i efterhand att hade jag ropat, STANNA, då hade hon säkert stannat på en gång, men det låset sig ju bara och gissa om jag var darrig efter det här, det var knappt jag klarade av att låsa upp ytterdörren, men slutet gott allting gott och nu lärde vi oss nått nytt av det här.

Idag har jag tillbringat min förmiddag på Café, inte vilket café som helst heller utan på
Mari´s Café på Radio Gotland. Inte en krona kostar kaffet med dopp och man blir underhållen med nått nytt varje vecka och musik är det också. Varför var jag där idag då?
Det var nämligen så att det var spinnare där idag från Burgsvik och jag har ju spunnit med de flesta av dem.
Anna som var den som visade mig första gången är en otrolig dam, pigg som bara den och hur snabb i tanken så man häpnar visade hur man spinner lin. Får man avslöja en dams ålder? jag gör det ändå, hon blir nog 86 år i dagarna, det kan man inte tro när man träffar henne.
Mari heter programledaren och hon bangar inte för nått vill jag lova, här sitter hon nu och försöker lära eller snarare provar på att spinna.
Det är inte så lätt som man tror innan det blev hon snart införstådd med. Men så kul att det blev ett program om spinnare och om hundar ska jag kanske tillägga. Gotlands södra brukshundsklubb var där också och vissa hade hundar med sig in också. Det pratades om vad man ska tänka på när man funderar på att köpa hund osv, mycket bra information tycker jag.
Nått visat på stickat blir det inte, jag håller på med hemligheter och det kan man ju inte visa innan heller, men snart så, då dräller det in bilder jag lovar.
Trevlig fredag.